Askersund: Styckmordet på Lovisa Lindh, 2014-06-18

Det blir ju lite svårt att tänka bort ett självskadebeteende. Det måste ju i så fall synts tidigare? Också.

Lite märkligt, kan jag tycka, att pappan i en paus, nämner att dottern är manipulerande.

Fast att pappan ska ha sagt detta kan vi ju inte veta säkert, att någon påstår att den råkar höra detta behöver ju inte betyda att det är sant.

Och att självskada sig en gång utgör inte ett beteende, det är en engångshändelse.

Lägg till en släng av manipulativt självskadebeteende på listan också då. Och jag håller definitivt med dig om att JH har en empatistörning/psykopati (är ingen psykolog men ni förstår nog vad jag menar). Svårt att se annars hur hon kunde begå ett såhär ruskigt brott. Någon spärr har ju uppenbart saknats om det nu är ett planerat mord vi talar om. Domen kommer ju snart så det ska bli intressant att läsa den. Fuppen hoppar jag över då det här är lite för makabert för min smak.

Självskadebeteende kan jag inte se, utan ett ingrepp för att styra. Trycka på knappar och vinna.
Pappan kanske sätter andra ord på Jonna nu, än Jonna. Han kanske ser ett mönster som kallas annat än Jonna.
Hur ska föräldrar se något om det alltid varit likadant, aldrig varit något annat? Det behöver ju inte vara hårresande avvikelser som de numera säkerligen summerat. Hon kan ha fått en minimal hjärnskada under graviditeten, en avstanning i utvecklingen. Frontalloberna är ytterst känsliga och går något fel där får det egendomliga (för oss) effekter. Egensinniga barn kan t o m vara riktigt charmiga..som barn då. Men allt efter att åren går, förväntas man också växa in i en vuxenidentitet och det väl först då man börjar ana att allt inte står rätt till, när det uteblir.
JH gick ut Naturvetenskapliga programmet med bra betyg, men jobbade som PA. Vad hände där?

Hon verkar ju ha ett stort behov av uppmärksamhet, ha svårt att bibehålla långvarig relationer och verkar dessutom ha en närmast besatthet av JA. Ser man till hennes uppväxt, från det jag har läst i den här tråden så kan ju en skilsmässa i kombination med att inte ha några syskon runt samma ålder göra att man känner sig ensam. Har ingen aning om hennes uppväxt men då en person söker sig till tillfälliga många sexuella partners för uppmärksamhet och även skadar sig själv för att väcka sympati hos andra, ja då kan det ju handla om en bristande självkänsla bland annat. Tycker JH har en tendens att skylla på annat och skapa bortförklaringar med offerkoftan på. Kan tyda på att JH har en bristande självuppfattning där hon upplever att kontrollen finns utanför hennes makt. Alltså, bristande kontrollfokus som för övrigt är en viktig aspekt i planeringen av handlingar. Om JH inte upplevde någon kontroll över situationen, alltså triangeldramat, så mådde hon som redan förklarat av henne själv inte alls bra. Svartsjuka uppstår ju från en känsla av att känna sig övergiven och där kan saker som har hänt i barndomen spela in.

Få allt detta gällande hennes personlighet att gå ihop med att det var JA bägge gångerna som sökte upp henne (styrks av ett flertal i FUP) samt hon som tog initiativ att avsluta med JA första vändan. (och då hade hennes äventyr med JN varit över i flera månader, något hon också tog initiativet till, styrks också i FUP)

Det var JN som skulle flyttat ut, och allt ''dramatiskt'' beteende som han hänvisar till rör helt och hållet när deras relation fortfarande fanns i dess ursprungliga form. Framkommer rätt tydligt att han haft alla möjligheter i världen att söka sig till nytt boende. (men har väl rimligtvis varit alldeles för bekväm med saker för att ta det steget och göra det.)

Pappans uttalande kanske man kan bortse från. Troligen en reaktion på att Jonna sa att hon var uppfostrad att inte "vara så pjåskig" (min tolkning). Vilket var en (indirekt) kritik mot sin uppväxtmiljö.

Sedan tycker jag nog att skära sig med en kniv i magen och "tråckla" ihop det själv, inte är något man gör så där första gången.

Gissar att man skurit sig i handlederna ett antal gånger förut. Åtminstone troligare.

Någon gång ska vara den första, och det var ju mer en liten rispa på nederdelen av magen hon gjorde, dessutom bedövade hon innan med bedövningskräm vilket rimmar väldigt illa med ett självskadebeteende. Hade hon skadat sig innan hade hon upplevt och sökt smärta vilket hade gjort att hon inte behövt bemöda sig med bedövning. Det syns på bilden i FUP att det är en rispa med ett stygn i, inte att klassa som en skada över huvud taget. Däremot försöker hon påskina att det är en skada för att få uppmärksamhet.

Eller så gjorde hon det för att hon upplevde att JA var ''ledsen'' över det här med hennes graviditet, och att han nu när han sett att hon tagit bort det skulle kunna känna sig lugnare och inte vara så enormt stressad över det faktum att han lyckats göra henne gravid. Och tänkte att om jag gör detta så blir saker 'bra' igen.

Ungefär som på det nativa sätt ett barn skulle resonera.

Hon sa att det blivit ett stopp i en äggstock som de sugit bort på akuten via titthål, därav den lilla rispan på 0,5 cm med ett stygn i. Hon har inte skurit upp magen, det är en förvrängd sanning. Stoppet skulle ha orsakats av aborten som skulle skett genom intag av piller. En liten blodpropp orsakad av blödning.

Det är INTE JN, JA, LL eller föräldrar som begått något brott. Sluta försök att måla upp en bild av att JH handlat i en psykos eller djupt deprimerat tillstånd pga dem. Vad jag vet har det inte rapporterats att JH behövt medicinsk vård pga psykisk ohälsa i någon form. Hon har inte brutit ihop i rätten, gråtit, hyperventilerat, fått utbrott, blivit mållös eller fått panik. Hon valde (säkert advokatens rek.) att lämna rättegångssalen när obduktionsutlåtande/bilder mm kom upp. Advokaten vill inte visa upp en känslobefriad klient i det ögonblicket.

Jag VET INTE men jag TROR och är rätt övertygad om att försvarsadvokaten sagt till Jonna "vilka bitar hon ska minnas och vilka bitar hon ska bortförklara!
Det är helt klarlagt och uppenbart tydligt att JH i dom första förhören defakto medgett att hennes intention var att mörda LL!
Efter att hon åberopat att "få sin egen stjärnadvokat" så har hennes egen story ändrats kapitalt. Nu minns hon "bara" det som ligger henne till fördel i målet. Allt hon berättat tidigare i sina erkännanden har hon hastigt och lustigt "glömt".
Slug och skicklig advokat som lett henne dit, men jag tror faktiskt han brustit i sin proffession i detta makabra fall.... Inte mig emot!
I morgon kommer jag åter vara på plats på förhandlingarna för inte kan man missa åklagarens slutplädering och JH:s reaktion på denna!
Fast ärligt talat tror jag inte på nån reaktion...
Så fruktansvärt sjukt kall som hon visat sig vara trots det hon gjort!
Galet sjukt och ändå är hon inte sjuk i lagens mening!