Citat:
Ursprungligen postat av
Lalajlaj
Vi har inte hela bilden ännu, jag kan hålla med dig om det visar sig att hon kallsinigt har planerat att mörda offret, men om mordet beror på olyckliga omständigheter, som exempelvis vid ett bråk, så anser inte jag att hon ska behöva straffas hela livet. Det kunde även ha slutat tvärtom.
Vi får hålla oss till tåls tills utredningen är klar. Då får vi mer information som underlag för våra diskussioner. Tills dess håller iallafall jag öppet att det kan bedömas som dråp.
Visst, men mitt inlägg skrevs utifrån barnets/barnens perspektiv. Denna kombo är inte kompatibel på något sätt. Vetande eller ovetande. Sanningen kommer fram oavsett och vad händer då? Nytt mord för att dölja sanningen eller ett barn som upplever hela sin värld rasa samman.
Mammarollen får JH ge upp. Det är en för stor hotbild för ett/flera barn. Barn ska ha en normal uppväxt och ett tryggt liv.
Jag skulle också kunna döda, men då ska det vara en livsavgörande anledning för mig eller mina barn.
Inte för en rutten halvdöd kärlek eller en karl som har hjärta för många.
Blev själv trakasserad/hotad/stalkad av ett ex under ett antal år och en dag flög han in i mitt hem och slet sönder kläderna jag bar mm, men jag fick ett grepp på honom och där blev han kvar. Jag hade bara kunnat skickat upp knät i plytet på honom så hade han varit borta. Jag ville verkligen, som jag hatade honom då, men en annan röst sa att det inte var värt det, inte för honom. 20 minuter senare släppte jag, då hade han halvstått i en taskig kroppsställning att han bara skakade. Han flydde ut genom dörren. 20 minuter väckte hans flyktsignaler och varför skulle jag mörda när jag hade övertaget. Han höll sig på avstånd efter det.