Citat:
...
Och till något annat. Jag vill åter igen slå ett slag för att man inte behöver vara "iskall" för att kunna stycka en annan människa. Hur vi ser på en död kropp skiljer sig åt. Det kan man se extra tydligt när man tittar på hur människor i olika kulturer handskas med en död kropp vid t.ex en begravning. För många är inte en död kropp ens en människa längre då själen lämnar kroppen när människan dör. För anhöriga så kan givetvis kroppen ändå betraktas som "helig" då den ser ut som människan de kände och därför så framkallar kroppen minnen hos de anhöriga. Det är alltså helt och fullt normalt att kunna se en död kropp utan att känna starkare känslor för den, speciellt om man tidigare sett döda kroppar (om man jobbar inom vården t.ex).
...
Jag tror att det är mycket värre att faktiskt ha ihjäl någon än att stycka en kropp. Det är lidandet jag skulle må dåligt av att se, att orsaka någon annan svår smärta och rädsla. Har man klarat av den delen utan att bryta ihop så lär styckningen inte vara speciellt traumatiskt, speciellt inte om man inte är känslig för blod och sånt. Personen är ju död och känner ju inget. Personligen är jag inte ett dugg känslig för blod, kan se hur mycket som helst utan några problem, men jag är väldigt känslig för andra saker. Folk är annorlunda helt enkelt. Men hur som helst, när GW och andra kriminalexperter säger att de flesta kan döda men få kan stycka, så håller jag inte med. Jag tycker till och med att det är ett jättekonstigt argument.
Och till något annat. Jag vill åter igen slå ett slag för att man inte behöver vara "iskall" för att kunna stycka en annan människa. Hur vi ser på en död kropp skiljer sig åt. Det kan man se extra tydligt när man tittar på hur människor i olika kulturer handskas med en död kropp vid t.ex en begravning. För många är inte en död kropp ens en människa längre då själen lämnar kroppen när människan dör. För anhöriga så kan givetvis kroppen ändå betraktas som "helig" då den ser ut som människan de kände och därför så framkallar kroppen minnen hos de anhöriga. Det är alltså helt och fullt normalt att kunna se en död kropp utan att känna starkare känslor för den, speciellt om man tidigare sett döda kroppar (om man jobbar inom vården t.ex).
...
Jag tror att det är mycket värre att faktiskt ha ihjäl någon än att stycka en kropp. Det är lidandet jag skulle må dåligt av att se, att orsaka någon annan svår smärta och rädsla. Har man klarat av den delen utan att bryta ihop så lär styckningen inte vara speciellt traumatiskt, speciellt inte om man inte är känslig för blod och sånt. Personen är ju död och känner ju inget. Personligen är jag inte ett dugg känslig för blod, kan se hur mycket som helst utan några problem, men jag är väldigt känslig för andra saker. Folk är annorlunda helt enkelt. Men hur som helst, när GW och andra kriminalexperter säger att de flesta kan döda men få kan stycka, så håller jag inte med. Jag tycker till och med att det är ett jättekonstigt argument.
Citat:
...
Sen att du skriver att man inte behöver vara iskall för att stycka någon. Det behöver inte vara traumatiskt att såga en människa i bitar. Jag måste säga det låter väldigt märkligt i mina öron. Att åka hem och gå ut med sina hundar och sen packa in en såg i bilen och ta sig tillbaka till den man dödat är väldigt kallt tycker jag. Att du anser att det inte skulle vara traumatiskt gör att man undrar om du är riktigt klok.
...
Sen att du skriver att man inte behöver vara iskall för att stycka någon. Det behöver inte vara traumatiskt att såga en människa i bitar. Jag måste säga det låter väldigt märkligt i mina öron. Att åka hem och gå ut med sina hundar och sen packa in en såg i bilen och ta sig tillbaka till den man dödat är väldigt kallt tycker jag. Att du anser att det inte skulle vara traumatiskt gör att man undrar om du är riktigt klok.
Jag kanske tolkar fel, men jag får vibbar av att många i tråden försöker framföra att styckningen är "värre"/"ondare" (eller vad man nu vill kalla det) än dödandet. Jag har svårt att följa det resonemanget. Dödandet är riktat mot en individ (som kan anses ha vissa rättigheter), men styckningen mot ett objekt (om man inte väljer att se handlingen såsom riktad mot offrets anhöriga och/eller "besjälar" den döda kroppen).
Personligen är jag helt enig med Snobb som skriver att har man redan dödat någon utan att bryta samman, så torde inte styckning vara särskilt magstarkt att ge sig in på. Om det är rationellt är dock en helt annan fråga.
För den som önskar fråga om jag inte skulle tycka det vore hemskt om en nära anhörig blev styckad efter att ha mördats - nej, det är mordet som berövat mig en anhörig, inte styckningen. Styckningen spelar i det läget ingen roll, min anhörige är redan död och borta ur mitt liv. Som jag ser det har styckningen utförts på min anhöriges kropp, dock har den kroppen inte längre något med personen att göra.
Det kan hända att jag har någon störning eller diagnos, men med detta inlägg vill jag tillsammans med Snobb tillföra tråden ett annat perspektiv.
