Citat:
Ursprungligen postat av
nie
Du skriver att när kvinnor mördar brukar det bero på två saker, antingen att hon fått en psykos eller att man är brottsoffer. Vilket tror du gäller för JH?
Sen att du skriver att man inte behöver vara iskall för att stycka någon. Det behöver inte vara traumatiskt att såga en människa i bitar. Jag måste säga det låter väldigt märkligt i mina öron. Att åka hem och gå ut med sina hundar och sen packa in en såg i bilen och ta sig tillbaka till den man dödat är väldigt kallt tycker jag. Att du anser att det inte skulle vara traumatiskt gör att man undrar om du är riktigt klok.
Ja, psykos och brottsoffer är det vanligaste men ibland dyker det ju upp undantag. Ju längre utredningen går så får vi ju veta nya saker. Lite av ett brottsoffer är hon ju om hon fått örfilar av LL på krogen, men jag tror inte den händelsen räcker för förklara vad som hände sedan mellan tjejerna.
JH tillhör inte den absolut vanligaste av kvinnliga mördarna verkar det som. Om hon ens är en mördare är jag osäker på, det kan fortfarande ha varit en misshandel som gick snett eller nått i den stilen.
I början av tråden utgick jag mycket utifrån mig själv (då jag inte hade mycket annat att gå på) och jag har själv varit ett brottsoffer för en rad allvarliga brott när jag var yngre och vet hur man kan må efteråt, så då tänkte jag i banorna. Jag tror de flesta får tankar av att hämnas då men de flesta, inkl jag, gör ju aldrig det. Hämnd är enligt mig inte ett bra sätt att gå vidare på, men i stunden kan det verka som det enda. Hur som helst, det hade kunnat förklara en hel del om hon varit ett brottsoffer och inte fått vård för det, utan gått med dessa minnen en längre tid. Utåt sätt kan man verka hur normal som helst då men vid stressade situationer kan man överreagera. Det var alltså ingen psykotisk diagnos jag trodde att hon hade, utan snarare en lättare störning eller bara en tillfällig obalans.
Senare har tankar på att konflikten mellan JH och LL varit större än vad vi egentligen vet. Mobbningsoffer har ju vid vissa tillfällen valt att ge igen, skolskjutningar i USA är väl ett sådant exempel. Kanske har JH känt sig så kränk och förnedrad av LL att hon helt enkelt börjat hata henne? Hat kan leda till att man inte ser den man hatar som en människa längre. Om JH:s känslor för LL varit rationella eller ej vet vi ju givetvis inte, men om hatet bara är riktat mot LL så kan ju JH vara hur empatisk som helst mot alla andra.
Egentligen tror jag nu att det är många saker som inträffat efter varandra och det har helt enkelt blivit för mycket för JH. Många har ett behov att att skylla sitt dåliga liv på någon (ibland rätt ibland fel).
Sen vill jag förtydliga mig ang. styckning. Jag skrev att jag tyckte att det verkade vara traumatiskt att döda en person och att om man väl har gjort det så borde inte styckningen vara värre. Jag förklarade rätt ingående hur jag kom fram till det dessutom. Jag tror inte att det behöver finnas några missförstånd där egentligen. Sedan tror jag att människor kan agera på olika sätt efter en traumatisk händelse. Jag tror definitivt att JH blev traumatiserad av att ha dödat LL. En del kan utåt sätt agera helt normalt trots att de mår dåligt på insidan (bl.a. jag) och en del kan inte hålla masken. Det är inget tecken på att den ena typen är känslokall, bara mer kontrollerad alt. i förnekelse. När jag var utsatt för grova brott kunde jag gå till skolan/jobbet direkt efter och bete mig som vanligt. Det var för att jag var i förnekelse. Jag klarade inte av att ta in vad som skett just då, det tog lång tid innan det sjönk in. Jag tror att en icke empatistörd gärningsman och ett brottsoffer kan fungera på liknande sett efteråt, därför delar jag med mig av detta.
Sen, lägg av med personangrepp va. Känns helt onödigt.
