Det urholkade begreppet "yttrandefrihet"

Vänner! Vi lever i en ovärdig tid, vill jag inleda med – men missta mig inte för den sakens skull. Din reptilhjärna kanske får dig att tro att jag är din like – att jag är på gång att raljera över hur våra friheter inskränks och inskränks; nej, det tänker jag inte göra... mer troligt är att jag raljerar över såna som du!

För i vilka sammanhang är det vi åberopar yttrandefriheten? Gör vi de i rimliga sammanhang?

Det allra mest ovärdiga var under överröstningarna av SD-talen. SD-väljarna, som alltid har föredragit moralism framför all form av saklighet, började genast gråta krokodiltårar, och jämra sig över hur yttrandefriheten inskränktes! Kära nån!

Men vad är det för yttrandefrihet vi talar om här?

Yttrandefriheten gäller så som vedertaget gentemot det allmänna. Detta är den definition som återspeglar det som en mänsklig rättighet, och också den rättighet som garanteras i Regeringsformen. Den innebär att det krävs särskild lagstiftning med sådana ändamål som anges i regeringsformen för att lagstiftarna ska kunna inskränka vår rätt att yttra oss.

Detta begrepp får förstås stor normativ tyngd genom att det är en s.k. mänsklig rättighet. I vår tid är det emellertid så, att man gärna plockar lite hur som helst bland de värdeladdade begrepp som vi har, och använder dem för att bevisa en poäng som i själva verket inte alls existerar!

När SD överröstas vid sina framföranden – är det överhuvudtaget en yttrandefrihetsfråga? – nej, inte alls.

Är det en yttrandefrihetsfråga när Jimmie tårtas? – nej, inte alls.

Är det en yttrandefrihetsfråga när Kartellen stängs av från Peace & love? – nej, inte alls.

Är det en yttrandefrihetsfråga när Expressen hänger ut kommentarsfältherrar? – nej, inte alls.

Så fort vi använder "yttrandefrihet" i ett sådant sammanhang, som alltså inte har något med det allmänna att göra, så försvinner all retorisk tyngd från begreppet. Man kan inte komma som en jävla pajas och hänvisa till FN och allt vad det heter, för vad man åsyftar är alltså ett helt annat begrepp, än vad som åsyftas i formuleringen av nån rättighet överhuvudtaget.

Så visst, detta är på många vis en semantisk fråga. Inget hindrar en från att kalla vad som helst för yttrandefrihet – man kan väl börja kalla stolar för "yttrandefriheter" om man vill. Frågan är vad det finns för mening till att hänvisa till friheter som det alltså inte finns någon konsensus om överhuvudtaget. Då blir det ju bara ens egna lilla påhittade frihet – och vem bryr sig om dina små påhittade friheter? Om jag ställer mig och pissar på din ytterdörr och hävdar pissfriheten – ja, vad för slags auktoritet kan jag då hänvisa till, vilken massa av människor är det som garanterar mig friheten att pissa på vilken dörr jag vill? Liksom detta så saknar en "yttrandefrihet" gentemot det civila, privata, eller vad man ska säga, all normativ tyngd. Det är inget mer än en idé du och dina likar har i ditt huvud. Ingen bryr sig!

Diskussionsfrågor:

- Har jag rätt eller fel? Finns det någon aspekt som jag har missat?

- Känner ni som i otid diskuterar yttrandefrihet att ni inte har något bättre att komma med? Det finns väl massor god kritik att komma med, istället för en nonsensartad yttrandefrihetsdiskussion? – ja, vad ni för övrigt skulle kunna föreslå är begränsningar av yttrandefriheten, när det kommer till att överrösta andras torgmöten. Vågar ni ta upp en sån fråga?

- Missbrukar ni inte begreppet "yttrandefrihet" likvärdigt med de som t.ex. slänger med fascist både hit och dit? – eller kanske inte ens likvärdigt, utan ännu värre!?

Vem som helst får vistas på offentliga platser, vilket gör det möjligt för grupper av en annan politisk inriktning att demonstrera helt fritt, så länge som det görs fredligt. Det finns lika många positiva som negativa argument med det, men det är absolut yttrandefrihet!

Jag kan tycka att svenska arbetsplatser verkligen kränker individens yttrandefrihet om något. Inom vissa underkvalificerade yrken finns risken att man står utan jobb om man är öppen med att man röstar på ett parti som inte anses vara riktigt rumsrent.

Att de får mötas och yttra sig hör självklart yttrandefriheten till – men att andra i civilsamhället överröstar andra är ingen yttrandefrihetsinskränkning.

Det som du går in på i andra stycket är alltså inte ett yttrandefrihetsfråga enligt den konstitutionella definitionen. Det blir märkligt att tala om friheter, där ingen garanteras oss friheterna. Då är det helt enkelt en fråga om personligt tyckande – jfr med min utläggning om "pissfriheten". Jag tycker personligen att arbetsgivare bör vara toleranta men jag kallar det inte för "yttrandefrihet".

Mycket av det du nämner har diskuterats i denna tråden:
(FB) Yttrandefrihet i praktiken

Annars håller jag med om att ord som yttrandefrihet och censur har förvridits rejält från sin sanna betydelse här på flashback.

Vad skulle du kalla det då, när folk försöker tysta sina meningsmotståndare?


Återigen: du måste förklara vad du anser att det borde kallas istället.


P&L-styrelsen var tydlig med att Kartellens utestängning från festivalen berodde på att de åsikter som yttras i Kartellens låtar inte var i linje med MittMedias värderingar. Det finns människor som tål att arbeta med folk som har andra åsikter än de själva. MittMedias chefer är uppenbarligen inte sådana människor. Så jo, det var en ren yttrandefrihetsfråga.


Och återigen: vad kallar du det istället? Att sätta meningsmotståndare i skamstocken för att de har yttrat andra åsikter än de man själv har är enligt mig en yttrandefrihetsfråga.

TS har flera poänger, samtalen kring yttrandefrihet är ofta onödigt infantil. Jag tror att det beror på att många har svårt att skilja på orsak och verkan. Och det är synd, för yttrandefriheten är verkligen under press i Sverige.

Ofta brukar tyvärr yttrandefrihetshot exemplifieras med att t.ex. Aftonbladet inte skriver positivt om Sverigedemokraternas politik. Det är ju givetvis helt felaktigt, medier ska vara fria att skriva vad de vill. Detta oavsett om det gäller Aftonbladet eller Avpixlat.

Att det som kallas MSM entonigt stöder statssanktionerad, skattefinansierad, asylinvandring är såklart besvärligt ur demokratisynpunkt då många väljare på så sätt får ett sämre beslutsunderlag för sitt riksdagsval. Men det har givetvis inget med yttrandefrihet att göra så länge det gäller privata medier.

Mer problematiskt är lagstiftning som HMF som i bokstavens mening inskränker yttrandefriheten för framförallt alternativa medier. Det är enligt statens förmenande oproblematiskt att hänga ut näthatande privatpersoner, men problematiskt att hänga ut kriminella blattar. Det är oproblematiskt om någon i media hetsar mot homofober med väldigt problematiskt om någon hetsar mot judiska bankirer.

Denna asymmetri tycker jag är mycket problematisk. Helst skulle jag se att all lagstiftning kring hat och hets avskaffades helt och hållet.

Man bör även skilja på privat media och public service. Jag är helt för att t.ex. Aftonbladet, TV4, Avpixlat och Nordfront får uttrycka vad de vill, däremot finns problematik rörande public service. För public service gäller den så kallade "demokratiparagrafen" vilken inskränker public services möjligheter att vinkla nyheter och reportage utifrån t.ex. ett nationalistiskt perspektiv, detta trots att nationalister är del av det kollektiv som av staten tvingas att finansiera public service.

Det största hotet mot yttrandefriheten gäller dock inte media, utan den svenska grundskolan. Vi har en statlig skolplikt, och en statlig tvångsfinansiering av skolan. Då känns det förbaskat obehagligt att det ska finnas en central så kallad "värdegrund" med tillhörande åsiktspaket som den tvångskollektiva skolan ska arbeta för, och i vilket eleverna ska fasas in i.

I alla länder som saknar yttrandefrihet och demokrati, men som samtidigt uppfattar orden som värdeord, så brukar man använda orden i överflöd, men uppenbart felaktigt i jämförelse med ordens normala innebörd internationellt och historiskt (s.k. nyspråk). Uppenbarast är det med länder där regimen känner sig nödgade att t.o.m. ha ordet "demokratiska" i landets officiella titel. Alla kan ju själva bedöma hur demokratiskt DDR var en gång och Kongo-Kinshasa är idag. Eftersom vi inte har yttrandefrihet och riktig demokrati i Sverige, samt regimen inte heller har några som helst tankar på att införa det, samt statliga myndigheter, svensk ljugmedia m.fl. av naturliga skäl stödjer den antidemokratiska och yttrandefrihetsfientlig linjen, samtidigt som de känner sig tvingade att ge sken av motsatsen, så får begrepp som "demokratisk" och "yttrandefrihet" en helt annan betydelse än de har normalt, samt många gånger strider dessa betydelser så uppenbart mot ordens verkliga innebörd att det blir närmast komiskt för den allmänbildade, normal- och över normalbegåvade medborgaren (vilka olyckligtvis i Sverige endast utgör en försvinnande liten minoritet av befolkningen).

Ett typiskt exempel är t.ex. när samtliga medverkande i ett teveprogram i svensk regimmedia unisont pläderar för att man i en "demokrati" som Sverige inte kan tillåta att "vissa" människor framför "odemokratiska" åsikter/uppfattningar som strider mot "den gemensamma värdegrunden". Eftersom Sverige inte är en modern demokrati, så har ordet "demokrati" uppenbarligen någon annan betydelse än den gängse. Inte heller definierar man på något sätt vad "odemokratiska" åsikter skulle vara, vilket verkligen skulle vara behövligt, då demokrati i första hand refererar till ett statsskick som samma medverkare är öppet motståndare till. "Den gemensamma värdegrunden" är inte heller värst klarare definierat, än de lögner som svenska regimen framför för tillfället, samt de ideologier de finansierar med de gemensamma resurserna (t.ex. postmarxistiska konspirationsteorier, pseudovetenskap som t.ex. genuspseudovetenskapen, religiös aktivism som t.ex. islamism o.s.v.). Snarare är det lättare att veta vad som inte ingår i "den gemensamma värdegrunden", nämligen alla former av kritik mot det svenska statsskicket (inklusive frånvaron av rättsstatsordning och demokratisk statsskick), kritik mot den svenska regimen, kritik mot dess politruker eller allierade, samt kritik mot spenderandet av gemensamma resurser på viss ideologisk och pseudovetenskaplig verksamhet. Är det "demokratiskt" att ingen medborgare ska få diskutera eller kritisera något av regimens verksamhet och politik offentligt, dessutom en verksamhet och politik som medborgarna kan i rätt liten grad påverka p.g.a. bristen på demokrati? Nej, med liknande "diskussioner" i svenska offentligheten inom ljugmedia och regimstyrd verksamhet rör vi oss här rimligtvis inom komikens sfär, eller möjligtvis t.o.m. inom absurdismen...

Notera även de nya begrepp inom svensk politisk nyspråk som dök upp inom bl.a. svensk ljugmedia, när svenska regimen som respons på att man började tappa kontrollen över all media i och med teknikutvecklingen, började från och med början av 1990-talet i allt växande grad införa gummiparagrafer för att ytterligare minska möjligheten att yttra sig som medborgare. Några av dessa nyspråkliga begrepp var bl.a. "yttrandefrihet med ansvar" eller "yttrandefrihet med begränsningar". Även det sistnämnda är ju lite komiskt, för hur många samhällen har det existerat där det är förbjudet att yttra någonting alls från vaggan fram till graven? Rimligtvis existerar det endast länder med yttrandefrihet och länder som har "yttrandefrihet med begränsningar". Tvärtom brukar ju just länder som Sovjetunionen, Nazityskland och Sverige ofta vara väldigt positiva till att folk samlas ihop för att gemensamt bröla ut sina uppfattningar och åsikter, förutsatt att det inte är enligt regimen "fel" uppfattningar och åsikter, givetvis.

Korkade åsikter är det gott om tydligen.
Saboterar man ett av polisen godkänt offentligt appellmöte så är det saboterande av offentlig sammankomst och störande av allmän ordning. De överfeta miljöpartistmammorna som slog på kastrulllock skulle sålunda ha tagits om hand av polisen.
Finns prejudikat sedan tidigare då fascister av ett annat slag från Hells Angels körde in med motorcyklar i en offentlig sammankomst i Göteborg.

Det kan vara många olika saker, och det är många olika saker, så jag ser inte behovet av ett enda begrepp för det. Det är dock ingen frihet, det är inget du som medborgare har garanterats rätt till, så jag förstår inte varför man skulle kalla det för yttrandefrihet, annat än för att vilseleda.


Även om jag inte delar dina slutsatser i övrigt så är jag helt överens med dig om vad som är en YF-fråga. HMF, public service, hur elever får uttrycka sig i skolor, m.m..


Vad är det du försöker säga med detta?