Vad motiverar er till att spara?

Halloj!

Jag har lite problem med min motivation till att spara just nu. Det känns trist och som att det inte händer någonting även om när jag tittar till kontona ser att det ju gör det.

Jag har dessutom ingenting särskilt att spara till. Min bostad är betald till drygt 75% och jag har ca 220 000:- på banken. När jag tidigare sparat har jag haft som mål 100 000:-, sen 150 000:- och därpå 200 000:-. Jag var 'nöjd' med 100 000:- och hade det som nedre gräns rätt länge innan jag började jobba på med sparandet igen och ökade. Då var jag motiverad!
Nu är ju nästa mål en kvarts miljon i reda pengar men jag har lite dålig motivation som sagt.
Det jag kan komma på är att jag kanske vill köpa och flytta till ett litet hus på landet när jag tröttnat på att bo i stan. Men då värdet på min bostadsrätt stigit ordentligt senaste åren så känns det inte heller som att det är något som motiverar mig att lägga undan pengar till. Dessutom ligger det ca 10 år framåt i tiden, och om jag skulle sälja min bostad idag skulle jag efter att betalat av lånet och så ha ca 1.4 ≈ 1.5 miljoner.

Jag har ingen tjej eller barn (och vill absolut inte ha barn), jag tycker inte om att resa, behöver ingen bil, inga dyra hobbys. Mina pengar läggs i stort på mat och dryck vilket jag inte snålar på.
Jag trivs med mitt jobb, jag var smart nog att utbilda mig till det som är min hobby och vill jobba med det så länge som möjligt och har därför ingen ambition att gå ner i arbetstid eller liknande.

Mitt yrke är inget man tjänar några imponerande summor på, jag får ut ca 18 000:-/mån så om jag inte lever lite ekonomiskt så finns det helt enkelt inga pengar att lägga undan. Har jag ingen motivation är det lätt att köpa det där 'onödiga' några gånger i månaden så är sparmarginalen borta.
Så är det ju för dom flesta, och det gäller att stå emot att köpa 'ditt och datt' för att inte halka in i en livsstil där lönen alltid är slut 15 dagar innan lön.
Jag jobbar ju med människor som har ungefär samma lön som mig själv och ser hur dom slarvar med sina pengar och köper nya mobiler trots att dom 'gamla' fungerar eller nya fälgar till bilen, osv.
Dom gnäller ständigt att dom inte har några pengar eller 'INTE HAR RÅD!' att gå ut och ta några öl en solig fredagseftermiddag.. och så kommer dom ändå och visar upp en ny mobil på måndag.

Jag känner verkligen att jag haft tur som har det som jag har det, och att jag inte är intresserad av statusprylar eller en livsstil avsedd för att imponera på andra.

Vad sparar ni övriga till?
Har ni nån gräns där ni känner att när ni nåt dit så drar ni ner på sparandet och börjar spendera mer?
Vad har ni för mål för erat sparande? Kunna gå ner i tid? Känna frihet? Ha en buffert för 'sämre tider'? Köpa bostad? Sluta jobba vid 50?

Jag känner igen mig allt för väl i din beskrivning av dina kollegor. T.ex. mina föräldrars familjevänner, ett par närmare 60 som båda tjänar ca 100k i månaden men ändå är ständigt panka och har lån. De åker ständigt på resor och håller på, jag kan bara inte förstå vart pengarna tar vägen.

Jag har många miljoner på banken men känner även jag att jag behöver spara. Ett schysst hus och lägenheter här i Stockholm kostar runt 20-30 miljoner så det finns alltid något att spara till.

Men som du så lever jag anspråkslöst utan bil (tar tunnelbanan) och åker alltid ekonomiklass. Varför jag vill ha ett schyst hus är pga livskvalité. Jag vill gärna ha någonting med bra läge och nära vattnet för att det är praktiskt och vackert, inte för att det skulle vara någon statussymbol.

Sparar till en kontantinsats först och främst, vilket känns som en never ending story. I övrigt har jag en bil som kostar oförutsedda pengar då och då, samt inte osannolikt kommer att behöva bytas ut någon gång i framtiden. Sparar annars just nu för att kunna ha en så händelserik semester som möjligt - det kostar ju en hel del att vara ledig!

Tycker rent allmänt att lån och krediter är av ondo och det motiverar mig att spara.

TS, du bör satsa på att ha roligt och njuta av livet, oavsett om det är billiga eller dyrare nöjen.

Jag sparar för att kunna flytta utomlands en dag, inte samma trygghetssystem kommer finnas tillgängliga för mig där.

Om du inte kommer på något att göra med dina pengar kanske du bör fundera på att ge bort lite, så att du åtminstone fortfarande kan få känslan av att det är helt meningslöst att konsumera? Men om inte annat kommer du tids nog på nått ska du se.

Stockholmspriserna är ju lite utöver det vanliga. Där jag bor räcker det med att åka 3 mil utanför stan så kan man fynda hus. Och jag har tänkt mig ett hus på kanske 140 kvm med en okey tomt.

Fopoll, jag tycker att jag har det bra som det är Är ofta sugen på att köpa ny kamera och ett par objektiv men då den gamla fortfarande fungerar och levererar bra bilder så..
Mitt boende har jag lagt mycket pengar på, dels bostaden och inredningen. Men det har ju tagit mig kanske 7-8 år att skaffa allt. Köpt i omgångar när jag haft pengar över mina nedre gränsnivåer så att säga. När jag hade 152 000:-, ja då kunde jag köpa den där lampan för 2000:-. Inte allt på en och samma gång. 'Karaktärsdanande', eller vad man kan kalla det
Och då och då har jag använt större belopp, som när jag renoverade balkongen och glasade in den och så. Men då fanns det ju pengar till det. Så jag är ingen extremsnålis. Jag lever bra och gör vad jag vill, men jag lever inte huvudlöst.

Kanske off-topic men undrar vad du jobbar med? (bara allmänt nyfiken)

Jag sparar till framtida insatser, motorcyklar, körkort eller vad fan jag nu vill göra i framtiden.
Sparar för att ha råd att gå ner i arbetstid eller vara arbetslös och inte tvingas gå till ett jobb där chefen är skitdryg t.ex. Jag vill kunna spendera mycket tid med mina barn och inte behöva jobba så mycket när dom väl kommer till världen.

TS verkar vara skitdryg, om jag ska vara helt ärlig. Du tycker inte om att göra något förutom jobba äta och dricka, gör det då? Ingen som tvingar dig att spara, ät mer jobba mer drick mer om det är det som gör dig lycklig. Du kan spara till att kunna fortsätta jobba på samma arbetsplats gratis i framtiden, om du skulle få sparken t.ex så kan du jobba utan lön men ändå klarar du dig ..

Angående folk som "inte har råd" så är det en lättare ursäkt för att dom inte vill, jag tänker vara modig nog att säga att majoritetn av folk tycker om att spendera tid med familj, barn och vänner.

Du verkar vara lite ensamvarg, inget fel med det men du får skaffa dig vänner med liknande intresse, som gillar mat och dryck t.ex

Tycker allt handlar om att ha en hälsosam balansgång mellan att leva/spara. Känner många som tjänar multum men har utgifter utifrån det och därför inte kan spara något ändå, samtidigt som jag känner folk som tjänar "Ica-löner" och lever på blodpudding och gröt och lyckas därmed spara över 50% av sin lön hela tiden. Det sistnämnda är helt värdelöst i mina ögon då jag anser att man ska leva medans man kan och är ung. Samtidigt som det första exemplet inte är optimalt heller.

Bästa motiveringen för mig är framförallt tryggheten som kommer av att kunna lägga undan iaf. minst 5k i månaden men ändå leva som jag vill, eller sätta upp delmål (saker du vill köpa, ställen du vill åka till).

Tycker man sällan ser folk i Sverige som kan hantera denna balansgång. Antingen är de ofta "spenderare" eller "sparare" i allra högsta grad.

Jag tror det är mer att dessa människor sticker ut. Den snåle för att han inte hänger med ut på lunchen utan går till micro-rummet och värmer sin matlåda, eller vilken annan situation som än uppstår där det märks hur han/hon snålar. Den slösaktiga för att dom alltid visa upp allt skit som köper eller går runt och gnäller på att dom är pank när man ska hitta på något vettigt kul som kostar lite.

Vi i mittfåran som sköter oss, syns inte lika mycket, men det är klart att det är många som ligger där och simmar.

Det är nog en av dom vanligaste orsakerna till att man sparar. Barnen. Men jag känner många som har barn och ändå verkar ingen vara hemma mer än dom 'får', hur många dagar det nu är.

Jag är lite ensamvarg ja men träffar kompisar ett par gånger i veckan vilket nog är normalt, och har ofta middagar här hemma där vi käkar och lagar mat tillsammans. Trist att du fått uppfattningen av att jag är dryg för det är jag inte, jag är rolig och generös. Jag har uppskattar mina vänner och dom mig.
Jag gillar att göra massor av saker, men har redan rest väldigt mycket och är inte intresserad av det längre, men åker en del i Sverige och bor på bra hotell i städer som jag sen fotograferar i.
Klart jag inte kommer arbeta gratis, vem är det som är dryg här egentligen..

Inte meningen att låta arrogant och fittig, tycker bara inte du behöver spara om du tycker om ditt arbete och vill arbeta länge och trivs där. Finns det absolut ingenting du vill ha, en fallskärm, dj set, en bil/skaffa körkort motorcykel? Du vill inte ha en lägenhet i hufudstaden eller något liknande. Det som borde motivera dig är att du har sparade pengar och om du en dag upptäcker att helvette vad kul det är att samla på frimärken så kan du lägga ett par 100.000 på den där geten från gdansk från 1834 så kan du köpa den utan att spara i massa år

Pengarna backar dig i allt du vill göra, vare sig om du blir av med jobbet till att du en dag upptäcker en ny och intressant hobby. I värsta fall du begrava dig i prostituerade, varför inte om du har massa pengar

PS: missade att du fotograferade, det är väl en rätt dyr hobby? Du kan ju lägga massa pengar på att köpa photoshop och annat sånt och sedan ta någon kurs i fotografering, köpa dyra kameror/objektiv och resa längre sträckor med övernattning för att ta fina bilder t.ex Det kan ju vara lite motivation

Jag slösade väldigt mycket när jag var ung. Ush vilken ångest i efterhand. Försöker mest att inte tänka på hur bra dom pengarna varit att ha till hands idag.

När jag flyttade till min första lägenhet hade jag inte ens råd att köpa en soffa utan satt på golvet vid ett 199kr ikea bord i 2-3 månader tills jag köpte en soffa av billigaste modell.

Det är inte roligt att vara pank. Sparar sen länge 4.000 per månad och lägger ungefär lika mycket på mat/nöje vilket jag tycker är rimligt. Bra månader sparar jag lite mer, dåliga lite mindre. Ca 50.000 per år.

Såhär i efterhand förstår man hur dumt det var att leva för stunden. Det kommer alla "pengar ska man spendera när man är ung" också förstå....Att dom borde valt ett mellanting.

Det känns väldigt avslappnande och stressfritt att ha pengar, att inte behöva oroa sig. Så kan man unna sig lite extra resor ibland medan dom andra går till lokala krogen för att köpa 24kr öl för sina sista lönepengar.