Citat:
Ursprungligen postat av
Babianen
1) Du måste ju tänka på kvinnor inte som typ Disney-prinsessor och mer som perversa män typ Ron Jeremy. Så om du tänker att Ron Jeremy blir våldtagen av en kvinna är han då ett offer? Nej han är en creepy dude som lurade kvinnan till att göra det.
2) Till exempel jag är Max Hardcore i en liten kvinnas kropp. En av mina vänner är Ron Jeremy. Min asiatiska vän är Hung Lo och en av mina andra vänner är pirat killen (Surewood). Tror du att någon blir imponerad av en lirare som försöker tvinga till sig vaginal sex i 10 minuter?
Blev tvungen att kolla upp vem den här Ron Jeremy var, men fattar var du vill komma.
Nej, min generation växte inte upp med flickiga och samtidigt självrättfärdiga Disney-prinsessor. Den enda Disney-prinsessa jag konfronterades med var den gamla versionen av Askungen (1950). Och för att ändå gå längst i oskuldsfull offermentalitet är ju hon ändå mera av en ung, tjusig och charmig dam. Min tids barndomshjältinnor var mer av den här typen (1976):
https://www.youtube.com/watch?v=ulEG7bd1H60
Citat:
3) Det är "fear of the dick" de är rädda för att kuken ska göra ont, förnedra dem, eller få dem att må dåligt.
Sexualskräck med andra ord, och helt i linje med den typiska feministkvinnans överspända Pippi Långstrump-tjejighet (att inte vilja bli stur), gälla röstläge och allmänna åldersmentala underutveckling, alltså hennes kolossala brist på damighet.
Citat:
4) Allt det här beror på att de får komma ut ur huset och göra vad de vill. Kvinnor kan inte hantera det. Kvinnor kan inte hantera att sitta och tänka för att de blir förvirrade och får för sig saker.
Nej, med tanke på vad den har lett till i form av massinvandring var kvinnlig rösträtt nog ett av vår civilisations stora misstag och samtidigt en förolämpning mot den äkta kvinnans djupt qvinnliga insiktsfullhet. Kvinnans psykologi tenderar ju att röra sig antingen i den omedelbara privata sfären eller på en slags global, universellt moralistisk nivå. Den är inte vidare ägnad att fatta långsiktigt ansvar för den macchiavelliska mellannivån, dvs medborgerlighet, folkstammen, pragmatisk formalism och res publica.
Om det nu vore så att du har rätt och våldtäkt inte är så jävla allvarligt för kvinnan, så får man leta efter andra förklaringar till varför det historiskt ändå har setts som ett allvarligt brott. Kan det vara så här att våldtäkt förr inte minst uppfattades som en kränkning av det manliga kollektivet? Kvinnan tillhörde ju i allmänhet någon, en make, en far, en familj etc och gärningen får då ses som ett allvarligt övergrepp, inte bara mot hennes personliga heder, utan även mot det vidare sammanhanget. Om förövaren var en svarting eller annan rasfrämling/Untermensch blir det ju förstås så mycket värre och där har vi i så fall lynchningharna i det gamla södern, som bekant ofta föregångna av negrers impulsiva sexualdrift.
När patriarkatet sedan förlorade allt berättigande som social agent under 1900-talet så blev det plötsligt nödvändigt - för en alltid lika erotikfientlig och asketisk väckelsereligiositet/feminism - att istället uppfinna våldtäkten som ett fasansfullt fysiskt och psykiskt övergrepp och den enskilda kvinnan som värnlöst offer. Och därmed har vi idag utvecklat den överspända inställning till våldtäkten där kastrering av (vita) män ofta ses som ett minimum av lämplig påföljd. (Svartingar räknas ju inte dit till följd av en kombination av outtalad rasistisk nedlåtenhet (de förväntas inte kunna ta ansvar för sina handlingar) samt kvinnors ädle vilde-idealisering och alltid under ytan bubblande sexualfantasier om den läckre främlingen).