Citat:
Ursprungligen postat av
pulverhonung
har gått från att ha det lätt med brudar, ha massvis med kompisar, delta i sporter och ett allmänt bra liv till inte en jävla kompis, inte haft kontakt med en tjej på säkert 1,5 år. känner mig helt isolerad och har ingen att prata med. brinner inte för någonting längre och har inget jobb. är så sugen på att självmord så att jag vet inte vad jag ska göra. det ända som hindrar mig är tanken på hur mycket det skulle såra mina föräldrar.
Alla människor når botten någon gång i sitt liv, jag var exakt i din situation under en tid men det handlar om hur du tar dig ut den och inte tillåta dig själv känna dig deprimerad. När du börjar må dåligt så gå ut och träna, spring, fiska eller vad som helst för att tänka på annat. Personligen är jag glad att jag gick igenom den perioden det gjorde mig till en starkare individ och mer självständig. Jag fick reda på att jag inte behövde massa vänner för att vara glad jag började tycka om att umgås med mig själv. Jag har vänner nu men skillnaden är att jag inte är beroende av dem för att ha kul eller leva ett bra liv. Sen tänk alla möjligheter som öppnas nu, du kan gå ut till baren själv och ragga på tjejer, vad har du att förlora? inget. Så tänkte jag, jag testar hellre allt och har kul medans jag gör det och utmanar mig själv, eftersom jag redan var på botten så hade jag bara allt att vinna på det. Sen hjälpte kristendomen mig otroligt mycket, fick en ny mening i livet senare. Men alla hanterar det olika.
