Först skriver jag något för långt / "för varmt" sen ångrar det!

Jag skriver för långa eller för varma mail/sms ibland till vänner... antingen för många rader text eller för kärvänligt (hjärtan och trevligheter som "hoppas de går bra med de där" blabla)... men jag får inte samma tillbaka.. oftast kortare, oftast hoppar de över massa jag skrivit och eftersom de är långt vill ja inte be om att de svarar om de inte är en viktig fråga, och aldrig vågar man kräva värme tillbaka. Enda man kan göra är låtsas som om det regnar och vara neutral framöver/hoppas de blir varmare...

Sekunden jag skickat iväg något är värst då jag brukar ångra det direkt men inte kan ta tillbaka texten för det finns ingen sån funktion... sen försöker jag lugna ner mig men när jag sett personen läst det och inte svarar så mår jag skit! Särskilt om det är någon som betyder mycket eller jag har känslor för... Jag vet att de kanske inte har tid att svara direkt, men när det bara är något kort också (men varmt) så känns det nästan ännu värre för då var det ju inte ens långt... men kärvänligt skrivet och när de inte ens svarar då så mår jag sämst

Är ända lösningen att jag SLUTAR VARA MIG SJÄLV (vilket jag är när jag skriver långt/varmt)? eller ska jag istället försöka acceptera att folk aldrig kommer gilla mig för den jag är?

Jag känner igen mig. Jag håller ofta tillbaka just pga detta. Det är hårt, men den här världen har lärt mig att för att överleva så måste man kunna vara iskall ibland. Sluta inte vara dig själv dock, om inte dina vänner uppskattar det så är de inte riktiga vänner iaf.

Eller så för du söka efter liksinnade, tvivlar starkt på att du är den enda personen med denna egenskap.
Önskar dig även lycka till, vet att det kan kännas omöjligt men du kommer säkert att lyckas.

Det handlar nog inte om att folk inte gillar dig för den du är, utan om att folk faktiskt har mer än nog med sig själv och sitt. Det är trevligt att läsa om vad andra har för sig, men att sitta och behöva besvara ett jättelångt mejl/sms etc kan kännas jobbigt.

Förr, så skrev man ju vanligt brev och då var det lite skillnad eftersom det nästan förväntades att man tog tid på sig och besvarade med hjärtat. Då blev man jätteglad om man fick svar 4 veckor senare.

Nu mera så ska allt gå så snabbt, man förväntar sig svar direkt eller åtminstone samma dag! Och i ärlighetens namn så är det lättare att totalt skita i att svara då, än att sätta sig ner och behöva tänka och analysera personens varje "kapitel".

Har själv lärt mig att vara kort och konsis, svara snabbt om det är viktigt. Men handlar det däremot om saker som inte är jätteviktiga och som kräver ordentliga och igenomtänkta svar, så kan det dröja ett bra tag innan jag svarar. Om jag ens svarar alls.
Så det gäller nog att tänka sig om innan man skickar iväg långa meddelanden. Alla har faktiskt inte tid eller ork att spendera en massa tid på dina synpunkter och/eller problem. Dock behöver det absolut inte betyda att dom inte bryr sig!

Hjärtligt trevligt och inspirerande att se att du har vågat dig på att starta en helt egen flashback TRÅD. Det drar mig till minnes alla de gånger jag själv har tagit mig an mikrofonen på FB-scenen och ack som hjärtat kan pulsera innan taggarna dragit ihop sig. Ibland blir det allsång på skansen och ibland blir det syrsor i sydstaterna. Sedermera har bror fått barn, ja du vet, han du inte känner. Men mer om det någon annan dag. Jag undrar om du har provat att prata om det med dina närkantade?

Lär dig att skriva kortare svar helt enkelt. Ta ett djupt andetag och tänk mindre när du ska skriva något.

Lång text kan tråka ut människan och då är det ju inte så konstigt man inte får svar oftast.

Och sen nästan alla man chattar med chattar med mer än en åt gången så ibland kan det dröja innan du får svar för de(n) andra de chattar med har deras uppmärksamhet för gången.

Och sedan gillar inte många som har livshistoria-svar på allt de läser.

Antingen byter du metod, skriver kortare sms ELLER så fortsätter du skriva precis som du alltid har gjort men lägger undan förväntningen ett den andre "måste bekräfta" genom att svara för att du ska må bra.

En del av mig undrar, om du kanske ska fundera över varför du skriver dessa sms, du svarar ju att du mår dåligt om du inte får ett svar. Låter som att du bör fundera på vad du försöker då uppnå, finns ett bekräftelsebehov som speglar sig i det hela?