Själv är jag ett stort fan av D.A. Pennebaker som nästan aldrig använder sig av intervjuformatet. Så får jag välja så hoppar jag intervjuerna, men det är sjukt mycket svårare att få till en bra story genom att bara "följa" en persom eller situation. Få lyckas bra med det.
En bra kompromiss är när man intervjuar människor i en situatuation eller miljö som de känner sig bekväma med. Ett exempel på en lysande film som för dokumentärgenren frammåt är enligt mig: The act of killing. där blandar man friskt intervjuer med skådespel med verklighet. snyggt.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
