Låsa något i en position i rymden

Har sett videon nu
https://www.youtube.com/watch?v=_Oc9tKkH7WE

Det är så jag tänker, fast i lite större skala än bara jorden då.

Position är relativ. Den måste ha en referenspunkt att jämföras med.
Hastighet är enbart en förändring i position, också det relativt.

För att stå "helt still", så måste vi ha en "universell nollpunkt".

Vi kan börja med att lägga oss i en omloppsbana runt Jorden. Marken under oss svischar förbi, vi behöver ta oss högre upp, till en så kallad geostationär omloppsbana.
Det är på denna höjd som kommunikations och vädersatelliter ligger. På denna höjd så tar ett varv runt Jorden 24 timmar och ifall du håller dig ovanför ekvatorn, så kommer marken under dig att vara "stationär".

Resten av Solsystemet kommer ju dock fortfarande att röra på sig. Det närmsta "stilla" vi kan komma på den här skalan skulle vara att befinna sig i vila med Solen. Planeterna skulle röra sig i sina omloppsbanor och man kan redan här börja se problemet med att hitta en universell nollpunkt för position. Men vi har en punkt som all rörelse, inom Solsystemet alltså, cirkulerar kring. Det gravitationella centrumet.

Men då kommer galaxen in i bilden, vi måste nu ta oss till Sagittarius A*, det svarta hålet i Galaxens mitt. Saker kommer fortfarande röra på sig, i alla möjliga riktningar, men det är det närmsta vi kan komma till "stillastående" på denna spelplan. Det är som mittpunkten på en snurrande tekopp.

Efter det här har vi vår lokala grupp, Vintergatan, Andromeda, Triangulum och ett femtiotal mindre galaxer. Vår mitt här ligger nånstans mellan Vintergatan och Andromeda, de två största medlemmarna. Hade du legat i vila i denna punkt, så hade du sett Vintergatan och Andromeda komma emot dig från varsit håll.

Efter vår lokala galaxhop så börjar det bli mindre tydligt dock. På dessa skalor, superhopar och galaxfilament så är det inte längre gravitation som styr rörelsen. Avstånden blir för stora och Universums expansion tar över.

Nu kommer jag till den del som du diskuterat med PeanutButterJelly och DENNISRITCHIE, och jag hoppas jag kan räta ut några misstag ni gör.

Universums expansion är inte en hastighet som i vardagliga termer. Det är inte galaxerna som blivit ivägskickade utav big bang och nu rusar genom rummet ifrån varandra. Det är rummet, som vi, och alla galaxer, befinner oss i, som kommer att expandera. Rummet som blir större och därför också avstånden i rummet.

Tänk er en ballong. Rita prickar på ballongen och blås upp den. Fokusera nu på ballongytan, själva gummit, inte på luften inuti, utan enbart på ytan som ni täckt med prickar. Prickarna kommer att röra sig ifrån varandra, inte för att de faktiskt rör på sig, utan för att gummit sträcker på sig. Tittar du på en punkt, så kommer du se att en annan punkt, som ligger nära den första, kommer att förflytta sig en kortare sträcka, alltså långsammare, än en tredje prick längre bort.

Ju längre bort en punkt i rummet är, desto mer rum kommer att skapas mellan observatören och den observerade punkten, och nettoeffekten blir en högre hastighet från expansionen, än för något närliggande objekt.
Effekten av Universums expansion är inte påtaglig vid korta sträckor, så som inom galaxer och galaxhopar. Därför kan man hitta godtyckliga mittpunkter för dessa system.

När vi lämnar de skalorna så går inte detta längre. Nu kommer du att se att allting rör sig ifrån dig. I homogen takt runt omkring dig. Du finner dig själv som mittpunkt i Universum, då du enbart ser din hubblesfär.

Universum har funnits i en viss tid, cirka 13.8 miljarder år, och vi kan enbart se ljus som är så gammalt, så saker som ligger för långt bort kan vi inte se, då det inte funnits tid, sedan Universums födelse, för ljuset att nå oss. Detta kommer skapa en horisont som tar formen av en sfär och du kommer att se dig själv som mittpunkt, men det är enbart en illusion.

I Universum finns ingen mittpunkt och därför kan inget universellt referenssystem definieras. Vill man vara lite religiös eller sprituell av sig, så kan man se det som att vi alla är Universums mittpunkt och att allt kretsar kring oss. Känns lite väl självgott för min del dock.

Kort svar; Nej!

eh.. allt rör sig relativt någon referensram.. så hur låsa så det inte rör sig relativt "allt"?

Boom. Tackar för svaret. Så ska det se ut.

Jag vill bara påpeka att som du säger, just nu vet vi ingen mittpunkt, eller jo vi är ju det just nu, men det kan ju finnas en universell mittpunkt någonstans bara att vi inte har möjlighet att se den, än.


Ge motsatt kraft? (om jag nu förstod frågan)

nja, jag menade mest på allt i rymden rör sig i olika riktning relativt något annat så den där magiska punkten du letar efter är smått omöjlig att hitta.