Känner ingenting

Hallå. Jag vet inte varför jag klagar för det är inget nytt direkt. Jag har kämpat med depression och panikångest så länge jag kan minnas. Jag gick till bup en tid och fick medicin. Men kände att det inte hjälpte så slutade men allt. Nu går jag runt och känner mig bortdomnad. Men ändå så är det något inom mig som skriker i panik hela tiden men det är som att nån har lagt en täcke över mig eller något. Jag har funderat på att gå till psyket eller något när jag får mina ryck och ska gå ut på tågspåren men det känns som att det inte är allvarligt nog.
Fan jag vill inte leva men jag vill inte dö heller!
Jag vet inte vad jag ska göra ingenting hjälper

Det finns bara en person i hela världen som kan avgöra om det är "allvarligt nog" och det är DU!

Du mår inte bra, du förtjänar hjälp.

Om du tycker att de statliga hjälpmedlen är skit och inte hjälper rekommenderar jag att du söker upp någon privat psykolog.

Min pappa jobbar inom ungdomspsykologin och han, och andra, påstår att alla egentligen borde gå till en terapeut och prata. Världen skulle vara så mycket bättre då.

Vissa kanske har problem som är i en helt annan kategori än vad andra har, men det man själv upplevt som värst är alltid det man ska fokusera på. Vare sig man är en tre-åring som får sin ballong spräckt eller en suicidal 16-åring. Helt olika problem, men för en själv där och då är båda exakt lika relevanta. Inser att det är ett kasst exempel, men försöker bara förklara hur ingens problem är viktigare än andras.

Det jag försöker säga är att du ska gå och prata med någon. Det är enkelt att fixa, och det ger oerhört mycket.

Har du ingenting du tycker är roligt att göra?

Något som får dig sådär extra glad?

Något kompis som du kan göra något med eller varför inte bara resa bort ett tag..? brukar va ganska nice

Grejen är den att jag hoppade av gymnasiet och bor hos min mamma. Jag har inga pengar i världen till att resa, även om det är det enda som jag blir lycklig av. Jag har försökt gå tillbaka till skolan men det är där panikattackerna kommer in. Jag vet inte hur många gånger jag har sprungit iväg från lektionerna :/ Jag har kompisar men jag är en sån downer för dom, den enda gången jag släpper allt och kan skojja är när jag dricker :P

Känner igen mig där