Presentation: http://pratapolitik.nu/presentation-3/
När Sverigedemokraternas riksdagslista fastställdes la jag märke till att den unge SDU:aren fanns hyfsat högt upp. Det var inte förrän jag såg SDUs "Salute to the European youth" som jag tänkte på honom igen, i klippet pratar han ryska.
Hur hamnade en 21-årig relativt anonym SDU:are så högt upp på riksdagslistan? Enligt våra svenska så kallade journalister råder en frostig relation mellan moderpartiet och ungdomsförbundet (att Ung Vänster kallar sig för revolutionärt kommunistiskt i sina stadgar medan V "tar avstånd" från kommunismen bedöms dock ej som frostigt), hur kan moderpartiet "våga" ta in en SDU:are så högt upp?
Jag läste att Dennis Dioukarev studerar till civilekonom, och på hans blogg finns några inlägg vilka känns som en sammanfattning av den ekonomiskpolitiske talespersonen Oscar Sjöstedts resonemang. Kan Sverigedemokraterna tänkas önska fler riksdagsledamöter som kan räkna och med lätthet vinna ekonomiska debatter?
Själv är jag inte särskilt nationalistiskt engagerad, men jag ser gärna mer av SDU-politik i SD. Trots att jag knappt känner till Dennis Dioukarev överväger jag att personkryssa honom för att åtminstone hypotetiskt få in ett SDU-perspektiv i moderpartiet. Om vi ponerar att Sverigedemokraterna skulle göra ett dåligt val, och erhålla runt 30 mandat, skulle SDU:arna och deras sympatisörer kunna kryssa Dioukarev uppåt på listan, eftersom så få relativt okända politiker personkryssas in i riksdagen.
Eftersom Kristina Winberg (kandidat nr 22) och Peter Lundgren (kandidat nr 25) blev valda till EU-parlamentet så är Dennis Dioukarev i praktiken kandidat nr 32 på riksdagslistan. Beroende av om eventuellt något borgerligt parti inte skulle bli återvalt till riksdagen, och om F! skulle ta röster från vänstern men inte nå 4%-spärren, så skulle mandaten ökas betydligt mer än vad den representativa väljarandelen skulle röstat. Med detta i hänseende, samt skrällen i EU-valet och att SD alltid är underskattade i långsiktiga opinionsundersökningar är jag dock inte orolig över att nämnd kandidat inte kommer bli vald till riksdagen.
För övrigt anser jag angående Gustav Kasselstrand att det är bra att han inte kommer in i riksdagen i år. Han har en civil karriär i näringslivet, och arbetar helt ideellt som ordförande för det med råge fattigaste ungdomsförbundet av partierna som är invalda i riksdagen. Han har ett enormt engagemang och väcker ett politiskt intresse hos ungdomar, och på sikt är det dagens ungdomar som kommer vara det största väljarunderlaget i Sverige. Trots att Kasselstrand enligt mig och de flesta SD-sympatisörer är en utomordentlig politiker så bedömer jag att han gör mer nytta för Sverigedemokraterna utanför riksdagen. Det är självklart positivt att SDU har växt med lokalavdelningar, men det är betydligt fler ungdomar som sympatiserar med SD utan att vara politiskt aktiva, vilket Gustav Kasselstrand som förbundsordförande starkt bidragit till.
När Sverigedemokraternas riksdagslista fastställdes la jag märke till att den unge SDU:aren fanns hyfsat högt upp. Det var inte förrän jag såg SDUs "Salute to the European youth" som jag tänkte på honom igen, i klippet pratar han ryska.
Hur hamnade en 21-årig relativt anonym SDU:are så högt upp på riksdagslistan? Enligt våra svenska så kallade journalister råder en frostig relation mellan moderpartiet och ungdomsförbundet (att Ung Vänster kallar sig för revolutionärt kommunistiskt i sina stadgar medan V "tar avstånd" från kommunismen bedöms dock ej som frostigt), hur kan moderpartiet "våga" ta in en SDU:are så högt upp?
Jag läste att Dennis Dioukarev studerar till civilekonom, och på hans blogg finns några inlägg vilka känns som en sammanfattning av den ekonomiskpolitiske talespersonen Oscar Sjöstedts resonemang. Kan Sverigedemokraterna tänkas önska fler riksdagsledamöter som kan räkna och med lätthet vinna ekonomiska debatter?
Själv är jag inte särskilt nationalistiskt engagerad, men jag ser gärna mer av SDU-politik i SD. Trots att jag knappt känner till Dennis Dioukarev överväger jag att personkryssa honom för att åtminstone hypotetiskt få in ett SDU-perspektiv i moderpartiet. Om vi ponerar att Sverigedemokraterna skulle göra ett dåligt val, och erhålla runt 30 mandat, skulle SDU:arna och deras sympatisörer kunna kryssa Dioukarev uppåt på listan, eftersom så få relativt okända politiker personkryssas in i riksdagen.
Eftersom Kristina Winberg (kandidat nr 22) och Peter Lundgren (kandidat nr 25) blev valda till EU-parlamentet så är Dennis Dioukarev i praktiken kandidat nr 32 på riksdagslistan. Beroende av om eventuellt något borgerligt parti inte skulle bli återvalt till riksdagen, och om F! skulle ta röster från vänstern men inte nå 4%-spärren, så skulle mandaten ökas betydligt mer än vad den representativa väljarandelen skulle röstat. Med detta i hänseende, samt skrällen i EU-valet och att SD alltid är underskattade i långsiktiga opinionsundersökningar är jag dock inte orolig över att nämnd kandidat inte kommer bli vald till riksdagen.
För övrigt anser jag angående Gustav Kasselstrand att det är bra att han inte kommer in i riksdagen i år. Han har en civil karriär i näringslivet, och arbetar helt ideellt som ordförande för det med råge fattigaste ungdomsförbundet av partierna som är invalda i riksdagen. Han har ett enormt engagemang och väcker ett politiskt intresse hos ungdomar, och på sikt är det dagens ungdomar som kommer vara det största väljarunderlaget i Sverige. Trots att Kasselstrand enligt mig och de flesta SD-sympatisörer är en utomordentlig politiker så bedömer jag att han gör mer nytta för Sverigedemokraterna utanför riksdagen. Det är självklart positivt att SDU har växt med lokalavdelningar, men det är betydligt fler ungdomar som sympatiserar med SD utan att vara politiskt aktiva, vilket Gustav Kasselstrand som förbundsordförande starkt bidragit till.
