Jag orkar inte öka min vänkrets

Det här inlägget besvarade den fråga jag ställde till dig bäst så jag använder mig utav det. Självklart ska du se till att ditt företag når den framgång som du förtjänar. Alla spelar spel för att vinna, ditt spel kommer ingen att genomskåda såvida du sköter det på ett bra sätt...

Och andra sidan tror jag inte helt på det att man skulle behöva ha ett stort socialt närverk för att kunna nå framgångar med ett företag. Såvida ens företag inte är att sälja tupperware eller något annat pyramidschema

Många av de mest framgångsrika företagarna i värden har ju verkligen inte varit som fiskar i vattnet när det gäller det sociala spelet och har ändå nått enorma framgångar.

Allt beror givetvis på produkt och bransch, men rent generellt så måste man ju erbjuda sånt som tilltalar den stora massan, inte bara bekanta som kanske känner sig tvingade att köpa ens produkter/tjänster, för att kunna lyckas.

Haha, du får gärna fortsätta bevisa vilken grupp du tillhör. Jag slår vad om att ditt stegtänkande rör sig max en 2-3 drag.

Du menar att du är som Breivik?

Sluta analysera allting så jävla mycket hela tiden då och tillåt dig att bli överraskad.

Vilka menar du har inte ett socialt nätverk? Av de som är väldigt framgångsrika?

Och andra sidan tror jag inte helt på det att man skulle behöva ha ett stort socialt närverk för att kunna nå framgångar med ett företag. Såvida ens företag inte är att sälja tupperware eller något annat pyramidschema

Många av de mest framgångsrika företagarna i värden har ju verkligen inte varit som fiskar i vattnet när det gäller det sociala spelet och har ändå nått enorma framgångar.

Allt beror givetvis på produkt och bransch, men rent generellt så måste man ju erbjuda sånt som tilltalar den stora massan, inte bara bekanta som kanske känner sig tvingade att köpa ens produkter/tjänster, för att kunna lyckas.

Jag är en väldigt trevlig kille, ganska intelligent och självkritisk. Jag har en vacker flickvän och ett jobb som är helt ok, alla tycker om mig väldigt mycket och litar på mig. Jag är en sådan person som du kan prata direkt med som om jag var en gammal vän och anförtro dig åt, jag skvallrar aldrig eller pratar skit bakom någons rygg trots många tillfällen att göra så.




Jag är tolerant och har en rak humor och en stor energi för att hjälpa mina medmänniskor och kollegor.

Nu till problemet, under hela mitt liv så har människor reagerat på ungefär samma sätt mot mig. Jag blir snabbt omtyckt för att sedan bli inbjuden till fester eller att umgås eller för något annat, detta är något jag sällan orkar med då jag i grunden knappt har något meningsfullt utbyte med andra människor. Det är tråkigt att alltid vara den som är mest intelligent och väldigt få saker får mig att skratta ordentligt.

Jag börjar undra om det är en långvarig depression som gör att jag inte vill umgås med andra på min fritid, jag vet ju att det kan vara kul att göra saker men oftast så känner jag att det är ett slöseri med tid. Hursomhelst så slutar det nästan alltid med att människor känner sig förnedrade eller sämre än mig för att jag nekar att träffas så många gånger, så från att ha varit väldigt populär på arbetsplats, skola eller bara random så blir de istället sura och griniga.

Någon som har ett råd för vad man bör göra, jag är verkligen en sådan som behöver extrem geografisk närhet för att umgås med personer. Tar det över 10 minuter är jag väldigt tveksam till att orka göra något alls.

Galet, du beskriver exakt hur jag har det. (Är tjej)

Jag brukar nästan omedelbart berätta för folk att jag inte är så social som jag uppfattas och att jag gärna inte är med människor på fritiden. Vägrar de respektera det får idioterna gärna tjura istället.

Rent rationellt sett bör jag expandera min vänkrets, inte bara för mitt egna välmående som flockdjur utan även för de utökade möjligheter som kommer av en större vänkrets.

Galet, du beskriver exakt hur jag har det. (Är tjej)

Jag brukar nästan omedelbart berätta för folk att jag inte är så social som jag uppfattas och att jag gärna inte är med människor på fritiden. Vägrar de respektera det får idioterna gärna tjura istället.

Samma här.
Äntligen är någon som mig!

Absolut, upplever du att man först betraktas som något åtråvärt i det sociala livet för dessa människor för att sedan bli lite konstig eller annorlunda?




Samma fråga till dig.