Från botten till toppen

Hej jag skulle vilja höra lite positiva saker om er som har lyckats tagit er ur depressionen eller är på god väg iaf, för just nu känner jag mig så jävla ensam och deprimerad varje dag.

Jag vill veta om ni som inte alls tyckte om livet innan har lyckats ändra på er och faktiskt tycker om livet, vad som hjälpte er och hur lång tid det tog, så jag får känna lite hopp och det skulle kännas intressant att veta.

Jag har alldrig varit deprimerad men jag skulle rekomendera att kolla på några komedi serier, det får mig alltid att skratta!

Några bra:
American Dad
Family Guy
Community
Bobs Burgers
South Park

PS: Om du inte tycker de är underhållande rök lite cb så garanterar jag att det blir kul!

Haha älskar alla dom där förutom Bobs Burgers, cb har jag tagit paus ifrån för att det gjorde alla ångestkänslor starkare och jag kunde inte fokusera på vad jag kolla på för jag satt bara och tänkte på hur tråkig och dryg jag är..

Tja, var ensam hela högstadiet, en riktigt fin Wizard kandidat, hade problem hemma. Började gymnasiet och flyttade hemifrån, efter det har jag inte haft några långa singelperioder alls. Haft riktigt fina tjejer också, exakt den typ jag önskat.

Så det är väl en fin kortfattad historia?

Det började för mig när jag var runt 17, då hade jag min djupa depression och en som runt 18 krävde medicin/terapi för att ta sig ur, den innefattade just envisa självmordstankar.

Därefter deppade det i perioder i känslolivet i 10-13 år. Nåt jag aldrig återigen sökte hjälp för, tyckte det var ju utan självmordstankar och i perioder så var det inte riktigt som depressionen ovan.

Vet att saker och ting blev bättre när jag lämnade åren före 30 bakom mig, under dessa år styrdes mycket av mina inre osäkerheter, självtvivel och förflutna som spökade.

Jag tror att bli äldre var nog på många sätt vägen ut för mig. Det tog rätt så många år för jag tror att för min del krävdes det att absolut all anknytning till "det unga" var helt väck. Så länge jag kände mig ung, var det liksom som att saker och ting under t.ex. barndomen/tonåren var relevanta att identifiera sig med.

Har nog inte varit "regelrätt" deprimerad, men tillräckligt deppig för att ligga vaken på nätterna och ta avstånd från människor.

vad jag gjorde?

Tog LSD och en ordentlig funderare, värnade mer om dom vänner jag hade och slutade lyssna på 'rösten i huvudet', samt läste "en ny jord" av Eckhart Tolle. Detta var i Januari(LSD->boken tog nån vecka) och jag har inte haft en deppig stund sedan dess

Hej!

För att göra en lång historia kort.

Jag började må dåligt som 10-åring, depression och sedan har jag gått igenom 2 psykoser, x antal depressioner, 3 självmordsförsök och 7 inläggningar på psyket.

Om man har mått riktigt kasst en längre period så är det inte helt lätt att komma tillbaka, men det viktiga är: det går, det är jag ett levande bevis på.

Idag då? Jo, jag mår riktigt bra, ganska stabilt bra faktiskt. Har jag svackor? Ja, men jag tar mig ur dem.

Hur gjorde jag då? Förändrade mitt liv och mitt tänk + beteende i grunden.

Vill du ha tips/pepp? Skicka ett PM vettja

Detta löser du!

KRAM