"Det är inte konstigt att man känner sig värdelös om man är värdelös."

Så du menar att jag aldrig bad om ursäkt?
I mitt första inlägg skrev jag följande, citerar här!




Gällande ditt gnäll, det är inte direkt jag som förbannar folk och skrattar åt dem. När det gäller ditt påstående om att jag inte hjälpt TS, det första som jag gjorde var att skydda henne ifrån dina påhopp, som visserligen inte var påhopp enligt dig själv. Men jag postade en separat inlägg till henne, där jag skrev upp mina egna tankar. Om du nu måste ha bevis på det, här har du det!





Jag attackerar ingen, jag försöker se till att andra inte blir attackerade om du inte förstått det.
Och i det här fallet så försvarar jag mig från dina attacker. Det är tredje gången jag påstår att jag redan har bett om ursäkt. Hur många gånger mer ska du förbanna mig, innan du inser att jag redan i mitt första inlägg har bett om ursäkt.

Jag bad faktiskt om ursäkt för mina kommentarer, och det är något du ska ta åt dig. Inte ofta jag gör det här på Flashback ska du veta.
Nu skulle jag gärna svara dig med något elakt, eftersom du kommenterar detta precis som att du inte har sett min ursäkt.

Nu tänker jag inte vara elak, men jag tror du behöver öppna ögonen lite. Jag har på flera sätt försökt hjälpa dig och gett förslag på hur man är en bättre människa, men du verkar inte klara att ta åt dig det? Du kanske heller ska börja fundera på varför du inte klarar att lyssna på andra personer, och i synnerhet då du ber om hjälp?

Alla är inte ute efter att göra dig illa. Jag är definitivt inte det. Jag gav dig några soleklara exempel på vad en god människa gör, då du verkar se dig själv som satan själv.....

Du är inte värdelös, det kan jag garantera dig. Du är heller inte sämre än "alla" andra! Du har en pojkvän, och NEJ han är inte tillsammans med dig för att göra dig glad. Han är tillsammans med dig för att han tycker om dig, ja rent av älskar dig med alla dina fel och brister! Försök se det så istället.

Det är nämligen så att vi inte kastar bort våra liv på någon som inte är värt det! Visst kan vi i bland acceptera mer än vad vi borde, men generellt så stannar vi med någon eftersom det faktiskt är det vi vill!!


Du frågade ju oss vad man skulle göra för att "bli en bättre människa", och vi försökte ge dig några svar. Att du då blir ledsen förstår jag inte?
Men visst förstår jag att man kan bli ledsen om man får svar på tal. Ibland är man inte redo att höra hur det egentligen ligger till. Men då ska man heller inte fråga.

Jag tror nog du vet hur en god människa beter sig. Men du kanske är rädd för att någon ska tycka du är löjlig om du beter dig som den goda människan?

Jag vet att många är sådär. Ibland i min omgivning så händer det att gamla människor tappar balansen och ramlar, eller att dom står i mataffären och helt plötsligt inte fattar vad dom sysslar med. Ser jag något sådant så tar jag alltid tag i situationen och PRATAR GÄRNA RIKTIG HÖGT MED DOM för att dom ska höra och förstå vad jag säger. Ibland kan något tjej/killgäng titta på oss och skratta. Vad dom skrattar åt fattar inte jag, men det där är väl mer som en cool grej inför kompisarna.

Vad om din mormor stod där i affären och helt plötsligt tappade minnet eller kontrollen över vad hon gjorde? Skulle du skratta åt henne, eller skulle du ta tag i saken och hjälpa henne?

Jag tror nog att även du skulle hjälpa henne, och det är för att du är en god människa. Förstår du?

Misstaget du gör är att hela tiden fråga alla andra= din omgivning, om saker och ting. Och varför det är ett misstag är för att frågar du 100 stycken så får du 100 olika svar+ att gissa du hur vanligt det är att folk ger blanka fan i huruvida de gör rätt eller fel gentemot sin omgivning, det enda rätta verkar vara att rätt(?!)vägleda andra när man själv i grund och botten ger just blanka fan i samma sak.

Sluta nu att slå på dig själv och sluta nu att tvivla på dig själv? Du är definitivt INTE vare sig bättre eller sämre än någon annan! Du är bara enormt osäker och som sådan springer du runt och frågar alla(dem som varken är bättre eller sämre än som, eller hur??)om råd.
Och det är dumt, för dessa är också bara människor och med alla SINA frågor om allt och intet(men förmodligen bara bättre skådespelare än du är + skiter de i vilket och tar inte heller livet på samma stora allvar som du gör...).

Sluta ställa dig frågor som det för det första inte finns några svar på- älskar min kille mig egentligen eller inte, o. s. v. Sluta hänga på andra och sluta hänga upp dig på andra tycker om dig?
Det är inga som helst fel på dig alls, du är enbart enormt osäker och har förmodligen också ett taskigt självförtroende.
Sluta ta livet så allvarligt och ffa sluta att slå på dig själv; det är bara DU som slår på dig själv och genom att du så gör så tillåter du även andra att slå på dig, som psykologen där t. ex, så säger man(en psykolog) inte till någon i din situation, eller gör man exakt så när man får chansen, eller hur..........?
Tänk till här nu, men visst har jag väl rätt i detta, vad?
Livet är som det är och människorna också, var en människa du med(sluta ta livet på sådant blodigt allvar)så skall du se att även du kan leva livet och som då en människa
DU är DU och det har DU med DIN fulla rätt att vara- sluta be alla andra om lov hela tiden??
Det är inget "fel" på dig alls, du är bara grymt osäker på dig själv.

Så en sista liten tanke från min sida: Om någon kom till dig med denna din frågeställning och denna din livshistorik(hos olika psykologer, o. s. v), vad skulle du då svara den?
Och om denna "någon" var din egen dotter, eller övht ditt egna barn, hur skulle du då vägleda det som? Vad skulle du råda det barnet till?

Seriöst, är du en av alla dessa som är så egocentrerade som bara vill gnälla och låta världen vara en del av dina problem? Svar: Ja, troligtvis. Och vissa här är fega idioter som älskar att trycka ner folk och här online är det ganska anonymt så de kommer undan med att vara elaka. Jag kalla dig retard för det är enormt frustrerande att försöka hjälpa folk här för att sedan nå slutsatsen att du är en otacksam plåga. Det vill säga en plåga som gnäller om sina problem och tar inte åt sig av alla konstruktiva råd som goda själar har gett dig här. Tuff kärlek är inte alltid så dumt om det kan väcka självinsikten. Det var min tanke.

Allt handlar inte om dig. Och NEJ jag är inte elak här. Du behöver höra detta och sedan släppa narcissismen som spökar i dig. Om psykologen är en idiot, sluta gå till han. Det kan ta tid innan du hittar en bra så ha tålamod. Och ha INTE inställningen att psykologer ska vara sympatiska och ösa kärlek över dig för om du nu inte blir behandlad som ditt inre ledsamma barn vill kommer du aldrig få in den infon och hjälp de vill ge dig. De ska försöka hjälpa dig till självhjälp och vissa psykologer kanske kommer ha en hård ton men det är endast för att de verkligen vill få dig till att förstå. Som ett sätt att borra sig igenom fasaden som depression kan skapa. Var INTE ett envist korkad dumhuvud som ALDRIG tar in hjälp/råd du får. Om du inte tar in den så har du inte förstått syftet med att ropa efter hjälp.

Jag har själv varit i dumma depressioner och jag kan faktiskt leva in lite i dina problem tro det eller ej.

Vänliga hälsningar T

Tack för ditt svar. Ja, jag är extremt egocentrisk och nej, jag vill inte gnälla och jag tycker inte att mina problem är någon annans fel. Det första du skrev var att jag var ett retard, du hade ju inte direkt försökt hjälpa mig först så tycker inte att du hade något att vara frustrerad över.

Jag tar åt mig av de konstruktiva råd som jag fått, det kan jag garantera, jag orkar dock inte svara på allt och då kanske det verkar som att jag inte bryr mig och bara är ute efter att gnälla.

Det du skriver i ditt sista stycke håller jag med dig om. Det enda jag egentligen vill är liksom att någon ska ge mig en kram och säga att jag duger som jag är, men jag förstår samtidigt att det inte är vad jag egentligen behöver. Jag har fattat det till slut och jag gör mitt bästa för att motarbeta det här barnet inom mig.