En tjej med Cancerfondentröja och namnskylt stoppade mig på gatan i dag. Hon ville så klart sälja bidragsabonnemang eller vad man nu ska kalla det.
När det gäller cancer så är ju det en känslig fråga för många, och att gå omkring och stoppa folk på gatan på det där viset påminner ju folk om deras egna upplevelser om cancer eller familj/vänners sjukdom, för alla känner vi ju någon som har/har haft cancer.
Och det är väl både på gott och ont kan jag tycka. Och visst, jag stödjer gärna cancerfonden, men jag vill själv välja när, hur och hur mycket.
Hon viftade med en blankett där man skulle fylla i alla uppgifter + bankkonton etc samt hur mycket man ville ge varje månad. Det handlar alltså om ett slags abonnemang där man skulle ge 100-200 eller 300 per månad.
Jag visste inte riktig hur jag ville göra och bad om att få med mig blanketten hem, så vi gemensamt hemma kunde titta på den och fylla i den i lugn och ro. Men, det var blankt nej!!
Stenhårda direktiv från "ovan" sa tjejen. Man fick absolut INTE ta med sig blanketten, utan den skulle fyllas i på plats och sedan skulle tjejen ta hand om den!
Sedan skulle man tydligen bli uppringt för att bekräfta uppgifterna....
Dels så tyckte jag det var konstigt att man inte kunde ta med sig blanketten, och dels så vill jag inte ha folk som ringer hem om sådant.
Jag tackade alltså nej till att skänka pengar varje månad, och det är jag säkert inte ensam om att göra när de gör på det där viset....?
Visst är det väl ett konstig sätt att be om bidrag på? Känns lite oseriöst att man inte kan få ta med blanketten hem, det var trots allt en blankett med en jäkla massa text på.
Konstigt, eller normalt?
När det gäller cancer så är ju det en känslig fråga för många, och att gå omkring och stoppa folk på gatan på det där viset påminner ju folk om deras egna upplevelser om cancer eller familj/vänners sjukdom, för alla känner vi ju någon som har/har haft cancer.
Och det är väl både på gott och ont kan jag tycka. Och visst, jag stödjer gärna cancerfonden, men jag vill själv välja när, hur och hur mycket.
Hon viftade med en blankett där man skulle fylla i alla uppgifter + bankkonton etc samt hur mycket man ville ge varje månad. Det handlar alltså om ett slags abonnemang där man skulle ge 100-200 eller 300 per månad.
Jag visste inte riktig hur jag ville göra och bad om att få med mig blanketten hem, så vi gemensamt hemma kunde titta på den och fylla i den i lugn och ro. Men, det var blankt nej!!
Stenhårda direktiv från "ovan" sa tjejen. Man fick absolut INTE ta med sig blanketten, utan den skulle fyllas i på plats och sedan skulle tjejen ta hand om den!
Sedan skulle man tydligen bli uppringt för att bekräfta uppgifterna....
Dels så tyckte jag det var konstigt att man inte kunde ta med sig blanketten, och dels så vill jag inte ha folk som ringer hem om sådant.
Jag tackade alltså nej till att skänka pengar varje månad, och det är jag säkert inte ensam om att göra när de gör på det där viset....?
Visst är det väl ett konstig sätt att be om bidrag på? Känns lite oseriöst att man inte kan få ta med blanketten hem, det var trots allt en blankett med en jäkla massa text på.
Konstigt, eller normalt?