Citat:
Jag har haft så jäkla mycket svårigheter i mitt liv. Haft en vidrig uppväxt och skolgång där jag fick stryk både hemma och i skolan. Haft sociala svårigheter p.g.a den här skiten. Men jag har kommit över det mesta tror jag.
När jag dricker blir jag glada, oseriösa, nästan clownen-Coalminer. Jag har suttit och kollat medeltida TV-serier och levt mig in i deras värld och druckit "ihop" med dem. Jag har ju garanterat flytt verkligheten. Jag insåg var jag höll på med men jag trodde att jag för evigt kunde leva i deras värld. Verkar inte så tyvärr, det var rätt härligt. Men sen kommer baksmällan.
Jag vet inte om jag gillar den oseriösa tralliga Coalminer, eller om det är jag? När jag är berusad så känner jag att jag alltid vill vara sån. Som en slags bard som lullar runt i skogarna helt salongs. Det är min egna bild på mig själv. Knappast en vanlig. Undrar om jag är galen ibland.
Läste texten på Wikipedia. Jag har svårt att bestämma mig och mina känslor om saker och ting. Eller jag har blivit bättre på det än innan. Innan var jag sjukt osäker om jag gillade eller hatade till exempel olika sorters chips. Jag tog också åt mig lätt av andras åsikter. Visste knappt vad som var upp eller ner.
Denna svaghet har jag haft ett tag. Jag minns att för flera år sen att jag tog åt mig personligheter från TV-serier. Jag antog alltså formen av vissa karaktärer. Jag betedde mig som de gjorde, kollade hela tiden upp situationer från serien för att ta reda på hur jag skulle bete mig enligt dem. Dessa charader varade flera månader. Helt sjukt inser jag nu i efterhand när jag skriver ner det. Men det har jag kommit över och jag har blivit mer och mer mig själv. Jag var min egna terapeut i mitt huvud kan man säga.
Jag är i alla fall 23, arbetslös, bor i egen lägenhet själv, utanför Jönköping. Går bara hemma, spelar och kollar serier. Dricker en hel del, tänker inte dricka så mycket efter igår/idag dock. Jag har en vän jag träffar varannan månad ungefär. Vi brukar supa och spela ihop. Sen har jag en till vän över internet bara som jag pratar med ibland. Träffar min familj ibland men de ger mig inte så mycket.
Jag har ingen aning om varför jag känner såhär. Men som sagt, riktigt taskig uppväxt, föräldrar som drack väldigt mycket, jag började själv dricka tidigt. Jag kanske bara är såhär knäpp i huvudet p.g.a alkoholen? Men jag tycker i alla fall att jag har kommit rätt långt med att bota mina förra galna tankar, dock så behöver jag kanske en psykolog för det som är kvar?
När jag dricker blir jag glada, oseriösa, nästan clownen-Coalminer. Jag har suttit och kollat medeltida TV-serier och levt mig in i deras värld och druckit "ihop" med dem. Jag har ju garanterat flytt verkligheten. Jag insåg var jag höll på med men jag trodde att jag för evigt kunde leva i deras värld. Verkar inte så tyvärr, det var rätt härligt. Men sen kommer baksmällan.
Jag vet inte om jag gillar den oseriösa tralliga Coalminer, eller om det är jag? När jag är berusad så känner jag att jag alltid vill vara sån. Som en slags bard som lullar runt i skogarna helt salongs. Det är min egna bild på mig själv. Knappast en vanlig. Undrar om jag är galen ibland.
Läste texten på Wikipedia. Jag har svårt att bestämma mig och mina känslor om saker och ting. Eller jag har blivit bättre på det än innan. Innan var jag sjukt osäker om jag gillade eller hatade till exempel olika sorters chips. Jag tog också åt mig lätt av andras åsikter. Visste knappt vad som var upp eller ner.
Denna svaghet har jag haft ett tag. Jag minns att för flera år sen att jag tog åt mig personligheter från TV-serier. Jag antog alltså formen av vissa karaktärer. Jag betedde mig som de gjorde, kollade hela tiden upp situationer från serien för att ta reda på hur jag skulle bete mig enligt dem. Dessa charader varade flera månader. Helt sjukt inser jag nu i efterhand när jag skriver ner det. Men det har jag kommit över och jag har blivit mer och mer mig själv. Jag var min egna terapeut i mitt huvud kan man säga.
Jag är i alla fall 23, arbetslös, bor i egen lägenhet själv, utanför Jönköping. Går bara hemma, spelar och kollar serier. Dricker en hel del, tänker inte dricka så mycket efter igår/idag dock. Jag har en vän jag träffar varannan månad ungefär. Vi brukar supa och spela ihop. Sen har jag en till vän över internet bara som jag pratar med ibland. Träffar min familj ibland men de ger mig inte så mycket.
Jag har ingen aning om varför jag känner såhär. Men som sagt, riktigt taskig uppväxt, föräldrar som drack väldigt mycket, jag började själv dricka tidigt. Jag kanske bara är såhär knäpp i huvudet p.g.a alkoholen? Men jag tycker i alla fall att jag har kommit rätt långt med att bota mina förra galna tankar, dock så behöver jag kanske en psykolog för det som är kvar?
Det är bra att du skriver tror jag. Du kan på det viset få distans till din tillvaro och betrakta dig själv ur en ny vinkel. Jag misstänker att genom att sätta ord på din tillvaro och vem du är så kommer du att få klart för dig själv vem du är. Kanske skulle du börja föra dagbok, även om det kan tyckas vara fånigt så tror jag att det kan vara bra för dig.
Ett annat tips är att börja göra något av din tillvaro. Ta tag i dig själv och styr upp ditt liv. Fundera ett slag över vilka mål du kan sätta upp. Sätt upp långsiktiga mål och sätt upp kortsiktiga mål. På så vis har du något att arbeta mot. Ett första lite mer långsiktigt mål kan till exempel vara att hitta dig själv och stärka din självbild.
I Jönköping finns även högskola där du kan läsa någon kurs som verkar intressant. Detta är bra eftersom det får dig att komma ut i verkligheten och att träffa människor.
En psykolog skulle säkerligen kunna erbjuda dig god hjälp och vägledning.
