När journalister inte begriper vad som är ovidkommande citat. Tecken på amatörism?

Har vid flera tillfällen senaste året läst notiser där det framgår att jorunalistern talat med t ex någon myndighetsperson på telefon, ofta polisen och sedan satt sig ner och ordagrant refererat samtalet med ovidkommande citat. Det ger ett amatöristiskt intryck och man undrar om det beror på att man vill fylla raderna eller om man inte begriper när något är värt att citer, återge eller helt enkelt utelämna.

Tag denna artikel:

http://www.dn.se/nyheter/sverige/ung...teborgsvarvet/


Vad tillför detta? Att en sjukdomfall inte har med polisen att göra begriper de flesta men man stannar inte ens där utan skriver ut texten "vakthavande befäl hänvisar till sjukvården...".

Jaha, det var ju en himla tur att man skrev ut den raden. Är det 14-åriga praoelever som skriver texterna på DN-TT?

Är detta ett symptom på 90-talister utan allmänbildning och journalistisk skolning som tjänstgör på redaktionerna?
Ge gärna fler exempel och diskutera orsaken till fenomenet. Såna här notiser fanns inte för bara ett par år sedan. Något har hänt.

Mod får gärna flytta till M&J...hamnade i PI

Politik - Inrikes --> Medier och journalistik
/Moderator

Frilansare som får betalt per ord?

Plausibelt. Men borde i så fall inte någon redaktör ingripa - av flera skäl. Eller ligger de nersupna under bordet?

Noterar dock att SVD har en annan variant av TT-artikeln där telefonsamtalet till vakthavande befäl (som ju är en del i arbetet bakom artikeln men som är irrelevant i texten) utelämnas.
Däremot verkar den mer ordrik än DN:s. Så betald per ord-teorin kanske är fel.
Bara ren inkompetens och bristande fingertoppskänsla således?

Det finns inte pengar eller tid till sånt.

Läste några artiklar på AB ikväll och det är så mycket stavfel så ögonen blöder.

Men det spelar inte så stor roll. Få läser och få bryr sig, de är mer intresserade av att få likes på Facebook.

Du har nog rätt. Förr kunde man iaf kalla gammelmedias produkter för journalistiska alster med viss språknivå och journalistiskt hantverk. På sätt och vis är amatörismen (driven av besparingar förstås) bra eftersom den gör att förtroendet för dem urholkas från två håll samtidigt.
De som betalar för regeringstrogen propaganda som dessutom är amatöristiskt framställd måste ändå vara bortom allt hopp.

Nya media ger ofta ett mer professionellt intryck i texterna än slavskrivarna på TT.