"Dummare än tåget" och andra oförklarliga uttryck!

Men det betyder ju inte att det är så.

Nej, det gör det inte, men jag är ganska övertygad om att en inte obetydlig mängd språkbrukare upplever ordet på det sättet. Om så inte är fallet skulle jag och Käg Malax ha fått för oss detta oberoende av varandra, vilket kanske inte är så troligt.

Fast "marsch" är ju framför allt en "verkställighetsorder" och ett "kommandoord". Det finns ju även en sådan som heter "på stället marsch".

Men vi måste skilja mellan allmänspråk och fackspråk.

Visst, men jag tycker även att det forkortade "i säng" indikerar att det ska ske omgående. Det behövs varken "marsch" eller "pannkaka" där.

Jag har rotat lite i några litteraturkällor och funnit följande. Det verkar inte vara en militärisk kontext. Inte heller tycks det vara möjligt att koppla ordet till en konkret marschsituation.

(Hjalmar Bergman, Clownen Jac s. 197)

(Här är för övrigt en bra sida om man behöver en textsamling att söka i: litteraturbanken.se)

Det är väl ett bra bevis på att det handlar om själva uppmaningen. Det vill säga ett lystringsord, vilket i sig är utmärkande för disciplin som präglar det militära förhållningssättet.

Kan marsch på militärspråk användas som uppmaning eller lystringsord när det inte är fråga om konkreta marscher? I så fall skulle det ju kunna vara denna användning som är lånad i citatet ovan. Men om så inte är fallet finns det inget som har med någon form av förflyttning att göra (det är svårt att tänka sig att man marscherar upp ur sängen), så vad uttrycker marsch då? Jag vet inte. Men jag tycker att det finns något hastigt över det hela. Det faktum att det är en sträng order kanske implicerar att det ska gå fort, och att det är så denna (eventuella) betydelseutvidgning har uppstått?

Ponera att en nyinryckt rekryt, som haft svårigheter att strama upp sig i de första övningarna på kaserngården, han får enskild undervisning av en anvisad vicekorpral. För att något variera tillmälena så använder vicekorpralen omväxlande

Framåt arrrsch, bonnläpp!
Framåt arrrsch, pannkaka!

Som metaforer finns kedjan bonnläpp, pannlapp, pannkaka. Sedan fastnar uttrycket »marsch pannkaka« i det folkliga medvetandet genom sin karaktär av (militär) oxymoron. Vad den slappa pannkakan inte gör, det är just att marschera. Oxymoroner kan vara en mnemonisk tillgång både å det enskilda planet och i det kulturella arvet.

Marsch pannkaka är väl ett uttryck som nästan uteslutande används till barn, eller mellan vuxna som på lek tillfälligt intar rollen av förälder respektive barn (i vår anti-auktoritära kultur framförs väl de flesta "befallningar" gärna lite halvt ironiskt i den mån de inte helt skrivs om till andra uttrycksformer). Den kuriösa kombinationen torde därför härröra från barnkammarens värld, där marsch erinrar om den tid då barn gärna bibringades disciplin genom krigs- och soldatlekar, men där befallningen sedan mjukas upp med smekordet pannkaka - det är väl inte ovanligt att barn kärleksfullt liknas vid bullar, kakor, smulor, frön, klimpar, degklumpar, gryn, paltar osv. Det är alltså "pappas" och "mammas" traditionella sfärer som förenas i uttrycket.

Du har aldrig läst "Sagan om pannkakan"? Den marscherar inte, men den är snabb.

http://ingelaslekstuga.se/pannkakan/pannkakan.htm

Det stämmer naturligtvis, men det går ju inte att förbise "pannkakans" förekomst i allahanda olika uttryck. Jag tror att man får betrakta "pannkakan" som tolkningsbart även inom samma uttryck.