Citat:
Ursprungligen postat av
Carma
Jag undrar också samma sak men vill veta vad man ska investera i svenska motsvarighet? Som amerikan investerar han i amerikanska värdepapper vilket han talar om i sin blogg. Om jag som svenskt investera likadant så tillkommer dels avgifter för handel med utländska värdepapper och dels valutarisken. Det finns ingen garanti att med valutarisken inräknad så skulle samma investering ge samma möjlighet till ekonomiskt oberoende som om man hade varit amerikan? Skulle därför vilja veta om motsvarande svenska fond/värdepapper som kan handlas på t.e.x Avanza/Nordnet som ge samma risk/avkastning och samma möjlighet till ekonomiskt oberoende?
Investera i indexfonder som någon skriver. Om du vill bli mer komplex läs tråden:
(FB) Tråden om strategier för fonder
I Sverige kräver det runt 4,3 miljoner för att bli ekonomiskt oberoende sist jag räknade på det (vilket var ett tag sedan så någon får gärna rätta mig om jag har fel). Detta förutsätter dock att man har en avkastning på i snitt 10% per år (dvs en sk "CAGR" (Compound Annual Growth Rate) på 10% eller över per år).
Det enklaste man kan göra för att få mer pengar är att hugga alla onödiga utgifter. Särskilt festligt är diskussionen kring bilar. Om man vill spara pengar är bilen det första man hugger givetvis. Argumentet "storhandel" och andra dumheter är fullständigt idiotiskt om man verkligen räknar på det. I storstäderna behöver man givetvis ingen bil.
Sen efter det kan man prova på att spara 50% av allt man får ut efter skatt. Denna kalkyl kan bli knepig i storstäder men de flesta som har en normal lön utan att ha dragit på sig massa skulder och annat bör kunna klara det. Om man tjänar medianlönen a 30 000 brutto/månad får man ut 23 000/månad. 23/2 = 11,5 (11 500). Man har alltså 11 500 kr för utgifter vilket bör kunna täcka både hyra (6000/månad), mat (1000 kr/månad), lokala färdmedel (900/månad) och någon typ av övrigtpost a 1000 kr/månad. Det blir 9000 kr/månad totalt.
Det enda som spelar roll egentligen är just hyra, mat, färdmedel och i viss mån övrigt. Det enklaste sättet att nå den här typen av mål är att först bara rakt av sätta av 33% varje gång man får lön (ca 7500) och sedan försöka skära ned på alla delar för att se hur mycket det blir kvar när nästa lön har kommit.
Om man fortsätter utgå från 23 000/månad
netto behöver man alltså ha kvar 4 000 när nästa lön har kommit för att då spara 50% av sin lön (7500 + 4000 = 11 500. Alltså 50% av 23 000).
Klarar man inte av att spara 50% av sin lön är det något som är fel. Kan givetvis bli knepigt om man sitter på miljonlån för en BR eller Villa, men även detta skulle kunna betraktas som en typ av sparande (amortering) men det blir något av en annan diskussion.
Jag sparar själv 50% av min lön och utöver det har jag ett "Övrigt"-konto där överblivna medel går in varje månad. Ett konto som används för konsumtion men där pengarna vid en viss gräns istället går till det vanliga sparandet då jag helt enkelt inte har behov av extrem konsumtion.
Använder också i regel måttet "lycka" istället för pengar när jag gör inköp. Saker som på sikt ger "lycka" och "goda minnen" har således en högre värdering men saker som endast ger kortsiktigt av den varan betraktas som idioti. Detta gör att man är öppen för inköp men samtidigt väldigt enkelt undviker alla typer av onödiga köp som tenderar att bli en helt vansinnig kostnad räknat per år.
Titta på programmet Lyxfällan och se de fullständigt idiotiska budgetar folk har. Många gånger lägger merparten av personerna (eller idioterna...) den största delen på sin "Övrigt"-post vilket nästan är skrämmande korkat. Nu består visserligen det programmet av extremister när det kommer till "anti-sparande", men det tydliggör också ofta hur alla idiotiska och onödiga utgifter väldigt fort blir stora berg.
Jag reser dock 5 gånger per år så jag skulle inte kalla mig för en extrem sparare. Tycker att den allra mest extrema formen av sparande är rakt av kontraproduktiv då det innebär att man också ger upp en tid av sitt liv då man rent fysiskt är på topp.