Hur motbevisar man att livet inte är ett spel i simulation?

Varför är den inte skapad av någon eller något?
Varför måste den finnas?, för att den finns?
Vad finns som verkligen går att bevisa?

Håller med om att det är verkligheten, men hur är den formad och av vad?

Det du skriver motbevisar inte tanken om att det vi är är en upplevelse som skapats av någon annan livsform eller existens.

Skaparen behöver inte vara medveten om vår medvetenhet för att vi ska vara skapade.

Ett exempel är Andre Lindes teori om hur vi kan skapa nya universums via vår teknologiska kunskap. Ur nästan inget föds nya universum fram, och om vi kan beräkna tillräckligt mycket, så kanske vi kan inse att intelligent liv och medvetenhet skapas.
Detta kanske är en av andreis lilla spel, programmerar materia och energi.

Men frågan jag ställer mig är,
hur motbevisar man att vi inte är skapade och simulerade i någon typ av program?

Sedan har andra i tråden tagit upp intressanta saker,
som att vi utgår ur vår virtualiserade kunskap om verkligheten utanför.
Utanför oss kan på vilken otänkbar sätt som helst verkligheter existera,
Vi är begränsade till den syn och verklighet vi lever i.

De intressanta i denna fråga, är att man börjar se världen med nya visioner.
Man kan som jag, se buggar och leta buggar i vår verklighet. Fantasifyllda tankar som att vårat medvetande vill hitta lösningen på universums, eller vår virtuella värld, för att vi som mjukvara vill fly ut ur matrix till den verkliga världen, kvantfysikens rumtid kanske är buggar eller gränser för vad systemet tål, kanske paranormala fenomen som skådats är glitchade fel.

Tja, man skulle nog kunna göra en massa nya roliga filmer på temat.
Det är bara fantasin och våra ramar som sätter stopp.. Detta är ett steg i att flytta på ramen en bit och försöka se utifrån och in.

Tja, det var ett par frågor och lite om min tanke med tråden.

Elementärt.
Det laggar inte, det kraschar inte--->kan omöjligen vara ett spel.

Så om vi skulle spela ett parti schack där det varken förekom något lag eller någon krasch - skulle du beskriva detta som ett spel eller inte?

För att allt är allt. Någon eller något inkluderas i allt.

Ja, så enkelt är det.
Allt är för att allt kan bara vara.
Andra möjligheter kan inte finnas eftersom allt är redan allt och kan inte vara mer än så.

Allt är ett bevis.

Verkligheten är en form av oändlighet i all oändlighet.

Allt är vi och vi är allt.
Allt är bara. Inget kan skapa allt.
Det kan liksom inte vara på något annat vis.


Eftersom allt är allt.
Vi är allt och allt är ett.
Nya universum är också en del av allt.

Varenda liten bit av information i universum är i sin helhet allt.
Eftersom allt är allt så kan inget heller saknas.
Ingenting mer en allt kan existera.
Allt representerar precis allt i en enda 1a.
Och det finns egentligen ingen tydligare förklaring än att det bara är så och alltid vart så.
Det måste vara så utan något varför.

Jag försöker ifrån en annan vinkel.

Allt finns för ingenting kan inte finnas.
Ingenting är helt motsägande.
Ingenting är nånting är därmed finns inte heller ingenting.
Det som finns är därmed allting.
Därmed finns heller ingen skapare.
Allt saknar skapare och är bara vad allt innebär.
Hönan kom före ägget.

@jabbadabbadoo

Jag kan hålla med om att existensen är existensen och det enda som existerar.
Det innebär väl att vi är allt, eller existerande.

Vad innebär allt eller existens,
vad består den av?

Att jag är jag, är kanske sant.
Men det är inte bevisat med att påstå att jag är jag.
Att allt är allt går heller inte att bevisa.

För mitt i allt detta så finns mina tvivel på att allt är allt.
För jag vet inte vad det innebär.

Allt bevisar väl ändå sig själv?
Allt som finns är allt och kan ju inte vara annat en just allt.
Sen vad allt innebär, kan jag inte svara på.
Men det är ju också en annan fråga.
Men vi kan väl nog anta frågan om vad allt är är för komplex fråga att svara på.
Det enda jag kan förstå är att allt finns.

Hur bevisar konceptet 'allt' sig själv?

Det är som när gud beskriver sig själv,
Jag är den jag är.

Det bevisar inget om att gud är den han är,
det bevisar inte ens att gud existerar.
Det bevisar ingenting.

ordet eller konceptet allt, tao eller gud, etc bevisar väl inte något.

En matematiker försökte väl nyligen härleda att ett är ett, har jag för mig.
Det blev en hel bok om det, och jag vet inte ens om han lyckades bevisa något.

Hävdar jag att jag är unik, ni är robotar/whatever så är det just det som ni upplever också. Kanske vi alla är rollinnehavare utan att känna till att andra är det?

Antingen finns allt eller så finns inte allt.
Det ena måste utesluta det andra.
att allt inte finns utesluter dock sig själv.
För nånting finns. Eller behöver jag bevisa det med?
Om nånting finns så råder ett allt kring nånting.
Vad allt innebär är sedan en annan fråga.

Det låter sunt.
Världen och universum är inte vårt sunda förnuft?
Det kan vara lika sunt att se det som mjukvara och hårdvara som samverkar,
kanske förutbestämd av någon eller något.

Ordet allt är lika obegripligt som konceptet evighet.
Hur kan vi använda ett begrepp som vi inte förstår innebörden i, som bevis?

Tämligen obegripligt.
Frågan är förmodligen så komplicerad att allt faktiskt inte kan förklaras.

Eller, med risk att jag bara flummar nu.
Så kanske allt är en förklaring.
Svaret är 42
Det är inte fel för 42 är en del av allt.
Förklaringen är precis allt.
Tänk dig att allt förklaras i ettor och nollor.
Varenda liten ettan och varenda liten nolla är förklaringen till allt då.
Varken mer eller mindre.
Problemet är istället då att vi inte förstår oss på svaret och kan omöjligt göra det.
Möjligen förändras allt så kraftigt att någon förklaring inte finns.
Allt är inte vad det var för en sekund sedan.

Om världen är 1 eller 0, sant eller falskt,
så kan världen beskrivas som 1 eller noll, sant som falskt.

Nu är inte världen bara 1 eller 0, kvantmekaniken i vårt datorprogram har erbjudit lite mer kombinationer, som 1 och 0 samtidigt med olika positioner samtidigt. Det kommer säkerligen att visa sig att fler kombinationer är möjliga. Sedan har vi det okända X som inte går att beräkna till ett eller noll, men som ändå existerar i vår upplevda verklighet.