Vart bottnar moral?

Är moral något objektivt, en slags överenskommelse vad man får och inte får göra för att samhället ska fungera.
Eller något subjektivt, varje person känner att vissa saker är rätt och andra fel. Det känns inte rätt att jag skulle gå och döda någon för en tusenlapp men det känns rätt att hjälpa den stackars damen över gatan.

Har moral kommit från diplomati eller empati?

Det är inte precis ett nytt ämne. Det finns väldigt många som har tänkt väldigt länge om detta.

http://en.wikipedia.org/wiki/Ethics

Om moral vore objektivt så hade det inte varit en överenskommelse, det hade varit som gravitationen.

Vad kom dom fram till?
Objektivt såsom ej färgat av åsikter. Gravitationen är en naturlag.

Det är ett argument som använts för olika teorier som säger att moral är subjektivt.

Jag tror moralen har både subjektiva och objektiva drag - det finns inslag i den moraliska fenomenologin, vårt intuitiva medvetande om moral, som drar både i en subjektiv och en objektiv riktning.

Tja, de har väl inte kommit fram till så värst mycket, om man skall vara riktig krass Nåväl, vi behöver inte inta den allra krassaste attityden till moralfilosofins förmåga. 1900-talet moralfilosofi har varit starkt fokuserad på s.k. metaetik (som diskuterar från om t.ex. huruvida moralen kan vara objektiv, d.v.s. man fokuserar på moral ur ett slags metaperspektiv, snarare än ägnar sig åt konkreta frågor om vad som är rätt och fel). De två "extrempunkterna" inom metaetiken kan väl sägas vara å ena sidan den mest naiva formen av platonsk realism (det finns ett "det godas idé", som är absolut och oföränderlig, gällande för alla människor överallt och i alla tider), och å andra sidan den den mest naiva formen av moralisk icke-realism (som säger att moralisk diskussion egentligen inte hör hemma i rationella diskussioner, utan mest är en form av känsloyttringar). Lite grovt kan man väl säga, att båda dessa ytterligheter har problem.

Jag tror att det bottnar i överlevnad och utveckling, helt spontant.

Alltså, om man ska åstadkomma någonting som grupp tex, så väljer man instinktivt, att uppföra sig på ett visst sätt. Annars blir ju allting en enda gröt och man kommer ingenstans.

Naturligt är det att sträva efter utveckling och att få det bättre. Om man är vid sina sinnens fulla bruk.

Även djur har ju en moral, särskilt flockdjur som har mycket känsla för moral även om vi ibland inte förstår det.

Men jag såg en gång två ormar som skulle para sig, så uppstod det något missförstånd och det hela slutade med att hanen helt enkelt åt upp honan! Det är djur utan någon som helst hjärna! Men dom existerar ju i alla fall.