(förmodade) Autoimmuna besvär, samt ångest

Denna tråd handlar om mina farhågor om att det jag trodde var min sjukdom kanske bara är ett förstadie till någonting värre. Jag lider av depression och kronisk urticaria som förvisso förbättras i etapper, men jag har alltjämt hjärnspöken. Måste erkänna att jag håller inne gråten medan jag skriver detta. Jag hoppas att det är obefogat.

Klicka på länken nedan för att läsa ett äldre inlägg där bakgrunden till allt detta beskrivs:
(FB) Svullnader och obehag i fötter

Jag ska försöka göra en kort sammanfattning nedan:
Hösten 2012 - Urticaria bröt ut efter en lång dag med dåliga skor. Levde månaderna innan diagnos i ovisshet och blev mentalt nedbruten. Massor av svullnader, särskilt i fötter och knän.

Januari 2013 - Tilltagande ångest ledde till min första panikattack någonsin. Åkte in på akuten. Veckorna därefter blev det några besök på vårdcentral. Fick i samband med diagnos antihistaminer utskrivna.

Våren 2013 - Sakta accepterade jag min situation och min stress minskade eftersom. Inga fler panikattacker, dock fortsatta svullnader som ofta förvärrades av dåligt leverne (hinkande av koffeinhaltiga drycker och konstant vridande på dygnet). Denna period började jag få problem med palpitationer. Tog antihistaminer de gånger det behövdes.

Sommaren 2013 - Rätt få svullnader. Här slutade jag använda antihistaminerna.

Hösten 2013 - Började ta tag i mitt liv. Svullnader ibland. Fortfarande mer eller mindre olycklig på grund av min sjukdom och de begränsningar den innebar.

Våren 2014 - Saker börjar se bättre ut. Antalet svullnader sedan nyår fram till skrivande stund kan räknas på en hand. Kommer på grund av palpitationer farligt nära en panikattack i mars. Åkte till vårdcentral där de kollade mitt hjärta genom att lyssna, kolla blodtryck och köra ett EKG. Det såg bra ut. Palpitationerna har nästan helt upphört sen dess.

Igår uppstod ett fenomen som jag varit med om kanske 10-20 gånger de senaste 2-3 åren. Jag sträckte mig efter en kopp och ett mörker sänkte sig över en liten bit av mitt perifera synfält och försvann igen, allting under en bråkdels sekund. När detta händer är det så omärkligt och går så fort att man kanske skulle kunna missta det för tunga ögonlock (jag var förvisso trött och nyvaken då det senast hände). Om jag skulle beskriva det vore det som om att någon släcker taklampan och slår på den igen jättefort, fast med mindre uttalad effekt. Problemet är bara att det ibland händer trots att det inte finns några lampor påslagna. Jag vet själv egentligen inte om det verkligen händer eller inte. Det går så fort att jag inte har någon chans att bejaka det.

Jag, som på grund av mina erfarenheter blivit väldigt medveten om min hälsa, började söka om det på google. Jag fann att tillfällig blindhet kan vara länkat till en massa hemska sjukdomar. Efter att jag läst och jagat upp mig en stund ringde jag 1177. Tanten där sa åt mig att genast skaffa tid på vårdcentralen. Nu blev jag rädd på allvar. Fortsatte läsa runt och tydligen kan svullnader och synproblem vara en del av multipel skleros. Började tänka tillbaka på en period år 2013 när jag hade svårt att svälja mat (här var jag förvisso väldigt olycklig och saknade aptit) och givetvis var ju det ett möjligt symtom också. Ännu en sömnlös natt var ett faktum.

Nu sitter jag här med allvarlig ångest. Jag har gått som i dimma hela dagen. Min allmänhälsa är egentligen bättre än på länge, men sedan gårdagens funderingar gör jag en massa associationer och känner mig så olycklig. Tid på vårdcentralen fick jag först den 30:e. Tanten i växeln började tala om lugnande medicin. Låter kanske egentligen som ett gott tecken.

Har inte haft någon yrsel eller problem med motoriken. Inga talsvårigheter. Synfenomenen kanske bara är tunga ögonlock som jag misstolkar. Ingen suddighet i synen, inga ljusblixtar eller huvudvärk. Vad tror Flashback? Vad bör jag säga till doktorn?

Hej min vän.

Nu ska jag tala om en sak för dig: och detta efter en som själv dragits med diverse sjukdomar som ibland har gjort livrt till ett helvete. Det viktigaste du ska veta: det är i get fel på hjärtat ditt. När du p.g.a. Andra sjukdomar blivit stressad så länge och så ofta att du går och lyssnar och oroar dig för hjärtat så är beviset stort för att du genimgår en personlig kris.

Alltså: jag upprepar. Dina obehagskänslor och hjärtrusningar kommer succesivt att avta allteftersom du accepterar din andra sjukdom.. Den där med utslagen. .. Just nu är allt en enda röra för dig, och du vet inte vad sim utlöser vad.

Du har säkerligen lite vajsing på immunsystemet.. Men immunsystemet är egentligen bara i sig en reaktion på stressen du upplever av din nuvarande tankesituation. I Sverige är man extremt dålig inom forskningen mellan dessa samband, medan man i exempelvis USA kommit mycket längre.. Du ska alltså inte förvänta dig ngn hjälp av vården i Sverige, utan detta är något som du skall och tillslut kommer ( livar) besegra själv, men det krävet en total omläggning av ditt liv. En omläggning som kommer att förändra ditt synsätt i grunden.. B.l.a. Genom kraftig reduktion av alkohol, nikotin och koffein om du nu intar detta,,, inget humbug alltså... Din kropp är inte fysiskt sjuk, men ditt sinne behöver en "omstart" PM, a mig om du vill ha lite tips å så... Tänkte sova nu, .. Jag har iaf gått igenom exakt samma känsla av bedrövlighet som dig... FortfRande en bra bit kvar men jag blir bättre och känner mig t.o.m. Starkare nu än innan jag åkte på skiten.. Ta hand om dig

Tack för ditt svar.

Jag oroar mig inte direkt över hjärtat längre, efter mitt tidigare besök på vårdcentralen. Det som jag oroar mig för är fenomenet där ett mörker plötsligt kommer och försvinner.

Flera gånger har det mörknat idag. Det har gått upp för mig att det kanske helt enkelt är på grund av skuggorna som kastas över fasaden av alla måsar som flyger över hustaken, för detta verkar bara hända medan solen faktiskt kastar ljus över mitt fönster. Mitt fönster vätter nämligen mot sydväst, och detta fenomen uppstod aldrig under vintermånaderna när solen för övrigt låg för lågt för att lysa på fasaden. Förr brukade jag alltid ha fördraget och jag flyttade till ny lägenhet förra hösten så jag är helt ovan att det kan blinka till av fåglar som flyger förbi. Det vore ju jävligt komiskt om jag fick dödsångest på grund av måsar.

Nåväl, jag avvaktar.

Det är ofta så med hypokondriska problem. När man uteslutit en sjukdom, så kommer nya symptom, och man tror att man har en annan sjukdom. Och så fortsätter det så. Det är en del av sjukdomsbilden i hypokondri.

Hoppas verkligen du har rätt. Satt mitt gamla jag och läste denna tråd skulle han väl garva högt. Jag menar, rent logiskt sett: Jag har inte fått suddig syn, inga kontrastbesvär, inga prickar, ingen egentlig blindhet, inget skumt, förutom att det blinkar till ibland mellan lunch och middag sedan solen steg över husen. Vore jag mentalt frisk skulle jag väl direkt ha dragit slutsatsen att fåglarna är ute och flyger nu när det börjar bli sommar. Sedan så hade ju tanten på 1177 ingen aning om att mitt fönster ligger som det ligger och att jag har måsar som flyger runt.

Jag tänker fortfarande göra besöket hos doktorn men nu har jag en nypa självdistans.

Edit: En upplyftande detalj är att jag inte fått några svullnader trots att jag har haft sömnbrist och hjärtklappning nästan 48 timmar i sträck. Sånt vore otänkbart förr.

Stämmer alldeles riktigt in på mig. Exakt så. En sjukdom kan ta upp hela ens tankar under mycket lång tid. När man sedan släppt den åkomman så kommer nästa och det är en evig ond cirkel.

Som sagt, detta är en del av sjukdomsbilden i hypokondri.

Igår gav jag mig ut och joggade en stund för att sätta press på kroppen men inget speciellt hände med synen. Sedan satt jag vaken halva natten med full belysning för att se om det skulle hända någonting, men inget hände.

Idag riktar jag min webbkamera mot rummets solbelysta ytor och spelar in video. Varje gång det blinkar till stannar jag inspelningen och kontrollerar huruvida kameran också ser det. Jag har med kameran lyckats påvisa att 2 av 3 plötsliga mörker var pågrund av (förmodligen bevingade) objekt som kastar skuggor in i rummet. Det tredje mörkret kan kameran mycket väl ha missat eftersom att den bara spelar in i 15 bilder per sekund.

Först var jag tveksam inför idén att fåglar flera gånger om dagen skulle kasta skuggor precis genom mitt fönster men det verkar som om att jag har fel. Måsarna kanske har sina egna små måskorridorer mellan byggnaderna som de gärna flyger igenom. I och för sig hade solen färdats över taken i över en månad innan detta började hända men å andra sidan kanske måsarna anlänt och börjat komma igång med häckningen först i veckan.

Det ser onekligen bra ut: Fortsätter det såhär över helgen får jag avboka mitt besök på vårdcentralen och ta på mig dumstruten.