När exotifierar man en kultur för mycket? Avril Lavigne och frågor

Läste idag en artikel på SVT.se om att sångerskan Avril Lavigne anklagas för att vara rasist. Enligt artikeln handlar det om videon "Hello Kitty", i vilken hon äter sushi och använder sig av ett gäng klumpiga dansare enligt tidningen Billboard.

Billboard:

"The majority of the "Hello Kitty" music video finds the Canadian pop princess parading around with four identical, creepily expressionless Asian women behind her, performing mind-numbingly generic dance moves, in locales like a bedroom, a candy store and a street. When she's not commanding her vaguely offensive troop, Lavigne is clumsily playing guitar, wearing glasses, eating sushi, waving at admirers, taking a single photograph, and… not much else, really. The Skrillex-y hair with pink highlights wins the singer back a few points, but the shameless camera-mugging quickly makes them evaporate."

http://www.billboard.com/articles/columns/pop-shop/6062836/avril-lavigne-hello-kitty-video-is-an-embarrassment-in-any

http://www.youtube.com/watch?v=bZsf4F7Oe7A

Svts reporter formulerar vagt att videon är en:


"Tabbe i tiden

Att artister exotifierar (min fetning)kulturer som inte är deras egna har uppmärksammats flertalet gånger den senaste tiden. Såväl Katy Perry som Lily Allen har orsakat debatt om vad som är lämpligt och inte.

Den senare efter att ha använt svarta och asiatiska dansare i videon till "Hard out here", till vad som ansågs vara stereotyp dans."

http://www.svt.se/kultur/avril-lavigne-anklagas-for-rasism

Så vart börjar jag?

Ponera att jag som etnisk svensk öppnar en italiensk vedugnspizzeria. Som jag döper till det fantasifulla namnet Lars Porsennas Italien. Jag inreder hela pizzerian med turistföremål köpta i Italien. Alla väggar fullkomligen fylls med bilder på italienska föremål, historiska händelser, kvinnor och män. Alla italienska fotbollströjor från de största klubbarna får en vägg för sig själva. I högtalarna dånar klassiska mjuka italienska låtar (Ramazotti). På fredagar när det är Happy Hour drar jag igång Italo-musik, Lasse Lönndahls italienska tolkningar, Galenskaparna och After Shaves "Ciao Ciao Italia" samt Lasse Holms "Canneloni Macaroni".

När går jag över gränsen? Är det mitt låtval vid Happy Hour på fredagen som är exotifiering eller är det mitt val utifrån fördomar om Italien när jag valde inredning?

Är all skildring av andras kulturer exotifiering?

Om sådant är fallet, hur ska man då enklast konsumera mångkultur utan att stöta sig med andra kulturer?

Det är precis sånt här som kommer väcka ramaskri de kommande åren. Det är bra att vi nu dagligen kränker, hetsar och hatar, enligt åsiktsliten. Detta kommer givetvis att intensifieras och kulminera i en skitstorm, för att sedan lägga sig och återgå till ett normalt samhälle där folk slutar vara så jävla kränkta för allt.

Om jag som svensk vill öppna en jävla thaiwok, så gör jag det, utan att alla thais ska känna sig kränkta. Om jag vill ha en indisk bakgrundsdansare som äter Biryani i min video, så har jag det. Punkt slut.

Det jag funderar på är om åsiktsproffsen verkligen har tänkt igenom det här. Det kan ju innebära att främlingsfientliga faktiskt kan argumentera mot en konsumtion av produkter från andra kulturer. Det kan ha med "respekt" att göra att inte beblanda sig med andra, och hur ska svenskar ta det att nysvenskar försöker baka knäckebröd eller sälja korv från låda på magen?

Kan nysvenskar någonsin bli svenskar så länge risken för exotifiering föreligger? Får Adam Tensta verkligen stå klädd i svensk folkdräkt? Är inte det lika mycket exotifiering som om jag klädde ut mig till Shejk?

Här har vi ju ett minst sagt delikat ämne som kultureliten kommer att ha mycket svårt att lösa. Å ena sidan ska vi ha mångkultur och varje gång någon opponerar sig så får de nedkört i halsen att de inte finns några kulturer utan alla har influerats av varandra under århundradena.
Å andra sidan så anklagas de som försöker ta in multikulturella inslag i sitt skapande ofelbart för att de "exotifierar" kulturen de låtit sig influeras av.

Summa summarum så verkar strävandena efter mångkultur, en stor härlig kittel där allt puttrar tillsammans i skön förening, ha lett till att kulturen istället har blivit ett smörgåsbord där det är lika tabu att blanda de olika kulturerna som det skulle vara att servera Janssons och lutfisk på samma tallrik.

Den som senast fick på skallen för att "exotifiera" en folkgrupp var kulturkoftornas egen favorittant Gudrun Sjödén. Hon dristade sig till att använda något mönster eller kantband som influerats av samerna. Vilket förstås gjorde henne till en dödsknarkarnazist. Så nu vet väl inte batikhäxorna var de ska köpa foträta skor, fladdriga tunikor och otympliga smycken längre. Jag gissar på ett uppsving för butiker som saluför kläder från Ghana och Nigeria framöver.

Problemet tycker jag är att musikvideon och låt-texten försöker verka exotisk medan musiken är lika amerikansk som alltid

Hon kunde ju försökt göra en tolkning på j-popppen men nää det ska bara vara för show, då tycker jag det är lite överdrivet.

Ungefär som att du bara säljer falukorv med potatismos på din italienska restaurant.

Är det verkligen okej att äta kebab om ägaren är turk? Jag menar, kebabsvarvare är ju ett skällsord för allehanda MENA-folk nu för tiden. Ska man spela främlingsfientliga krafter i händerna genom att spä på fördomarna om mena-män som snabbmatsförsäljare av kött med okänt ursprung?

Om jag använder Italienska råvaror (Kött från parmaskinka-gris och Potatisgnocchi) för att göra en svensk rätt. Går jag över gränsen då?

De flesta restauranger som drivs av invandrare brukar alltid ha något helsvenskt i alla fall på lunchmenyn. Var förra veckan på en thairestaurang som också serverade kålpudding med rårörda lingon som lunchalternativ, som exempel. Nu funderar jag över om jag i själva verket medverkade till att bli exotifierad som kålätande vilde av de späda thailändskorna.

Tveksamt. Men kanske i det bästa av samhällen ska man ha ras och etnicitetsdeklaration på butiker och matställen. Är det rätt att en libanes driver grekisk kolgrill? Är det rätt att en irakier bakar kebabpizza med fransk bea?

De frågorna måste proffstyckarna svara på.

Vad som är 'över gränsen' beror ju på tycke och smak, men klart är att Avril Lavigne framstår som väldigt okunnig och aningslös. Hon verkar veta mindre om japansk kultur än de flesta, och hennes intresse för fenomen som 'kawai' och 'Hello Kitty' är minst ett decennium för sena.

Exotifiering kan vara både grov och rolig. Här går Robyn, i en video från 2009, lös både på japansk exotism och självhävdelse inom amerikansk hip-hop:
https://www.youtube.com/watch?v=G3Co9GxHJg0
Robyn vinner, och Avril förlorar. Det är en fråga om rätt ton, och rätt förståelse.

Orienten är alltid intressant. Ned med de som försöker få orientalism att framstå som något fult och skuldbelagt!

Som svensk borde man kräva att varenda turistsouvenirtingeltangelbutik i Gamla stan omedelbart stängs. De verkar uteslutande ägas av blattar och frekventeras av turister och där frossar de verkligen i exotifierandet av svenskar med älgar, snapsglas, folkdräktskrafs, midsommarstänger och vykort med snygga blondiner. Dags för en twitterstorm kanske? #ingenexotifieringavsvenskar

Jag blev för ett år sedan hånad av en kvinna som tyckte det var fel av mig att lyssna på Carl Nielsens Aladdin. Den var för exotifierande. Hon hänvisade till Edward Said.