Peter Apelgren är bekymrad för framtiden. Hans barndomsidyll har blivit ett getto.

I en artikel på expressen tar Apelgren bladet från munnen beträffande Sveriges förvandling.

Jag gissar att ämnet nyss togs bort eftersom man visst inte fick återge hela innehållet(ser jag nu, ursäkta). Så här kommer länk till artikeln: http://www.expressen.se/gt/noje/pete...r--utan-skamt/ (Ni som kan fixa en länk som inte går via expressen får gärna fixa det, jag har glömt var man hittade det)

Där konstaterar alltså Apelgren följande saker: Sverige, och framförallt stället där han växte upp var tryggare på 60- och 70-talen. Ja tryggheten som fanns då var unik i världen. Nu har hans trygga barndomsidyll förvandlats till ett getto på några få årtionden.

Halva artikeln handlar om hur socialdemokraterna byggt upp den tryggheten som då fanns, byggt upp landet och hans koppling till socialdemokraterna. Denna del tror jag nästan varenda svensk också kan identifiera sig med. Vi har alla släktingar som kämpat för socialdemokratin. Vi vet alla att det var den politiken som fanns vid rodret när Sverige faktiskt lyckades bli så otroligt tryggt och framgångsrik landet ändå blev.

Dessutom är Peter Apelgren, liksom många andra Svenska komiker väldigt intelligent, och även snabbtänkt(vilket vi inte minst fått se prov på i på spåret). Detta gör att hans slutsatser ter sig aningen lustiga.

En slutsats är helt klart vettig: "- Jag tror att vi måste återinvestera i landet för att trygga omsorgen, inte bara visa upp nya fina siffror". Där man tydligt ser att han förstår att politik numera bara handlar om ett fint kortsiktigt yttre. Samt att han visar att han vill väl, och vill förändra.

Den lustiga delen är att han tycker att människorna från gettot skulle behövas till Örgryte där han bor. Med andra ord förstår han att Örgryte, med sin befolkning ännu inte är ett getto. Om det är för att göra om Örgryte till något som ligger närmare ett getto, för att gettoområden ska verka mindre dåliga. Eller om det är för att blanda ut hela Sverige till ett halvgetto framkommer inte. Kanske ogillar han någon i Örgryte, och vill att denna personen ännu snabbare ska se sin trygga barndomsidyll förfalla till ett getto. Kanske kan ni komma med ännu bättre tolkningar? Varför vill han inte bara se att hans en gång trygga Biskopsgården åter börjar bebos av trygga, vänliga stabila människor?

Dessutom utelämnas delar såsom att socialdemokratin varit ledande under uppbyggnaden för det historiskt snabba förfallet. Att S helt bytt riktning sedan den framtidssträvande eran som byggde upp för Apelgrens trygga uppväxt. Dessutom kastar han en känga åt SD i artikeln(eller?) då han påstår att gettofieringen spelar SD i händerna. SD har ju politiken, vilken av riksdagspartiernas är den som ligger klart närmast den som en gång S hade, som byggde för Apelgrens trygga uppväxt.

Dessa åsikter som Apelgren framför känns ganska vanliga från intelligenta människor som inte börjat rösta Sverigevänligt. Alla dom har kapaciteten att uppfatta att område efter område förfaller. Dom ser samband med en ökning av otrygghet och kriminalitet, men håller fast vid sitt parti ändå. Vad beror detta på? Ignorans? Helt enkelt en okunskap, där dom blint litat på att S faktiskt fortfarande står för ett långsiktigt tänk för befolkningens bästa och helt missat vad partiet(detta gäller även andra partier) numer står för?

Diskutera om ni upplever liknande saker, mina frågeställningar, apelgrens politiska karriär och kunskaper och allt annat som rör artikeln. Håll en god ton, och inga personangrepp eller intetsägande oneliners.

Peter Apelgren är gift med Anna Mannheimer & säger som han blir tillsagd att säga.

Sannerligen intressanta och viktiga frågor.

Först bör det påpekas att detta fenomen inte stannar vid socialdemokraterna. Det gäller även borgerliga väljare och borgerligheten har, absurt nog, varit de som via Carl Bildts respektive Fredrik Reinfeldts regeringar fullständigt öppnat Sverige på vid gavel för nya ghettoinvånare. Både M och S är stora partier som de senaste 15-20 åren fullständigt har ändrat åsikter eller övergivit tidigare ståndpunkter. S har klivit högerut och blivit ett väsentligen socialliberalt parti. M har gått till vänster och jag vet inte vad man ska kalla M längre, men tidigare viktiga frågor som startkt militärt försvar, en reformerad (låg)skattepolitik och rent allmänt minska offentlig konsumtion och avhända politiken makt till medborgarnas fromma, är saker som fullständigt övergivits. Ändå behålller både S och M stora väljargrupper.

Jag tror att rådande åsiktsklimat och hysteri inför oliktänkande i invandringsfrågan, har rätt djupt liggande psykologiska orsaker. Människor som var barn och ungdomar i Sverige på 70, 80- och 90-tal, är idag tongivande i offentligheten. Det är allt från politiker, programledare i TV och radio, journalister, författare, företagsledare, o.s.v. De utsattes alla för en skoningslös propaganda om först invandringens godhet och nödvändighet, senare dess förträfflighet. Under dessa decenium fanns inget internet, ingen alternativ framställning. 3 st dominerande TV-kanaler, familjens morgon- eller dagstidning, public service radio. Alla dessa informationskanaler och fönster mot medborgarna var helt och hållet överens i sin framställning av invandringspolitiken. Från barnprogram som Barnjournalen till caféprogrammets tv-soffa till journalistreportage i TV och radio. Ingen, absolut ingen, seriös, sansad opposition tilläts komma till tals. Hela generationer långtidsgravades i mångkulturell lag. Idag skördar vi frukten av denna hjärntvätt.

På 2000-talet och senare har propagandan antagit närmast missionerande, frälsande uttryck. Dock finns nu internet. Journalister, mediepersonligheter, m.fl. har inte längre moopol på att massprida nyheter och åsikter, eller att sätta ramarna för samhällsdiskussionen. Det medför onekligen att fler människor ifrågasätter sakernas tillstånd, men samtidigt verkar invandringens förespråkare bli alltmer fanatiska och många omfamnar idag närmast totalitära metoder och tankegångar för att åsiktslikrikta samhället. Det är, som man säger, spännande tider vi lever i.

Jag tror också att många människor inte orkar eller förmår sätta sig in i polititska detaljer. Oavsett om det handlar om invandringens storlek och konsekvenser, förbifart Stockholms kostnader eller en ny skatteregel. Man litar helt enkelt på att ens goda gamla parti, S eller M eller annat, dels vill väl och dels har koll på läget. Det är två helt ganla antaganden. Framförallt är det fel att politiker har koll på läget. Men även tron på det goda uppsåtet är tokig. Resultatet blir att om S säger att invandring är bra och nödvändig, så köper de flesta S-väljare det. T.o.m. när grannförorten står i lågor. De kommer att fortsätta att köpa det tills en av dessa två saker sker: Personer i deras omedelbara närhet som de har en relation till, ifrågasätter förd politik, eller de drabbas personligen av mångkulturen; i väntrummet på akuten, blir rånoffer, sexuellt berikade, msshandlade, o.s.v. Därför finns det en hel del ketchupeffekt kvar i den politiska förändring som ändå sveper över landet. Jämför med kontinentala Europa. I Holland och Frankrike samlar invandringskritisk partier mycket stora väljarskaror. Det sker när människor vågar redovisa sina politiska sympatier öppet. Om varje SD-väljare idag lyckas rekrytera en ny röst, så skulle SD bli större än M. Jag håller det för troligt att det kan ske 2018. Vi släpar då efter Frankrike och Holland med sisådär 10-15 år, vilket med tanke på den mediala åsiktshegemonin får betraktas som rimlgt och förståeligt.

Peter Apelgren hyllar i artikeln 60- och 70-talens socialdemokrati. Inser han att 60-talets socialdemokrati ligger långt till höger och är mer rasistisk än dagens sverigedemokrati? Nä, antagligen inte.

Jag var på Peters och Annas föreställning Kids. Den var inte särskilt rolig, mer än i ett inslag där Peter halvimproviserade en lång berättelse. Flera av Anna Mannheimers inslag var direkt pinsamma (skämskuddevarning). De lyckades ge en känga åt sverigedemokraterna och jag var nära att ställa mig upp och säga: "Jag är sverigedemokrat och antagligen 10% till i publiken. Ni kan gärna håna oss direkt, ansikte mot ansikte om det skulle kännas bättre. Kan ju vara lite kul och något ni kan snacka om sedan framför brasan i er villa i Örgryte ikväll, medan vi andra undrar om vi vågar gå ut med hunden ikväll utan att bli rånade eller skjutna i förorterna".

Peter och Anna tillhör den förmögna kultureliten, bor i Örgryte och deras verklighet och vardag rör sig i överklassens Örgryte och bohuskusten. De vill vara goda och ställer sig då på sidan för de som har allra sämst förutsättningar - och det är naturligtvis invandrarna från tredje världen - men glömmer alla svenskar från arbetar- och medelklassen som nu får betala priset för deras och den andra kulturelitens godhetssträvanden.

Vad menar han egentligen med detta?

- Ja, jag är bekymrad för ungarna. Jag var nyligen i Biskopsgården där jag bodde som barn och det ser ju ut som fan där. Det har ju blivit ett getto. Det är skamligt och spelar Sverigedemokraterna i händerna. Vi skulle behöva några av de som bor där till oss i Örgryte, säger Peter Apelgren.

Menar han att barnen borde räddas undan Biskopsgården och låtas växa upp i Örgryte istället? Eller menar han att getto-elementen borde komma till Örgryte så de mer välbeställda svenskarna "vaknade upp"?

Ett tredje och förmodligen minst lika troligt alternativ... han har inte tänkt igenom vad han menar. Om man frågade honom, så skulle han svara JA på båda dina alternativ... barnen bör räddas undan Biskopsgården och låtas växa upp i Örgryte OCH de mer välbeställda svenskarna i Örgryte bör vakna upp och inse, att de bör "göra något" - sannolikt acceptera massiva skattehöjningar - så att Biskopsgården genom ännu större resurstransfereringar förvandlas till samma slags bostadsområde som Örgryte. (Peter Apelgren tillhör troligen dem som tar för givet, att man löser alla problem genom att kasta skattepengar på problemet.)