Stroke

Tjena!
För snart 2 år sen blev jag grovt misshandlad. Låg i respirator några dygn,käken avsparkad,kindbenet krossat och hjärnblödning på det. Började nyss arbeta 100%. Jag har haft enorm tur. Det som plågar mig är ångest,tycker det sociala är svårt,känns "konstigt" och så denna jävla trötthet. Tröttheten är värst. Allt känns som om jag går i en uppförsbacke och ser slutet men aldrig kommer fram. Träffade en tjej för några månader sen och att hänga med i svängarna det är asjobbigt. Hon vet såklart om mina skador men hon tycker att det "bara är att rycka upp sig" "tänka positivt" "du klarar allt som alla andra" Så säger hon. Jag vill inte vara en tråkig,trött pojkvän så jag försöker hänga på på det mesta. Känns dock som om hon inte förstår. Min skada syns ju inte utåt. Detta är ett problem överlag,att det inte syns.
Känns som om jag lever i en bubbla...Hittar inte "mig själv". Har inte så mkt glädje.
Någon som varit med om ungefär samma sak? Tips?
Jag lever sunt,tränar regelbundet är hyfsat vältränad.

Fick du en stroke i samband med att du hamna i respirator? Det du beskriver är hjärntrötthet http://www.1177.se/Vastra-Gotaland/F...-efter-stroke/. Alltså är din trötthet helt normal efter din olycka. Bara för andra att acceptera, antagligen något du kommer få leva med, kanske för alltid...

Fick hjärnblödningen pga misshandeln. Hjärntröttheten vet jag om och enligt läkarna ska jag lyssna på kroppen och vila mkt. Finns väl inga genvägar mot ett tillfrisknande...Kanske får dras med tröttheten i många år,kanske hela livet..
Tack för länken!

Jag fick tre stycken proppar när jag va 22år nu runt 12årsen är jag har jag full pension och jobbar 5timmar i veckan.
Jag är fortfarande trött. Äter sömnmediciner och ibland ångestdämpande.

mvh

Jag

Jag är medveten om min enorma tur. Har med ångest ibland. Tycker det är assvårt att förklara hur jag känner mig. Tränar fotboll,jobbar 100% men tycker livet går på sparlåga. Klagar jag hos läkaren så skriver han ut piller,har precis slutat ta seroquel och läkaren vill jag ska ta Voxra. Seroquel för att kunna sova och Voxra mot depression. Kan sova utan pillren och känner mig sedan några månader inte deppig. Lätt att hamna i piller träsket och det vill inte jag. Försöker ta tag i mitt liv men jag står och stampar på samma ställe känns det som. Tålamodet börjar ta slut...