Låneordsreduktion i vardagligt tal

Jag tror inte jag stött på något av TS exempel. Däremot "egenklien". Min mormor uttalade dock ambulans som "ambulangs".

ambulangs


låter intresangt, lite som sittroäng

varför dyker det upp slumpmässiga g'n i slutet av franska lånord?

Oftast dyker det väl upp när fransmännen använder en nasalvokal vilket saknas i de flesta svenska dialekter. Dock finns de i östgötska, smålänska och älvdalska.

Fast det handlar om ett ŋ och inte g. Om det används i franska låneord där fransmännen inte använder någon nasal så kan det vara fråga om hyperkorrektion. Nasalerna har diskuterats i någon annan tråd, kommer inte ihåg vilken.

ŋ, a, just det ljudet som jag tänkte på, som i ungefär och vagn, de felstavas ibland som ugnefär och vang

Känner en östgöte som uttalade Renault Megane som /'mæ'ɡɑ̃:n/

Nu hänger jag inte med? Alla dina exempel behåller ju betoningen på sista stavelsen.

Som redan konstaterats: Hyperkorrektion. Man är van att franska ord slutar på nasal.

Nu svävar jag på målet.

Finns det däremot några exempel på lånord som har fått tryck på första stavelsen? engelskan lånade många franska ord för länge sedan, finns det några exempel från det språket där orden har "gone native"?

Det är knappt ens en hyperkorrektion, utan snarare en autokorrektion. Citroën är inte ett franskt namn, utan ett flamländskt, därav det knäppa uttalet. Du skulle nog kunna hitta riktigt obildade (och bilointresserade) fransmän som också skulle tro att det uttalades med nasalvokal om de fick se det i skrift. Tremat över e markerar ju bara att o och e inte ska läsas ihop till ett ö-ljud.

I engelskan? Ja, drösvis. Där har ju t.ex. samliga dina exempel flyttat bak (fram?) betoningen:

ámbulance, operátion, gárage, pópular, cígarette, intélligent

Kanske inte så bra att dra alla engelska dialekter öven en kam med tanke på att betoning av vissa av de orden, t.ex. 'garage/ga'rage, skiljer mellan brittisk och amerikanske engelska.

Intressant! Jag visste inte heller att citroën inte var franskt. Men skulle inte oe bli som ett svenskt långt o-ljud på flamländska? Det blir det iallafall på nederländska. Som i Groeningen, t ex.

Jo. Det var det från början, vad jag begriper. I princip hette familjen Citron, och stavade på nederländskt vis Citroen. (När jag läser på var de nog flamländska judar av den antwerpiska diamantsliparsorten.) Det moderna franska uttalet är en kombination av läsuttal och fransk kunskap om att bokstavskombinationen en inte uttalades med nasal i flamländska efternamn.

Och mellan olika brittiska sociolekter. Överklassengelska behåller fransk ändelsebetoning i betydligt fler franska lånord än mer folklig engelska.