Citat:
Ursprungligen postat av
EchoAlfa
Har själv rör mig mycket i området och det stämmer att dimman kan vara mycket förödande. Dock så hör man ju ofta deras ljudtutor. Då är det bara kontakta dom via VHF och fråga efter deras position och riktning. Senast för någon vecka sedan passerade jag deras farled i tätdimma i en kajak. Frågade efter deras position och rriktning. Hörde deras tuta komma från ett håll, sen hörde jag hur den förflyttades förbi mig utan att faktiskt se färjan.
Först trodde jag att det rörde sig om en fritidsbåt under 12 meter - sådana där som navigerar i hög fart lite "hejsan-svejsan" med hjälp av GPS(*) och utrivna sidor ur gamla telefonkataloger. Men tydligen inte denna gång..
Citat:
Enligt vittnet Sara Eklund som bor på Marö nära kollisionsplatsen ska olycksbåten ha varit en taxibåt från en annan ö.
– Han bor där året om och är van vid dimma. Han hade radar på båten, vad jag förstår, men de har missat båten och körde rakt in i finlandsfärjan. Det är en ganska stor båt. De sjönk, det gick på en gång. De klarade sig mirakulöst, skulle jag vilja säga, säger hon till TT
PS: (*) vissa fattar inte att GPS är ett navigations-HJÄLPMEDEL!! GPS:en visar inte omgivande båtar. Om den pajar, så är det "en väldigt bra idé" att under tiden ha följt med på sjökortet och ha en ungefärlig idé om vart Norr är.

Jag pryade efter gymnasiet på tullkryssaren i ett Norrlandslän en sommar. 90% av jobbet var patrullering, kolla hamnar i skärgården, ta vattenprover etc. Resterande 10% handlade att ta hand om folk som hade råkat illa ut. Av dessa 10% var det kanske en på fem som hade NOLL KOLL!
Det ska bli intressant att följa sjöförklaringen, för en sådan lär det bli..
PPS: (*) Man träffade allehanda idioter.. "Men vi
brukar ju hitta till vår stuga", när man hittade dem långt ute i Bottenviken och fick bogsera dem.. "Ja, men nu är det ju svår dimma, sa vår befälhavare..". "Jo men det brukar ju
oftast gå bra..".

"Har ni en kompass i båten?". "Nej, jag hittar till stugan!". "Även när du inte ser ett dugg?", "Nja.. Det kanske blev lite tokigt.."
Nej, det blev inte "lite tokigt". Andra båtar larmade på kanal 16, och vi fick ta hand om ett patrask som
gav sig ut i tjockan. De blev inte överraskade, de chansade helt enkelt.
Annat exempel: En familj som skulle idka friluftsliv på en skärgårdsö - bada, sola, grilla (supa?) och plocka bär. Det märkliga (?) var att de alla blev illamående samtidigt så fort de befann sig i den förtöjda båten men mådde mycket bättre på land. Kan någon gissa? Första natten gick väl halvbra, ena barnet blev närmast medvetslöst men piggnade till efter att ha fått lite frisk luft. Andra natten (vissa lär sig aldrig) så blev hela familjen omtöcknad och pappan ropade "Mayday" på nödkanalen.

Gasol-läcka. Och även på den tiden så kunde man identifiera gasol på lukten (luktar avlopp, ungefär). Evakuering ("Ge er härifrån nu!"), vädring och sedan transport med kryssaren, och med deras båt på släp tillbaka till hemmahamnen. Pappan grät, mamman var cool, barnen frågade mest om utrustningen på vår båt - "vad är
det, hur fungerar den där mojängen, får vi titta på motorerna, varför låter det så mycket (dubbla dieslar,
rätt stora?

). Yngsta sonen i familjen blev helt fascinerad över vår Decca-navigator (uråldrig teknik, nu) och han & jag satt och pysslade med sjökortet tills vi kom i hamn. Kul kille!