Citat:
Ursprungligen postat av
Endofin
En klar majoritet av alla kvinnor jag har träffat är inte feminister. Den där dominanta feministtypen är enligt mig ganska ovanlig. Sen får man väl stå på sig lite också och inte låta sig kuvas.
Ledarrollen får man ta, det är ingenting som bara serveras helt gratis.
Jag har varit ihop med en feminist. Hon gillar inte feminism längre, hon tycker att det är trams.
Många saker som feministerna tjatar om är rena vanföreställningar. Men som tur är så finns bra botemedel mot sånt, så ge inte upp hoppet än.
Föredömligt! det är precis så här situationen ska bemötas. Jag har en liknande historia.
Jag träffade en tjej för några år sedan som var feminist och typiskt PK i många avseenden(var bl annat förbjudet att kritisera den katastrofala migrationspolitiken).
Idag har hon tagit avstånd från feminism och kallar sig t om (lite överdrivet) "sexist" ibland då hon verkligen gillar och är attraherad av de traditionella rollerna som kvinnor och män länge har haft. Hon uppskattar nu kärnfamiljen, kan öppet prata om att hon själv ser problem med migrationspolitiken(Det gick väldigt fort för henne att komma ur detta skal, så förmodligen något som låg och bubblade under ytan, hon behöver bara få känna att hon får tycka som hon vill och att man inte behöver tycka som alla andra nära och kära.)
Hon är fortfarande min flickvän idag flera år senare och med facit i hand så skulle jag vilja påstå att hon älskar mig ännu mer just pga att jag har stått på mig och kunnat backa upp det med argument och fakta. Hon har berättat om andra män som har varit intresserad av henne och som i majoriteten av fallen har varit PK, lite mesiga och inte verkat haft några egna unika åsikter.
Så stå på er män, ha era egna åsikter och våga vädra de. Överge inte de Svenska kvinnorna, utan visa de vägen.