Citat:
Ursprungligen postat av
Googla
Ser, förstår och håller med din poäng. Problemet är dock att anledningen till att de smarta kvinnor inte skaffar barn är för att de ser hur samhället fungerar. I större delen av fallen så kommer de troligen ha största delen av ansvaret över barnet, samtidigt som de måste jobba för att inte leva på något slags bidrag. I USA är det lite annorlunda, då måste väl mannen betala stora summor childsupport och alimony, på så vis kan de vara hemma och ta hand om barn. Men i Sverige så ska mamman vara hemma då farsan dragit för det är lite mer typiskt beteende av en hane av alla arter så kommer kvinnan att leva på 8-10k i månaden. Vilket i vårat samhälle är mycket lågt.
Så en kvinna som föder ett barn kan förvänta sig att behöva jobba samtidigt som de har största delen av ansvaret över barnet. De kanske bör införa någon slags system för det där. Är ena föräldern frånvarande bör denna betala 15-20% av sin lön till föräldern som har större delen av ansvaret, gör denna inte det så får han/hon en "prick" i registret som försvårar lite för denna person i samhället på något vis. Och skattebetalarna står för typ någon slags ensamståendebidrag typ. Detta hade vi kunnat göra istället för att kasta alla pengar åt invandring och integration åt helvete. Så att den mer intelligenta befolkningen på denna planet får mer barn
Precis! Det är SVÅRT i Sverige att leva kvinnligt som kvinna. Jag gör det, och har även en karriär visserligen, men vi har fått offra mycket. De senaste 10 åren har jag varit hemma till och från med våra fem barn. Lägg därtill jobbiga och svåra graviditeter och förlossningar.
Vi lever traditionellt. Jag är hemma med barnen och min make jobbar. Vi bor på landet, värderar äktenskap och familj och är bekväma i våra roller som man och kvinna.
Men oj så mycket skit jag fått! Skäll för att jag inte låter barnen gå på dagis, skäll för att jag bakar, klär mig i klänning, stannar hemma. Då har jag ändå en professur som ger mig möjlighet att skriva och jobba lite hemifrån samtidigt! Men det är som om vi är alla andra kvinnor och mäns värsta fiender bara genom att leva traditionellt och värdera familjen över karriären.
Samhället vill att jag ska jobba. Att jag ska lämna bort barnen helst direkt efter förlossningen, vara en man och inte må dåligt av vare sig graviditet eller förlossning. Jag får sämre pension, sämre sgi, sämre karriärsmöjligheter än min man.
En stor skillnad på mig och min man och andra familjer är våra värderingar. Vi vet och litar på att vi aldrig kommer skilja oss. Vi måste tro på det för det är grundbulten för att det här livet ska fungera. Vi måste konstant se oss som ett team och behöver varandra och stannar hos familjen i NÖD och lust. Vi är beroende av varandra liksom våra barn är beroende av oss.
Men staten måste bli bättre på att främja svenska familjer. Sambeskattning, pensionsgrundande familjeförsäkring, frihet att bestämma vem som är hemma med barnen, höjda barnbidrag, skattelättnader för barnfamiljer och kanske större krav för att ingå äktenskap? Egentligen tror jag inte på statligt tvång, det som behövs är goda värderingar där familjen hyllas, kvinnor och män ser upp till varandra och våra olikheter premieras och framhålls som viktiga komplement till varandra och en välmående familj.