Jag tror att jag är autistisk eller har asperger - vad göra?

Tidigare trodde jag, eller trode och trodde, jag såg psykopatiska drag i mig själv.
Men jag skulle egentligen inte kalla mig själv för psykopat.. Om man ser mig på gatan kan man inte tro att det är fel i skallen på mig. Jag ser väldigt bra ut, är ganska lång, tränar mycket och är smal. Det skall även tilläggas att jag gick ur både grundskolan och gymnasiet med höga betyg, läste även många svåra kurser.

Men jag har känner mig alltid utanför, trots att jag är med folk(vilket jag oftast inte är). Om jag går med fyra andra så är det som två grupper, de fyra och jag, vi är inte en grupp på fem. Jag lever i min egna värld, fantiserar mycket och är sällan "med i snacket".. Jag är ofta väldigt tyst om jag är med andra, om de är flera. Och om det bara är jag och en annan så blir det nästan alltid en konstig stämning. Det klickar nästan aldrig med någon pga att jag är så egen i mig själv och är som en robot. Jag har även svårt med empati, skulle kunna skada någon eller kanske döda någon utan att bry mig det minsta. Dock har jag viss empati, exempelvis för djur. Jag kan även bli väldigt hatisk och hämndlysten om någon kränker mig eller sätter upp sig mot mig.

Tror ni att jag har autism eller asperger?
Vad kan jag göra för att lyckas bättre med andra?
Jag vill kunna umgås med andra och skaffa en tjej jag gillar, skaffa kompisar jag gillar osv.
Jag har inte hitta någon tjej jag gillar, trots att många tjejer på gatan osv stirrar efter mig. Jag är ung och ensam, helt ensam nästan idag.

Vet ej besök din lokala psykmottagning.

Jag hade jättemånga diagnoser förr, kanske 15-20 st (dock inte på samma gång), schizo, personlighetsstörningar, m.m. Nu är min huvuddiagnos Asperger, men har 3-4 st till diagnoser. O jag har gått hos psyk sen jag var 16 år, idag är jag snart 34 år.

Jag vet faktiskt inte om det har gjort någon utredning om mig. Men jag har iaf. fått Asperger. Har gjort en massa psyktest o sånt. Kanske de ser det på dem.

Hur fungerar du med andra?
Hur har ditt liv sett ut?
Berätta lite o dig själv.

Tja, var ganska bråkig på dagis o lågstadiet. I mellan- och högstadiet var jag rätt "cool" av mig. Men sen efter en halvår i gymnasiet så fick jag mycket svåra depressioner till en början. Jag fick, trots att jag bara var 16 år gå på vuxenpsyk o fick lite mediciner utskrivna men det hjälpte inte så mycket. Men vi hade samtal på psyk med lärare o rektorn. Jag fick ta studenten i alla fall.

Efter gymnasiet fick jag jobb på en industri, där jag trivdes mycket bra. Även om det i början var väldigt monotona arbeten. Men jag mådde bättre, o jag avancerade till gruppchef, internutbildare och maskinställare. Bra betalt var det också. Fick också jobba natt helt ensam på avdelningen. Men fikade o så med andra avdelningar. Jag är glad att jag fick det förtroendet.

Men 2003, varslades jag, då jag inte var med i facket. Tog detta ganska hårt. Efter en del dumma saker så blev jag inlagd på en psykiatrisk avdelning o fick ECT (el-chocker), det hjälpte mycket bra.

2004-2005 så gick jag på arbetsterapin på psyk. Snickrade o sånt. Sen 2006 fick jag en praktik i färgaffären, 4 timmar om dagen. Trivdes bra där också. Men i slutet av 2006 så fick jag en psykos o sköt mig i armen o blev inlagd. Sen kom jag aldrig tillbaka till färgaffären.

2007 gjorde jag typ ingenting... Låg hemma o sov, drack mycket alkohol, satt o slösurfade o kollade mycket på film.

2008 fick jag börja på daglig verksamhet. De första åren var ganska tråkiga, packa skruvar, spika bihus o sånt. Men 2012 så flyttades den verksamheten, o jag valde att gå över till hantverk. Det är mycket roligare. Måla, göra keramik o annan konst. Så där är jag idag, snart 34 år gammal.

Jag har haft kortvariga psykoser, en gång gick jag ut mitt i vintern i bara t-shirt o kalsonger o vinkade till alla bilar...

När det gäller polare så har jag några väldigt nära, o ganska många som jag känner flyktigt. O tjejer har jag inte haft så många. Har inte haft nått förhållande som varat mer än 2 veckor. Alla tjejer säger att jag är mysko...

Men om du vill så kan du PM'a mig, så ska jag berätta en mycket allvarlig grej. Vill inte outa det här.

EDIT 1: Jag har nu sjukersättning, det som förr kallades sjukpension. Tack vare att jag fick bra betalt på fabriken jag jobbade så har jag en ganska bra sjukersättning. Den får jag tills jag fyller 65 år.

EDIT 2: Jag hade regelbunden kontakt med psykolog varje vecka mellan 1996-1999, samt 2003-2008. Samma psykolog. Det var rätt bra, att få prata ut.

Nu blev man ju nyfiken..


OnT: Kontakta vårdcentralen,antar jag.

Att det föreligger någon form av autismdiagnos inom ramen för autismspektrumtillstånd/AST är inte alls otänkbart.

Vad har hänt sedan du postade inlägg här?
Har du genomgått utredning?

Det är inte så ovanligt att de som diagnostiserats med asperger tidigare haft/fått andra (ibland just ett flertal) diagnoser. Jag gillar att du säger "huvuddiagnos" om Asperger. Själv har jag egentligen svårt för de (även om jag respekterar desamma) som räknar upp en radda av kombinationsdiagnoser (eller vad man ska kalla det) ihop med AS: varianter som "AS och borderline", "AS, ADD och ADHD", "AS och schizofreni", "AS och bipolär sjukdom" etc. o.s.v. i x antal kombinationsvarianter. Ofta är ju diagnostiserandet också tillkommet under olika tidsperioder, ibland rätt långt ifrån varandra rent tidsligt.

Har man AS (AST, som det diagnostiseras idag) i dag så har man nog, enligt min uppfattning, i första hand väsentligen/eller egentligen kanske bara det i detta nu, i realtid dags dato (och inte borderline eller dylikt också i det att man erhöll det t.ex. 2005 eller 2010). Så tänker jag apropå diagnostiserande där AS är införlivat.

Väldigt intressant och självutlämnande information.

Många kan nog känna igen spår och drag av detta du beskriver, även om detaljer och uttrycken som sådana kan vara andra.

Har du haft någon psykolog utöver det du nämner? Eller var det just bara under dessa två perioder 1996–1999 och 2003–2008? Har du prövat psykoterapeut någon gång?

Hur är läget i dag?

Hur ser du på din aspergerdiagnos? Till hjälp i det stora hela? Finns det tillfällen då du velat/vill vara utan aspergerdiagnostiseringen?