Ok, först och främst vill jag börja med att nämna att detta är min allra första rusrapport så var inte för hårda vid eventuell bedömning 
Jag vill även passa på att påpeka att nästan hela händelseförloppet för min del består i princip av en enda stor minneslucka både innan och efter överdosen med ett fåtal diffusa och ibland även felaktiga minnesbilder. Jag har nämligen i efterhand förstått att vissa av mina minnesbilder jag till hundra procent trott stämde, i själv verket inte stämde alls. När jag t.ex. flera månader senare pratade med min pojkvän (som lyckligtvis var med mig) om händelsen så var jag störtsäker på att det hela utspelade sig i en bostad jag tidigare bott i men så var tydligen inte fallet. Det var den enda minnesbild jag hade från kvällen innan jag överdoserade men eftersom den då visade sig inte alls stämma så återberättar jag därför det mesta med hjälp av vad min pojkvän minns.
-----------------------------------------------------------------------------
Substans: Alkohol, Amfetamin och MDMA.
Dos: 50mg rent MDMA.
Intag: IV
Kön: Kvinna
Vikt: 59kg
Längd: 172cm
Ålder: 22 år
Tidigare brukat: Amfetamin, LSD, 2c-b, 3-mmc,
etylfenidat, 5-apdb, spice, 4-AcO-DMT, mephedrone,
cannabis, 4f-pvp, tramadol, ecstasy, lyrica, MT-45,
efedrin, 4-MEPPP, ritalin, olika bensodiazepiner osv.
Orkar inte rabbla upp allt.
Tidigare obehagliga erfarenheter: Krampanfall av
amfetamin + alkohol, ep-anfall av lyrica + alkohol,
samt en mildare överdos på enbart amfetamin.
-----------------------------------------------------------------------------
Prolog
Så varför väljer jag att skriva om just min MDMA-överdos? Jo, det beror dels på att jag hoppas att någon kunnig här inne kanske kan reda ut vissa frågetecken jag än idag går runt och bär på som t.ex. har med vissa långvariga biverkningar jag fick och även ifall det kanske kan ha varit så att jag rent av råkade ut för en mildare grad(?) av den egentligen lite väl överanvända termen "serotonergt syndrom"? Tillståndet som alltså kan försätta människan i ett livshotande tillstånd vid just överdriven serotoninaktivitet i hjärnan. Men det är inte bara svar på frågor jag söker, utan även få göra det kanske mest självklara; att bara få dela med mig av en tämligen obehaglig händelse. Sedan kan jag alltid hoppas att detta också sänder ut en liten försiktigthetsvarning till mina medmänniskor där ute som tycker om att pyssla med droger.
Förberedelser
Det var i slutet av förra året som jag och min pojkvän kom över en mängd rent MDMA. Det dröjde inte särskilt länge tills vi började planera en helkväll tillsammans med denna substans. Detta skulle då bli min första gång att prova rent MDMA så det kändes lite extra spännande eftersom jag bara hade fått en försmak av hur ett MDMA-rus kändes, då den enda erfarenhet jag hade just då var att jag tagit Ecstasy några gånger.
Det var bara några dagar innan nyårsafton och den där helkvällen vi båda sett fram emot skulle nu bli av. När vi anlänt till platsen där vi planerat att inta substansen var klockan runt 19. Vi började först med att dricka lite champagne och jag drack tydligen bara ett eller två glas för att sedan övergå till att IVa någon liten dos Amfetamin. Vid detta tillfälle hade jag fortfarande inte riktigt fått in det där flytet som krävdes för att klara av att IVa på egen hand så jag frågade snällt om min pojkvän skulle kunna tänka sig att skjuta åt mig, och visst kunde han göra det. Jag antar att jag inte fick i mig några stora doser eftersom jag inte ville blanda in för mycket i mitt kommande MDMA-rus.
Efter någon timme började vi båda känna oss redo för att inta den andra substansen. Pojkvännen vägde därför upp en nybörjardos MDMA åt mig på ca 50mg, blandade ihop, filtrerade, drog upp i pumpen för att slutligen slänga på en tunn gul kanyl. Även här bad jag honom att skjuta på mig. Jag var därför först ut.
Vi båda satt på sängen och han började med att ta en titt på mina, tråkigt nog, svåråtkomliga vener. Efter att ha trevat runt med fingrarna på mitt snåla utbud av synliga vener så hittade han till slut en som kändes bra. För att underlätta injicerandet för honom så skötte jag stasen som denna kväll var ett par träningstights.
Jag stasade. Han stack och fick svar direkt. Jag lossade därefter stasen så försiktigt jag bara kunde för att undvika att venen skulle glida undan. Såhär i efterhand antar jag att jag inte lossade stasen tillräckligt mycket och det kan ha berott på allt från att jag/vi ansåg att risken för att tappa venen var stor eller för att stasen kanske hamnat lite dumt under armen. Beroende på situation så kan det då ibland vara bättre att bara låta stasen vara halvlossad för att undvika skador eller ett försvårande att skjuta.
Överdoseringen
Eftersom stasen då fortfarande stoppade upp blodflödet en aning så kom såklart påslaget också därefter. Eftersom jag ännu inte kände av all effekt så gav jag min pojkvän mitt medgivande att skjuta in hela lösningen. När pumpen väl var tömd drog han ut kanylen och det var inte förrän då jag på en gång släppte stasen helt och hållet. Och då slog det. Alltihop på en och samma gång. Hårt som fan. Den eufori och avslappning jag egentligen skulle ha känt hann jag inte ens märka av. Istället kände jag ett "wooow" inombords. Ett väldigt negativt wow.
Det rådde nu total kaos i min hjärna, allt var bara så otroligt snurrigt och jobbigt. Jag tror mig minnas att det enda jag hörde var ett högt tjutande likt tinnitus och i och med att jag var så pass förvirrad och medtagen så fick jag inte fram någon direkt fullständig mening över huvud taget. Det enda jag till slut fick ur mig var ett "oj". Min pojkvän ställde då frågan "oj på ett bra eller dåligt sätt?", varpå jag direkt svarade "dåligt" samtidigt som jag lade mig på sängen. Han blev förstås orolig och frågade tydligen "ambulansdåligt?" vilket jag svarade "nej" på. Därefter bevakade han min puls och andning ett tag men konstaterade att läget trots allt var under kontroll.
Jag var tydligen hela tiden vid medvetande men ändå halvt okontaktbar. Jag var så förvirrad inne i mig själv att jag antagligen inte ens hörde vad min pojkvän sa till mig. Det enda jag minns är att jag "vaknade upp" av att min pojkvän försökte få mig att ta 2mg Iktorivil samtidigt som han lugnade mig. Jag blundade mestadels av tiden på grund av all ansträngning inuti mitt huvud. Men när jag väl skulle titta vart han hade Iktorivilen någonstans så hade jag förstås drabbats av ögonvobbel ifrån helvetet så det var lika bra att bara stänga ögonen igen och gapa likt ett barn i väntan på att få Iktorivilen lagd på tungan. Strax därefter gled jag återigen ifrån verkligheten.
Nästa gång jag "vaknade upp" förstod jag så mycket som att jag låg i fosterställning på min säng tätt intill min pojkvän, fortfarande oerhört ansträngd på alla sätt och vis. Jag blundade fortfarande eftersom ögonvobblet inte försvunnit och varje gång jag försökte ha ögonen öppna och titta på något så blev allt förstås bara ännu mer snurrigt. Jag kände också att jag antingen kallsvettades eller så var jag bara väldigt varm och febrig rakt igenom.
När Iktorivilen väl började verka kom jag sakta men säkert tillbaka och det första jag minns är att jag kände hur jag hackade tänder på ett totalt okontrollerbart sätt. Min första tanke var att det måste ha varit inbillning eller något obehagligt drömliknande stadie jag befann mig i eftersom det bara kändes så överdrivet och overkligt. Jag försökte först bita ihop tänderna mot varandra för att se om det slutade men insåg snabbt därefter att jag skulle skada mina tänder om jag. Det var också helt omöjligt för mig att undgå att bita mig i både kinder och tunga och det var här någonstans det äntligen gick upp för mig att det hände på riktigt och att det var fruktansvärda käkspänningar jag drabbats av. Det kändes precis som att jag hade den där klassiska jag-fryser-så-mycket-att-jag-hackar-tänder-minen från vilken gammal Disneyfilm som helst. Jag kommer ihåg att jag förskräckt vände ansiktet mot min pojkvän och frågade om han också såg dessa sinnessjuka käkspänningar. Vad eller om han ens svarade har jag inte något minne av. Jag kände bara att jag måste få se detta vansinniga beteende med egna ögon för att ens kunna tro på det själv. Men jag var ju fortfarande i mitt efterblivna tillstånd med sanslös ögonvobbel så att be pojkvännen hämta en spegel för att jag själv skulle kunna se fanns inte ens på kartan. Idag är jag dock väldigt förvånad över att jag var så pass intelligent vid tillfället att jag räckte honom min telefon som jag trots allt ögonvobbel fumlade fram från sängbordet. Sen bad jag honom att knappa in min kod, klicka fram kameran och ge mig den så att jag kunde filma mig och mina käkspänningar. Detta är det absolut sista jag minns från kvällen då det hände.
Minnet som bortblåst
När jag efter att ha legat i fosterställning i ca en timme äntligen börjat "tillfriskna" lite från käkspänningar, ögonvobbel och ansträngning så var jag enligt min pojkvän otroligt förvirrad och hade total närminnesförlust i flera timmar. Jag ska tydligen ha frågat honom mer än ett trettiotal gånger om vad det var som precis hände mig.
Jag minns inte heller någonting av de kommande dagarna eller ens hur många dagar det är jag inte kommer ihåg. Allt är bara en enda stor minneslucka precis som om hjärnan inte lagrat något i minnet på flera dagar efter överdosen.

Jag vill även passa på att påpeka att nästan hela händelseförloppet för min del består i princip av en enda stor minneslucka både innan och efter överdosen med ett fåtal diffusa och ibland även felaktiga minnesbilder. Jag har nämligen i efterhand förstått att vissa av mina minnesbilder jag till hundra procent trott stämde, i själv verket inte stämde alls. När jag t.ex. flera månader senare pratade med min pojkvän (som lyckligtvis var med mig) om händelsen så var jag störtsäker på att det hela utspelade sig i en bostad jag tidigare bott i men så var tydligen inte fallet. Det var den enda minnesbild jag hade från kvällen innan jag överdoserade men eftersom den då visade sig inte alls stämma så återberättar jag därför det mesta med hjälp av vad min pojkvän minns.
-----------------------------------------------------------------------------
Substans: Alkohol, Amfetamin och MDMA.
Dos: 50mg rent MDMA.
Intag: IV
Kön: Kvinna
Vikt: 59kg
Längd: 172cm
Ålder: 22 år
Tidigare brukat: Amfetamin, LSD, 2c-b, 3-mmc,
etylfenidat, 5-apdb, spice, 4-AcO-DMT, mephedrone,
cannabis, 4f-pvp, tramadol, ecstasy, lyrica, MT-45,
efedrin, 4-MEPPP, ritalin, olika bensodiazepiner osv.
Orkar inte rabbla upp allt.
Tidigare obehagliga erfarenheter: Krampanfall av
amfetamin + alkohol, ep-anfall av lyrica + alkohol,
samt en mildare överdos på enbart amfetamin.
-----------------------------------------------------------------------------
Prolog
Så varför väljer jag att skriva om just min MDMA-överdos? Jo, det beror dels på att jag hoppas att någon kunnig här inne kanske kan reda ut vissa frågetecken jag än idag går runt och bär på som t.ex. har med vissa långvariga biverkningar jag fick och även ifall det kanske kan ha varit så att jag rent av råkade ut för en mildare grad(?) av den egentligen lite väl överanvända termen "serotonergt syndrom"? Tillståndet som alltså kan försätta människan i ett livshotande tillstånd vid just överdriven serotoninaktivitet i hjärnan. Men det är inte bara svar på frågor jag söker, utan även få göra det kanske mest självklara; att bara få dela med mig av en tämligen obehaglig händelse. Sedan kan jag alltid hoppas att detta också sänder ut en liten försiktigthetsvarning till mina medmänniskor där ute som tycker om att pyssla med droger.
Förberedelser
Det var i slutet av förra året som jag och min pojkvän kom över en mängd rent MDMA. Det dröjde inte särskilt länge tills vi började planera en helkväll tillsammans med denna substans. Detta skulle då bli min första gång att prova rent MDMA så det kändes lite extra spännande eftersom jag bara hade fått en försmak av hur ett MDMA-rus kändes, då den enda erfarenhet jag hade just då var att jag tagit Ecstasy några gånger.
Det var bara några dagar innan nyårsafton och den där helkvällen vi båda sett fram emot skulle nu bli av. När vi anlänt till platsen där vi planerat att inta substansen var klockan runt 19. Vi började först med att dricka lite champagne och jag drack tydligen bara ett eller två glas för att sedan övergå till att IVa någon liten dos Amfetamin. Vid detta tillfälle hade jag fortfarande inte riktigt fått in det där flytet som krävdes för att klara av att IVa på egen hand så jag frågade snällt om min pojkvän skulle kunna tänka sig att skjuta åt mig, och visst kunde han göra det. Jag antar att jag inte fick i mig några stora doser eftersom jag inte ville blanda in för mycket i mitt kommande MDMA-rus.
Efter någon timme började vi båda känna oss redo för att inta den andra substansen. Pojkvännen vägde därför upp en nybörjardos MDMA åt mig på ca 50mg, blandade ihop, filtrerade, drog upp i pumpen för att slutligen slänga på en tunn gul kanyl. Även här bad jag honom att skjuta på mig. Jag var därför först ut.
Vi båda satt på sängen och han började med att ta en titt på mina, tråkigt nog, svåråtkomliga vener. Efter att ha trevat runt med fingrarna på mitt snåla utbud av synliga vener så hittade han till slut en som kändes bra. För att underlätta injicerandet för honom så skötte jag stasen som denna kväll var ett par träningstights.
Jag stasade. Han stack och fick svar direkt. Jag lossade därefter stasen så försiktigt jag bara kunde för att undvika att venen skulle glida undan. Såhär i efterhand antar jag att jag inte lossade stasen tillräckligt mycket och det kan ha berott på allt från att jag/vi ansåg att risken för att tappa venen var stor eller för att stasen kanske hamnat lite dumt under armen. Beroende på situation så kan det då ibland vara bättre att bara låta stasen vara halvlossad för att undvika skador eller ett försvårande att skjuta.
Överdoseringen
Eftersom stasen då fortfarande stoppade upp blodflödet en aning så kom såklart påslaget också därefter. Eftersom jag ännu inte kände av all effekt så gav jag min pojkvän mitt medgivande att skjuta in hela lösningen. När pumpen väl var tömd drog han ut kanylen och det var inte förrän då jag på en gång släppte stasen helt och hållet. Och då slog det. Alltihop på en och samma gång. Hårt som fan. Den eufori och avslappning jag egentligen skulle ha känt hann jag inte ens märka av. Istället kände jag ett "wooow" inombords. Ett väldigt negativt wow.
Det rådde nu total kaos i min hjärna, allt var bara så otroligt snurrigt och jobbigt. Jag tror mig minnas att det enda jag hörde var ett högt tjutande likt tinnitus och i och med att jag var så pass förvirrad och medtagen så fick jag inte fram någon direkt fullständig mening över huvud taget. Det enda jag till slut fick ur mig var ett "oj". Min pojkvän ställde då frågan "oj på ett bra eller dåligt sätt?", varpå jag direkt svarade "dåligt" samtidigt som jag lade mig på sängen. Han blev förstås orolig och frågade tydligen "ambulansdåligt?" vilket jag svarade "nej" på. Därefter bevakade han min puls och andning ett tag men konstaterade att läget trots allt var under kontroll.
Jag var tydligen hela tiden vid medvetande men ändå halvt okontaktbar. Jag var så förvirrad inne i mig själv att jag antagligen inte ens hörde vad min pojkvän sa till mig. Det enda jag minns är att jag "vaknade upp" av att min pojkvän försökte få mig att ta 2mg Iktorivil samtidigt som han lugnade mig. Jag blundade mestadels av tiden på grund av all ansträngning inuti mitt huvud. Men när jag väl skulle titta vart han hade Iktorivilen någonstans så hade jag förstås drabbats av ögonvobbel ifrån helvetet så det var lika bra att bara stänga ögonen igen och gapa likt ett barn i väntan på att få Iktorivilen lagd på tungan. Strax därefter gled jag återigen ifrån verkligheten.
Nästa gång jag "vaknade upp" förstod jag så mycket som att jag låg i fosterställning på min säng tätt intill min pojkvän, fortfarande oerhört ansträngd på alla sätt och vis. Jag blundade fortfarande eftersom ögonvobblet inte försvunnit och varje gång jag försökte ha ögonen öppna och titta på något så blev allt förstås bara ännu mer snurrigt. Jag kände också att jag antingen kallsvettades eller så var jag bara väldigt varm och febrig rakt igenom.
När Iktorivilen väl började verka kom jag sakta men säkert tillbaka och det första jag minns är att jag kände hur jag hackade tänder på ett totalt okontrollerbart sätt. Min första tanke var att det måste ha varit inbillning eller något obehagligt drömliknande stadie jag befann mig i eftersom det bara kändes så överdrivet och overkligt. Jag försökte först bita ihop tänderna mot varandra för att se om det slutade men insåg snabbt därefter att jag skulle skada mina tänder om jag. Det var också helt omöjligt för mig att undgå att bita mig i både kinder och tunga och det var här någonstans det äntligen gick upp för mig att det hände på riktigt och att det var fruktansvärda käkspänningar jag drabbats av. Det kändes precis som att jag hade den där klassiska jag-fryser-så-mycket-att-jag-hackar-tänder-minen från vilken gammal Disneyfilm som helst. Jag kommer ihåg att jag förskräckt vände ansiktet mot min pojkvän och frågade om han också såg dessa sinnessjuka käkspänningar. Vad eller om han ens svarade har jag inte något minne av. Jag kände bara att jag måste få se detta vansinniga beteende med egna ögon för att ens kunna tro på det själv. Men jag var ju fortfarande i mitt efterblivna tillstånd med sanslös ögonvobbel så att be pojkvännen hämta en spegel för att jag själv skulle kunna se fanns inte ens på kartan. Idag är jag dock väldigt förvånad över att jag var så pass intelligent vid tillfället att jag räckte honom min telefon som jag trots allt ögonvobbel fumlade fram från sängbordet. Sen bad jag honom att knappa in min kod, klicka fram kameran och ge mig den så att jag kunde filma mig och mina käkspänningar. Detta är det absolut sista jag minns från kvällen då det hände.
Minnet som bortblåst
När jag efter att ha legat i fosterställning i ca en timme äntligen börjat "tillfriskna" lite från käkspänningar, ögonvobbel och ansträngning så var jag enligt min pojkvän otroligt förvirrad och hade total närminnesförlust i flera timmar. Jag ska tydligen ha frågat honom mer än ett trettiotal gånger om vad det var som precis hände mig.
Jag minns inte heller någonting av de kommande dagarna eller ens hur många dagar det är jag inte kommer ihåg. Allt är bara en enda stor minneslucka precis som om hjärnan inte lagrat något i minnet på flera dagar efter överdosen.
__________________
Senast redigerad av f0cus 2014-04-13 kl. 20:43.
Senast redigerad av f0cus 2014-04-13 kl. 20:43.