Citat:
Ursprungligen postat av andersanden
Märkligt att folk inte klarar av att hantera de / dem korrekt, för egentligen är dessa inte svårare att hantera än jag / mig.
Jag kan knappast tänka mig att någon svensk skulle säga:
"Kan du hjälpa jag?"
"Jag kan man inte lita på!"
"Mig ska gå på fotboll ikväll."
Envar som vet att det heter "Jag ska gå på fotboll ikväll" behöver aldrig mer klanta till sig med de/dem. Det är helt enkelt så att om man byter ut jag med de och mig med dem, så blir det rätt varenda gång!
Således:
"Kan du hjälpa dem?"
"Dem kan man inte lita på!"
"De ska gå på fotboll ikväll."
Jag (Du, han, hon, den, det, vi, ni),
de när detta är SUBJEKT i satsen.
Mig (dig, honom, henne, det, den, oss, er)
dem när det är OBJEKT i satsen.
Ingen regel utan undantag! Föregås subjektet av en objektstyrande preposition så ska subjektet ha objektform!!
Alltså:
Hälften av mig kan man inte lita på.
Hälften av dem på Flashback har förmodligen ett förflutet inom särskolan.
De (den, det) är också bestämd artikel i svenska, och används då om den är oavsett om det är subjekt eller objekt, men i detta fall är det inte fråga om något personligt pronomen överhuvudtaget.
Ser du de gröna männen? (här är "de" bestämd artikel)
Ja, jag ser dem (här är "dem" ackusativobjekt)
Med dagens undervisning i svenska språket lär väl folk snart säga
"ser dig dem grönt männen"..."ja, mig ser de". Hur svårt kan det vara att använda rätt kasus i ett språk som har blott TRE??
