Den STORA tråden om "de", "dem" och ”dom”.

Jag tycker att jag har förhållandevis god koll på grammatiken, men det är en sak angående "de" och "dem" jag inte vet, och det är då ordet används för att binda ihop två meningar.

Exempel:

Jag hatar dem.

De som snusar.

Jag hatar dem/de som snusar?

Med "vi/oss-prinicpen" bör det vara dem, är det korrekt?

Iofs så är talspråk det enda verkliga språket. Skriftspråk är ju bara påhittade konstruktioner. Och ibland blir det patetiskt, som i den här tråden.
Men frågeställningen är intressant.

Jag vet inte om detta är till nån hjälp för någon, eller om det bara krånglar till det:
http://www.nisus.se/archive/930920.html
(Nästan 20 år gammal artikel, redan då var det ett problem.)

Men visst har väl felskrivningarna ökat de (!) senaste åren...?

Det enda patetiska är de avskum som gått ut grundskolan men som inte kan stava korrekt, svenskar också på toppen av allt. Vidrigt rent ur sagt, man borde nästan piska dem eller på något sätt göra de som stavar fel illa, lite som i filmen Cinema Paradiso där lärarinnan dunkar den tröge elevens huvud i svarta tavlan varje gång han säger fel svar.

Ja, men båda varianterna är godkända av språkvården! Själv håller jag mig till objektsformen, eftersom det stämmer med vi/oss (och alla övriga pronomen) som du säger. Det är direkt fel med "Ni hatar vi som snusar", men ändå anses "Jag hatar de som snusar" vara korrekt.

Tror man förklarar det med att de i detta fall fungerar som en bestämd artikel, tänk er ett underförstått objekt, t.ex. "Jag hatar de [personer] som snusar", så kan ni nog köpa den varianten också. Största anledningen till att det har blivit godkänt tror jag ändå är - för att de flesta skriver så!

Men med vi/oss-testet kan det aldrig bli fel, enligt mig.

Jag hatar [de som snusar]
Så ser jag det.

I nästan alla svenska dialekter heter det "dom" i talspråk (även i så kallad "rikssvenska"). Den enda dialekt jag känner till där man skiljer på det är finlandssvenska.

För de allra flesta finns skillnaden bara i skrift. Som skillnaden mellan "men" och "män" eller "enda" och "ända" det finns ingen uttalsskillnad men de stavas olika.

Så att säga "dom" är ju inte fel. Och så småningom tror jag att det kommer att bli accepterat att skriva "dom" också. Det är bara det att skriftspråket är lite mer konservativt och förändras långsammare än talspråket.

Mm, det är ett sätt att se på det, ett annat är "Jag hatar dem [som snusar]" eftersom "som" är ett s.k. relativt subjekt vilket är en markör som säger "objektet i förra satsen är subjekt i den här satsen" (och då måste det vara "jag hatar dem [som snusar]".

Men, som sagt, det går att se på olika sätt.

Edit: förlåt, relativt pronomen ska det vara.

Håller inte med. Det viktiga är förståelsen. Sen tror jag att många språk-nördar i botten har ett neurotiskt förhållande just till att kombinationer av bokstäver ska vara på ett enda (religiöst) sätt. De förstår men de blir ändå irriterade. Varför? Det är egentligen konstigt.

Ni våldtar ju det svenska språket, förstår du inte det? Allting ska inte idiotanpassas hela tiden, djävla demokratipåhitt det där. Ska man skriva ska man se till att stava korrekt, det är inte okej med särskrivningar och liknande, man måste bevara språket och se till att folk som går ut grundskolan kan stava.

Dagens elever får inte ens lära sig skrivstil i skolan, det är extremt illa.

När jag var en liten parvel (på 70-talet) fick man lära sig skriva de/dem från början, men nu (efter vad jag förstått) så börjar man med "dom" för att först senare dela upp i de/dem. Denna "reform" var tydligen inte helt lyckad, då inlärning som bekant fungerar bättre i tidiga år.

Har även hört att problemet med särskrivningar har samma orsak, alltså: man får först lära sig "idiot ungar" innan det korrekta "idiotungar" inpräntas.

Är din bevekelsegrund moralisk? Det verkar så. Det duger inte tycker jag.
Men däremot så är det inte samma sak som att tala som att skriva. När man skriver så är det viktigt att hitta rätt nyanser i sitt språk eftersom man inte kan kompensera ambivalenser genom flödet så som man kan i talspråk.
Men jag vill åter säga det. Det verkliga språket är talspråket. Resten är egentligen skitsnack.