Jag är så jävla kär i min chef.

Första dagen på arbetsplatsen så möttes jag av ett stort varmt leende och en kram från en av kvinnorna på jobbet. Hon är den jag går till när jag har en fråga kring någonting jag är osäker på. Hon är dubbelt så gammal som jag är, men hon har verkligen åldrats med värdighet, och jag blir så jävla glad över att se henne varje dag på jobbet. När hon är borta så känns jobbet så tråkigt, och man väntar hela tiden på att hon ska dyka upp med sitt vackra, smittsamma leende och säga 'hej'.

Jag håller på och bli galen på mig själv för jag vet inte riktigt hur jag ska tackla allt det här. Hon är så fruktansvärt ödmjuk och fin människa och jag känner mig lite äcklad av mig själv att jag ens ser henne på ett annat sätt än en arbetskollega/go-to-person. I bland vill jag verkligen berätta för henne vilken fantastisk jävla människa hon är, och hur mycket det betyder för mig att jag har träffat henne, men när jag tänker efter så tror jag att det skulle ställa till med problem och jag vet inte om det skulle vara värt besväret. Jag vet inte om hon är gift men att hon har en gubbe är jag relativt säker på.

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Givetvis är ett erkännande inte ett rimligt alternativ just nu; men det kanske finns något annat sätt att tygla dessa känslor på. Jag tänker på henne varje dag och känner mig lite avundsjuk på personen hon ska iväg på skidresa med nästa vecka. Jag framstår säkert nu som en aningen obehaglig, men jag kan garantera att jag är en rätt vanlig människa. Jag har bara fått en massa spöken i skallen kring den här kvinnan.

Finns det någon hjälp?

E du typ 18 och hon 35 eller är du 35 och hon 70?

Du får väl tänka att det e gött att ha något trevligt att titta på på jobbet. Hon e förmodligen inte något att satsa på i relationsväg i det långa loppet.

Kan dock förstå din frustration. Äldre kvinnor kan vara riktigt attraktiva.

Ohja!! Jag har också en crush på en av tjejerna på mitt jobb, hon är dock typ 10-15 år äldre också Dagen blir alltid lite bättre när man träffat henne

Jag är snart 27 och hon fyller 47 (tror jag), så inte riktigt dubbelt så gammal men nästan. Nej, i relationsväg är hon inte ett tänkbart alternativ. Hennes barn är i min ålder så jag tror de skulle tycka att det vore rätt anmärkningsvärt att deras mamma började dejta mig.

Det är inte bara det att hon är attraktiv, hon är så jävla snäll, vänlig, lätt att snacka med, sympatisk och allt det man önskar i en kvinna. Hon verkar även väldigt självständig vilket man sällan ser i yngre brudar nu förtiden.

Men är du verkligen kär? Nästan allt du skriver är positiva och bra egenskaper men helt ärligt verkar du inte sexuellt attraherad av henne. Vilket man brukar vara om man är kär i någon.

Du blir tom lite äcklad av dig själv för att du känner som du gör. Låter inte alls som en 27-åring som är kåt på milfen på jobbet. Det låter snarare som att du ser henne som en modersfigur (som du kan ställa frågor till) än en kvinna som du vill ha sex med på skrivbordet. Jag ska leka lite Freud här och fråga; hur är relationen till din biologiska mamma?

Du skriver bara att hon är attraktiv men inget alls om hur kåt du blir på henne när du ser ner i hennes urringning eller hur fantastiskt hennes rumpa ser ut i dom där jeansen. Jag kanske är avtrubbad och visst kan man vara kär i någon utan att behöva skriva alla sina tankar på ett anonymt forum men jag köper det inte riktigt att du skulle vara kär i henne (i ordets rätta bemärkelse).

Du gillar henne och tycker hon är ödmjuk och snäll. Du beundrar henne för att hon är en fin kvinna och bra kollega. Men kär i henne (som i att hångla upp henne och ha sex med henne)? Tveksamt. Är du sexuellt attraherad av henne?

Relationen till min biologiska mamma är bra. Vi ringer varandra ofta och jag hälsar på henne så gott jag kan.

Men visst har du rätt i att jag kanske ser den här kvinnan lite som en modersfigur. Jag tänker ibland att jag förmodligen hade varit en annan person om jag hade haft henne som mamma. Men samtidigt är hon nog en jävligt bra partner. Det är inte vissa områden som jag gillar på hennes kropp; utan själva helheten. Hur hon rör och för sig. Det är något kattliknande i hennes rörelsemotorik, väldigt sensuellt och spännande.

Jag kommer av mig själv ibland när hon är i närheten och det händer att jag bara kan sitta och beundra henne i flera minuter. Det där med att jag inte blir kåt har nog med att jag ändå försöker kontrollera mig själv och inte vill tänka sexuellt kring henne eller objektifiera henne. Vi brukar ha lite avstämningar sinsemellan i slutet av veckan och jag kollade på henne en gång och tänkte "jag undrar hur det skulle vara att knulla med henne", och precis då så frågar hon med ett leende "vad tänker du på". Det kändes lite skrämmande, som om jag var så jävla uppenbar.

Efter det vill jag helst inte tänka sånt om henne, men jag kan inte sluta tycka om henne väldigt mycket. Jag vill typ fråga om hon vill dra ut och käka middag någon kväll, men jag riskerar att få frågor tillbaka som jag inte vill svara eller kan svara på.

"Fula" tankar om kollegor (och chefer) har man haft förr (eller rättare sagt, mer regel än undantag), och är oftast ganska oskyldigt och ingenting som man skulle verkställa, ens efter en blöt AW för just konsekvenserna som skulle komma därefter. För att dejta en kollega (och överhuvud) betyder alltid problem, såvida man inte har planer på att byta arbetsgivare snart.

Låter för mig inte som att du är "kär" i henne, utan mer som att du beundrar och ser en ledarfigur i henne, som mycket väl kan ha sina sexuella undertoner. Helt okej att ha, men låt det inte ta över dig. Det är som gjort för problem som sagt, även om hon nu skulle besvara dem (vilket jag inte tror att hon är dum nog att göra).

Tror uppriktigt att det du går genom nu är lite av en fas. Snart kommer du att träffa en kvinna som fångar ditt intresse och inom samma ålderspann, och mer "lämplig" för dig, så kan du ha en mer sund relation till henne, som kollega.

Drar ni aldrig ut på kickoffer eller så där det serveras sprit?
Försök lägga in en stöt när hon är lite berusad

Det låter som du förälskat dig i ett ideal mer än i en kvinna. Du bryter ner henne i molekyler och analyserar hennes handlingar, förälskar dig i hennes rörelser och mer eller mindre allt hon gör. Sen adderas du ihop allt och det summeras till kvinnornas kvinna. En gudinna som du avgudar. När du tänker sexuella tankar om henne känner du dig smutsig, hon förtjänar perfektion och inga sådana "äckliga" tankar. Men du är undergiven för ditt liv stannar upp varje gång hon inte är i närheten.

Sluta vackla och bli konkret på vad du vill få ut med er relation. Du kan fortsätta sätta henne på en pedestal men det kommer du troligtvis inte må bra av. Och slutar du inte måla upp henne som en gudinna kommer du få svårt att hitta andra partners, för riddan är satt RÄTT högt...

TS är bara kär i chefen eftersom han älskar dominanta starka kvinnor samt att det är "förbjudet" att kela på arbetsplatsen. Skulle TS träffa henne på en nattklubb så skulle han bara velat knulla chefen om inte något annat fanns.

Gå vidare och sluta vara en jävla mangina...

Du är kär i din chef. Det verkar bara som du känner henne i rollen som just din chef. Det är med största sannolikhet en fixidé. Förträng, förträng, förträng.

Nä, jag har bara varit där i lite mer än en månad. Men de brukar hyra en villa vid vissa tillfällen.