Är obehagliga känslor värda att uppleva?

Ja, absolut!
Har man inte upplevt sådana känslor, har man mycket svårare för att bl a:


* Förstå andra som upplever dem

* Inse värdet av vad man har när man inte upplever dem

* Hantera kommande kriser



Dessutom kan de i "lagom mängd", ge upphov till kreativitet utan dess like, vilken, i sin tur, kan skapa forum för andra drabbade.
Ta t ex musik; en frustrerad och ångestfylld musiker, producerar många gånger den musik som bäst läker själen på en människa med ångest.

Nietszche var inte gud.

Nej, och han var absolut inte oförmögen att uttala en floskel.

"många kloka ord bygger på okloka generaliseringar"

Är inte det här som yin och yang handlar om?

På ett vardagligt plan så börjar man uppskatta vanliga saker som fasen om man haft en dålig period. Man återupptäcker saker som funnits runt en men som man varit blockerad ifrån.

Igår kunde jag sitta uppe och se Robert de Niro i "The Fan" på Z-tv. Länge sen jag hade lugn och ro att sitta ner med en kopp te på kvällskvisten...

Tack för alla svar, och för att ni visar intresse!


Nu har jag kommit på ett dugligt svar tror jag..

Stunden man upplever obehag är inte värd att vara med om, under några omständigheter, såvida det bara är negativt.. Vem tjänar på att vara med om fysisk smärta t.ex?

Men efteråt, när allting är bra igen, så var upplevelsen värd att uppleva om man fick ut någonting possitivt i efterhand, för smärtan är ändå borta då, och man är istället lämnad med erfarenhet.. Vilket är skitbra egentligen.

Hjälper man andra som hamnar i samma situation så blir den dåliga upplevelsen ännu mer värd också.



Dog han kort efter det där inträffade?...
Låter förjävligt att han avslutade livet med en sån period, i så fall.
Beklagar verkligen


Din morfar måste ha värderat sin firma väldigt högt.. Dessutom kanske även annat som inte du känner till gick snett på samma gång, och när ens mål i livet försvinner sådär så upphör den stora "gnistan" att existera... Så länge man inte skaffar sig ett nytt projekt i livet som håller livslusten uppe... Men hur gammal var han?

Men om vi säger att han istället vore en ung och kry grabb.... Efter en tids depression i ung ålder hittar man alltid någonting annat som får en att både vilja och kunna gå vidare med livet, och ut ur sorgen. (Såvida man inte hoppat framför ett jävla tåg eller nåt annat dumt)..

Och då har man ändå lyckats bli en starkare person än innan, mentalt.