Sociala problem

Hej jag är lite rädd just nu, jag kan väl inte vara världens tråkigaste person? Jag har så jävla svårt att slappna av och konversera om intressanta saker, är även väldigt rädd för att vara med folk själv även fast det är nära vänner.. Jag röker cannabis men kan ändå inte släppa dom tankarna om att jag är så jävla tråkig, jag mår inte dåligt av marijuana det är bara det att dom tankarna inte släpper även fast jag är hög som ett höghus, och imorn så ska jag handla en bit av en bekant som jag har undvikit att röka med fast jag inte vet varför, han är jävligt schysst och jag är den första han hör av sig till när han får in röka och imorn så vela han att jag skulle stanna ett tag och röka lite med han för han vill lära känna mig riktigt, visst vi har träffats mycket men aldrig riktigt umgåtts för jag har undvikit det..

Och folk verkar tycka om mig och hör av sig ofta fast jag inte riktigt vet varför, det känns som att jag drar med mig en pinsam stämning vart jag än går, känns som jag aldrig kommer träffa en grupp med vänner som jag kan ha roligt med hela tiden vad vi än gör, jag vet inte hur jag ska bete mig när jag pratar med någon och vill verkligen inte vara den som folk skrattar åt och inte med, jag har börjat fundera på om folk tycker jag är dryg och konstig, jag jämför mig också med folk jag tycker är konstig typ som min barndomsvän, enda anledningen till att jag är med han är för att han är en i gruppen, nånting är fel i huvudet på han, han är en sån man skrattar åt.. Och jag jämför mig med min autistiska kompis han har inte sån grov autism men man märker ändå på han, jag tycker om han men är rädd för att folk ser mig på samma sätt som dom ser han, är jätte rädd för att vara lik min mamma har ingen lust att sitta och skriva varför hon är skum för jag tycker synd om henne och älskar henne.

Jag vill vara en sån som kan prata normalt och inte en sån man vill ska åka hem för det är lika tyst när man är själv, jag behöver verkligen lite tips och skriv gärna ner vad ni tycker är drygt med en del folk så jag kan tänka på det och se om jag känner mig träffad. Känner mig så jävla ensam och behöver få tillbaka mina gamla vänner eller nya vänner.

Har du upplevt detta innan du började med cannabis? Hur gammal är du? Hur ofta röker du?

Jag har själv fått dessa tankar när jag rökte regelbundet. Det var någonting som man aldrig tänkte på förut. Man flyter inte med i sociala sammanhangen längre utan måste fundera över allting. Har också märkt att flitiga cannabisrökare blir så jävla tråkiga.

Jag tycker du borde sluta. Det finns väldigt många studier om cannabis som tyder på att ett regelbundet långvarigt bruk leder till s.k "amotivationssyndrom."
Alltså att man har ett bestående tillstånd av slöhet, passivhet och seghet. Även 3-4 timmar efter man rökt en holk kan man bli avskärmad. En myt är att man kan röka cannabis i långa perioder utan att ändra sin personlighet och få onormala reaktioner. Jag tror att rökaren inte inser detta själv och det förblir omedvetet samtidigt som ens kompisar är medvetna om det.
Du kanske väljer att ignorera det jag säger men det är alltid värt ett försök att hjälpa till alternativt ge en liten tankeställare. Cannabis kan användas för att fly ifrån verkligheten, går det för långt missar man allt som händer i ens miljö. Höll ut grabben, det kan vara jävligt skönt att snacka om detta och jag finns om du behöver tala ut!

Gå till en professionell så ger hon eller han dig riktiga tips om hur du tränar upp dig på sådant sätt.

Men att du har folk som söker kontakt med dig visar ändå att du är på god väg. Så det ända jag kan säga att du får försöka att inte överanalysera det hela och bara följa strömmen som din umgängeskrets styr.

Jag röker inte regelbundet längre nu röker jag bara 1-2 gånger i månaden, men jag har nästan alltid känt mig såhär blyg och tråkig jag är väldigt rädd för att jag måste lära mig leva såhär, är jävligt rädd för att inte ha en bästa kompis, när jag kommer på nåt att säga så låter det bara dumt i huvudet så jag väljer att hålla käften, men en del dagar så känner jag mig ok och då kan jag prata på normalt. Det är som att en del dagar så är hjärnan avstängd och en del dagar så funkar den.

Ja jag umgås bara med "nördar" just nu och det är inte så roligt varje gång, jag har nästan ingen identitet, förut så var jag "tuffingen" som slogs söp och låg runt, sen blev jag en flummare och nu en data nörd..

Så länge det kan få dig i sammanhang då du har läge att öppna munnen så...