Får fullständig panik inför nya kurser

Tjena.

Jag studerar just nu till ingenjör och har ett ganska allvarligt problem. Som titeln antyder så blir jag totalt panikslagen inför nya kurser. Det känns alltid som att jag inte kommer att klara av dem och den första månaden är mycket påfrestande för mig. Jag har hittills klarat av 45 HP med enbart A och B i betyg (inga kuggade moment överhuvudtaget), men det hjälper inte mitt självförtroende (jag har inget sådant). Att jag klarat av att fortsätta är för att min rationella del vet att jag klarar av kurserna sålänge jag pluggar ordentligt (vilket jag gör, 7-10 timmar per vardag, 6-8 timmer per helgdag), samt att jag även vet att det inte är jordens undergång att kugga. Rädslan att helt säcka ihop gör också att jag inte alls vill hoppa av.

Det går i vågor. Just nu känns allt helt okej, men igår hade jag fruktansvärd ångest och ville bara fly landet. Ibland får jag panikanfall och har sönder saker/skadar mig själv (av att jag har sönder saker med knytnävarna, inte att jag skär mig eller något sådant). Nu var det ett tag sedan sist men sedan jag började plugga förra hösten har jag bland annat slagit hål i två stycken dörrar...

Någon som har några tips om hur man hanterar stressen? Värt att tillägga är att jag inte alls fått någon tentastress, även om jag inte har haft full koll på kursen, det är just i inledande fasen som jag lider något otroligt. Kan även nämna att jag i övrigt inte mår särskilt bra, varför småsaker lätt får mig ur balans.

Försök ta itu med dina andra emotionella problem så att stressen minskar. Sen bör du kanske göra ett mer strukturerat schema över hur du studerar och ska ta dig an den nya kursen.

Har du verkligen valt rätt i livet om du känner så där? Tror inte det finns mycket du kan göra. Jag anser att man ska trivas med sin utbildning, det ska vara utmanande men mår man som du gör är det ju något som är fel.

Jag har försökt hantera mina övriga problem i många år, men alla försök har misslyckats. Att ta tag i mitt liv och börja plugga var även det ett försök till att finna lite sinnesro, men hittills har det varit ett smärre stolpskott.

Jag har ett mycket utförligt schema, jag schemalägger i regel mellan 06.30 och ~21, både fritid och plugg, vardag som helgdag. Utan mitt schema hade jag varit som en fisk på land.
Jag vet inte, vad jag vet trivs jag inte med mycket alls. Att jobba var dock värre än att plugga. Jag är okej med att vara olycklig men panikångesten är jobbig.

Kände samma känsla som du under min första tid vid universitet. Min räddning blev att träna ofta, göra av med all överskottsenergi. Genom att ta ut mig fullständigt lyckades jag förtränga all obefogad oro och ångest. Du tar bort all fokus från framtida problem och fokuserar bara på nuet: att klara en rep till eller att orka löpa några sekunder snabbare än förra gången. Prova du med!

går du data?

Jag löptränar och träningscyklar 4-5 ggr i veckan, men vågar inte ta i alltför hårt pga dåliga knän. Gymmade väldigt mycket förut men drog på mig en axelskada för ca 14 månader sedan vilket gör att jag inte kan göra några övningar som involverar armar. Men ja, styrketräning hade nog hjälpt, om jag var fysiskt kapabel till det...

Nej.