Jag är en 30 årig man som bott i Finland i hela mitt liv. Har svenska som modersmål och pratar ca.75% Finska.
I arbetslivet klarar man sig inte på svenska, alla ritningar och kunder är på finska.
Jag tycker att man blir oftast bra bemött av Finnarna fast det känns oftast som att man är mindre värd en dom.
Som en bra helfinsk polare sa en gång:" Ni finlandssvenskar är värre än Zigenare, i Finland är ni svenska bögar och i Sverige är ni Finnjävlar och på Åland är ni störande fastlänningar."
Jag tycker att det beskriver väldigt bra hur jag känner mig.
Längs västra kustremsan i mellersta Finland så är det dock mest svensktalande.
Vi pratar ju inte Muminsvenska utan en massa olika dialekter som ni rikssvenskar absolut inte förstår.
Vissa av er brukar fråga" om det är isländska"
Dom flesta av oss här börjar inte kunna prata finska förren i sen tonåren, och en del lär sig aldrig, som min farmor t.ex ät 80 och kan inte ens säga vad hon heter på finska.
Och avundsjuk är jag på er som har ett helt land med ett enda språk, vissa politker här försöker få tvåspråkigheten till ngt gott, men jag anser att det mest är nackdelar med den.