Hur ska jag kunna återgå till det "uppvaknade" tillståndet?

Postade först detta inlägg i tråden "Egots död", men jag kom på nu att det kanske vore bättre att starta en ny tråd... Skulle verkligen uppskatta hjälp och råd.

För ca ett år sen sen upplevde jag att jag till stor del kunde betrakta mina känslor och tankar utifrån, och att jag inte var lika egostyrd som förut. Tidigare i livet har jag hamnat i det tillståndet kortare stunder bara, men det som hände då för nåt år sen höll i sig en längre tid, flera månader om jag minns rätt. Jag kan verkligen säga att jag mådde bra, och det märktes tydligt på alla sätt då det verkade vara som en positiv dominoeffekt som påverkade allt möjligt runt omkring mig.

Men så hände en del riktigt tunga och jobbiga saker i mitt liv som jag helst inte vill gå närmare in på. Det gjorde hur som helst att jag helt och hållet tappade förmågan jag hade, gled liksom ur den här medvetenheten som jag haft, och hamnade i en depression som jag nog fortfarande befinner mig i. Den har känts lite lättare senaste veckan kanske, men den är fortfarande där, och jag är rädd att det ska bli värre igen (eller helt enkelt att det inte ska bli bättre, för så här vill jag inte ha det heller).

Jag försöker meditera, försöker släppa allt, acceptera ångesten, acceptera alla depressiva tankar, tröttheten, alla känslor av självförakt, värdelöshet och offermentalitet. Enstaka gånger har det funkat, oftast väldigt tillfälligt. Det har inte tagit lång tid innan jag "glömt" allt, återigen fastnat i egots klor och ångesten äter upp mig.

Varför blir det såhär? Hur ska jag göra för att återfå medvetenheten jag en gång haft? Jag trodde inte det skulle vara så svårt att hitta tillbaka, när man en gång varit med om ett sådant uppvaknande (som dessutom höll sig i så pass länge)?

Vill du verkligen ha det såhär, är det eftersträvansvärt? Att uppnå ett tillstånd där man accepterar allt?

Det handlar inte om att inte bry sig om nånting, utan snarare att inte ha ångest i onödan (som det ju är för det mesta).

Vi är bara människor, med fel och brister. Har du provat att be till Gud om hjälp och dina synders förlåtelse?

Vad betyder ångest i onödan?

Menar helt enkelt att konstant gå omkring och ha ångest över allt och inget.

En ja/nej fråga, var det efter du tog droger som du började känna såhär?

Känner igen mig i din berättelse TS. Jag har mediterat stadigt sen -02 och har haft några toppupplevelser (eng. peak experiences), en av dom i samband med ett kundaliniuppvaknande. Jag har haft en trasslig uppväxt med mobbning bl.a + en hel hög med annan skit.

Det som hjälpt mig är att äta mediciner mot ångest, depression och psykos, (ja jag funkade inte så väl i samband med ovan nämnda upplevelse...). Det är klokt att söka rätt hjälp för det aktuella problemet. Meditation kan förstärka det jag för tillfället känner och ibland får jag mer tankar under ett pass jämfört med innan.

Den meditativa vägen är ingen lätt, trevlig promenad i parken. Det är seriöst arbete för att frigöra sig själv. I alla fall för mig.

Det du upplevde låter som ett tillstånd som inom zenbuddhismen kallas kensho.
Länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Kensh%C5%8D

Det är en första glimt av det permanent upplysta tillståndet som är målet för meditation inom zen. Visst, upplysning kan ju diskuteras om det är ett fixerat tillstånd, det varierar troligtvis men jag tror att det är ett väldigt härligt tillstånd och känns nog som att man kommit hem.

Men för att återgå till det här med ångest och depression, tveka inte att äta piller och/eller prata med någon. För det är väldigt svårt att jobba med vissa saker själv i meditation. Vet en person som är utbildad psykoterapeut samt meditationslärare och han sa att 80% av det han gör är psykoterapeutiskt arbete med dom som tränar under honom.

Sen vet jag inte om du hört talas om själens mörka natt?

Länk: http://www.themystic.org/dark-night/

Kan vara förklaringen till en del av det du upplever.

Alternativ som finns är ju att byta mediationsteknik eller köra mer hardcore, längre pass, djupare tillstånd osv. Men det är nog mer riskabelt än att få hjälp från psykiatrin, med tanke på att du upplever dig som deprimerad...

Sen om du vill prova med guidade meditationer så finns det massor på tuben.

Men känn efter vad som funkar för dig och ta dig en funderare hur du ska gå vidare. Kanske söka upp en meditationslärare?

Syftar du på depressionen eller uppvaknandet?


Tack för ditt engagerade svar, jag uppskattade det verkligen. Min koncentration är inte den bästa just nu så jag vet inte riktigt om jag uppfattade betydelsen av själens mörka natt helt korrekt... Skulle du orka förklara lite kortfattat tror du?

Har sökt hjälp men inte fått nån än. Äter SSRI men svårt att säga om det funkar just nu. Hur hittar man en meditationslärare? Provat en del guidade på nätet, har väl funkat lite olika, ibland bra ibland dåligt.

Förra veckan hade jag nån dag då jag plötsligt upplevde den här "inre friden" igen, det kom bara helt från ingenstans. Men sen försvann det igen efter nån dag. Jag känner mig inte lika djupt deprimerad just nu men allt känns ändå ganska tomt, jobbigt, äckligt och meningslöst fortfarande. Är definitivt inte i nuet.

Tillståndet som är starkast vinner.. Du säger du kan komma in små stunder i må bra tänk där du känner dig fri.
Själv haft liknande problem. Min uppfattning är att det är som att balansera, men i tillstånd. Tränar man ett tillstånd mycket övar man upp sin balans och man kan snabbt få balansen tillbaka om man kommer ur balans.
Låt säga då ett negativt tillstånd tar mer plats då är det det tillståndet som din balans utgörs utav.

Lösningen är ganska simpel. Öka stunderna du mår bra genom sätten du redan vet om. Trigga aktivt igång dessa under dagen. Distrahera dig aktivt från de dåliga tankarna så fort du kommer på dig själv varje gång. Led in i produktiva tankar.
Tränar du seriöst kommer din balans komma tillbaka till positiva tillstånd. Det gjorde det för mig.

Förövrigt är det lurigt det här. Hjärnan är så slug att man kan lätt glömma av en insikt eller ett gott tillstånd som känns självklart i ena stunden, för att sedan köpa verkligheten av ett negativt tänk och tillstånd om dom är närvarande istället.
Man måste träna upp sin " produktiva känslobalans " helt enkelt.
Kan även tipsa om att meditera på att vilja folk väl utan att vilja ha något tillbaka av det. Det sätter en alltid på rätt spår.

No probs, hjälper gärna till

Angående själens mörka natt så är det en process där man möter det jobbiga och negativa i sitt undermedvetna, allt som var obehagligt som man skuffat undan i sin mentala källare. Att gå ner där var fruktansvärt för mig då jag hade en hel del tunga grejer. Men när det är uppryckt med rötterna så har man en chans att så nya frön. Och jag antar här men jag tror att man måste gå igenom den processen för att bli fri. Processens längd och intensitet beror i mina ögon helt på vad som finns därnere. En bra liknelse är storyn om fågel fenix.

Meditationslärare hittar du nog lättast om du kontaktar ett center inom den tradition som lockar dig mest. Exempelvis vet jag att det finns ett center i Stockholm inom Zenbuddhismen, med inriktningen Soto, (det finns inom Zen två huvudgrenar; Rinzai och Soto). Har själv aldrig haft en lärare så har inga direkta rekommendationer. Det finns ju en uppsjö av stilar och traditioner. Dock kan jag ge ett råd att undvika New Age-svängen helt då jag tycker dom brister i djup och seriositet.

Det är dom stunderna när dom sköna tillstånden kommer spontant som är dom bästa. Det är sjukt lätt att börja forcera men det ger oftast dålig utdelning. Långsam kultivering och långsiktiga mål är det som funkat bäst för mig. Men oj om jag har försökt forcera fram positiva tillstånd... Det är det som enligt mig (och andra) är meditationskonstens kärna, att hitta den perfekta balansen mellan avslappning och strävan. Som Buddha påpekade: att hitta medelvägen.