De verkliga orsakerna till att tjejer blir radikalfeminister

Hej på er.

Jag har aldrig stött på en glad tjej som kallat sig feminist. Alla feminister jag träffat har varit sura, bittra och ofta aggressivt gå-påiga och anklagande, lite som att de tycker att deras problem beror på något jag gjort.

Även om också jag tycker att världen är full av problem, att svensk politisk mittfåra är extrem, att samhället är på väg utför och t.o.m. att civilisationen kan tänkas komma att kollapsa, så går jag inte runt och är upprörd och anklagande mot människor som har en annan syn på saken.

Jag tror att feminismen av idag är en produkt av den svaghetsdyrkande ansvarslöshetskultur, eller "fågelungekultur", som genomsyrar Sverige idag. Människor får skylla ifrån sig och frånsäga sig allt egenansvar, och nåde den som protesterar mot detta beteende. Den som säger sig vara utsatt för något slags komplott får man aldrig ifrågasätta. Människor lever på bidrag för att de "inte kan få jobb", trots att varenda jävel vet att det oftast bara handlar om lathet. Men det får man inte säga, för då är man ond och ska sprängas och eldas upp. Det är skönt för människor att skylla på "rasism" eller "patriarkala strukturer". Då behöver de ju inte själva ta ansvar för sina egna misslyckanden.

Vi kan kalla människor som beter sig på detta vis för "skyllifrånister".

Jag tror att feminister väldigt ofta är tjejer som känner sig misslyckade, oattraktiva eller är missnöjda med sig själva och att de använder feminismens idéer för att skylla ifrån sig sina egna tillkortakommanden. Man skulle kunna föreslå att detta även kan gälla socialister, icke-vita "antirasister" och invandringskritiker/nationalister. Jag skulle vilja påstå att graden till vilken människor uppträder som anklagande mot andra, avslöjar i vilken mån de anslutit sig till en ideologi p.g.a. att de är "skyllifrånister". Ser man det på det viset så är ju feministerna och de icke-vita "antirasisterna" de absolut största skyllifrånisterna, socialister är det ibland också fast i mer begränsad utsträckning medan man extremt träffar exempelvis en SD:are som uppträder anklagande mot människor han eller hon träffar.

När jag var yngre så fnös jag med överlägsen hånfullhet och ironiserade över människor som sa att "feminister är tjejer som inte fått tillräckligt med kuk". Jag skulle inte påstå det idag heller, men det är mest för att det inte faller mig i smaken att uttrycka mig så plumpt. Däremot så är det ju ganska påtagligt att attraktiva kvinnor och tjejer är mycket sällsynta bland jämställdhetssystrarna.

Jag tycker i alla fall att även om många feminister rent utseendemässigt kanske inte har de bästa grundförutsättningarna, så borde de i alla fall sminka sig och klä upp sig lite och försöka se så bra ut som de kan. Ingenting blir ju bättre av att de ger upp helt och negligerar sitt utseende fullständigt. Vi män och killar behöver visserligen inte sminka oss, men även vi måste vara måna om vårt utseende och inte ser jag detta som något förtryck utan snarare som något positivt. Feminismen kanske kan vara en bekväm ursäkt, men den löser ju egentligen inga av de här människornas problem. Nu handlar det här ju inte bara om utseende, men jag tror att det är en viktig del i det hela.

Så vad tycker ni andra`Är feminismen en ursäkt för att bortförklara de egna misslyckandena vad gäller både relationer och jobb?
Ligger det något i att kvinnor blir feminister för att de av sig själva och/eller andra upplevs som oattraktiva?
Vad tycker ni om det här?
Har jag rätt eller är jag helt ute och cyklar?

Fladdermus. Tråden kan låsas.

Fladdermus?

Det kan säkert handla om att skylla ifrån sig för tillkortakommande för vissa, men att de skulle vara de värsta på den fronten, generellt sett, kan jag inte hålla med om.

De värsta hittar du ju gott om här på flashback, snubbar som säger att det är feminismens fel att de inte kan få en tjej och invandringens fel att de inte kan få ett jobb. Det må vara hänt att det är lite patetiskt för en svensk kvinna 2014 att skylla på patriarkatet för att hon inte har den självrespekt och den lön hon skulle önska, men då har det åtminstone vid något tillfälle i historien funnits någon form av grund för sådana påståenden. Däremot att påstå att det är feministernas fel att ens liv suger som kille som förmodligen aldrig lämnar föräldrarnas källare annat än för att köpa energidryck, det är 10 resor värre.

Ja, dom har en fladder-mus.

Det låter också patetiskt, men i verkliga livet har jag aldrig träffat en kille som skyller sina misslyckanden på invandring. Det är nog för att det finns en lägre acceptans för detta, jämfört med toleransen för feministiska skyllifrånister. Jag tycker öht att svenskar och människor som bor i Sverige är förvuxna barn som vägrar acceptera att de själva bär ansvaret för sina egna liv och att denna mentalitet ligger bakom feminismens utbredning i vårt avlånga bebisland.

Vänligen förtydliga.

“Happiness in intelligent people is the rarest thing I know.”

Okej, jag har å andra sidan faktiskt stött på en handfull killar som skyller sina misslyckande på tjejfronten på feminismen, och faktiskt gott om människor som skyller sina tillkortakommanden på arbetsmarknaden på invandringen.

Däremot har jag såvitt jag kan minnas ALDRIG träffat en kvinna som skyller sina tillkortakommanden på patriarkatet.

Så vad som det finns större acceptans för varierar nog från sammanhang till sammanhang.

Jag håller absolut med om att det är ett av vårt samhälles största problem idag att folk inte klarar av att ta ansvar för sina liv. Det finns precis som du säger en extremt utbredd kultur av att skylla ifrån sig. Däremot tycker jag verkligen inte att "patriarkatet" är det folk skyller mest på. Utan oftast brukar folk skylla på 1. Sin barndom (jag var mobbad, pappa var dum, läraren gillade inte mig, därför kan jag inte) 2. Sina nuvarande relationer (Mitt ex var dum mot mig, min unge är sjuk, pappa o mamma älskar inte mig, därför kan jag inte) 3. Diverse sanna eller oftast påhittade diagnoser och psykiska problem.

Först därefter kommer enligt min upplevelse "Samhället" och där finns allt med invandring, arbetslöshet, dekadens, och patriarkalt förtryck.

Så medan jag håller med dig om skylla ifrån sig mentaliteten håller jag inte med om att just feminismen skulle vara det viktigaste eller mest framträdande uttrycket för den, den genomsyrar istället hela vårt samhälle.

Det går inte att skylla ifrån sig på patriarkatet för någon form av personligt misslyckande som kvinna bosatt i Sverige 2014, det är bara patetiskt. Däremot kan jag inte se någon "skylla ifrån sig" mentalitet i att jobba mot något som man ser som dåliga strukturer i samhället.

Man får ju skilja på aktör och struktur, bara för att den enskilda individen har sitt öde i sina egna händer och endast under extrema villkor (vilket inte råder för kvinnor i Sverige 2014) kan skylla ifrån sig på strukturerna för att man inte lyckas med det man vill, så betyder inte det att sådana strukturer inte existerar. Om strukturerna existerar eller ej är en annan diskussion.

"You are not truly intelligent unless you're happy"

Jaja, så attraktiva tjejer är nöjda i ett ojämställt samhälle för de får liksom kuk så de klarar sig och då spelar annat ingen roll. Där ser man, så små behov människor kan ha bara de är attraktiva nog....

Jag gissar att "de där" människorna faktiskt inte har en tanke på att nöja sig med lite kuk och uppmärksamhet och är ganska lite intresserade både av dina tips och att försöka vara dig till lags. Vill du se dem le och få dem på bättre humör får du nog vända på steken och göra dem till lags - fram för ett jämställt samhälle alltså.

Jag personligen tycker det låter mer som om du ramlat av cykeln ganska många gånger och inte verkar vara typen som bär hjälm faktiskt.

Här är en före detta feminists förklaring till varför hon blev feminist. Självömkan och psykisk störning.

http://tenebrism.wordpress.com/tag/susanna-pettersson/