Citat:
Ursprungligen postat av
KaosnegerMedKlubba
Den masochistiskt skuldinternaliserade tyska inställningen, hos en viss procent av befolkningen, är bedrövlig. De skulle behöva intensiva omskolningskampanjer och lära sig lite sund radikal antibolsjevism, och att bejaka en kall europeisk avsky gentemot hela det sovjetförflutna, och det ryska förtrycket gentemot västliga grannfolk under många sekel. Nu verkar inte så få tyskar anse att det är en välsignelse att exempelvis gamla stillsamma Königsberg blivit till sunkiga gangsterenklaven Kaliningrad. Sådana vanföreställningar kan dock arbetas bort ur en befolkning. Men då måste den egna kulturen, den egna etniciteten och den egna nationen, och dess oavhängighet och rätt till sin egenart, bejakas. Sådant går förstås att genomföra utan att revanschistisk chauvinism blir resultatet.
Det har av vissa kommunister i tråden talats om Rysslands "berättigade revanschism". Vad är det ryssarna har förlorat? Inte något krig i alla fall. Det som hände var att deras kulturellt sterila och människoförstörande sovjetiska förtryckssystem föll sönder inifrån, därför att det visade sig värdelöst och ohållbart. Decennier av repressiv förnekelse av det nomenklaturakorrupta sovjetsamhällets grundläggande brister kunde inte hindra dess implosion. Och därför skulle de alltså ha "rätt" att revanschera sig genom militär expansionism, för att med tvång upprätta en gangsteroligarkisk variant av detta ryskchauvinistiska förtryckssystem genom att ockupera folkslag som inte alls vill ha ryssarna där? Det är ett befängt sätt att resonera.
Revanschismen består inte i en revansch pga interna problem i det då Sovjetiska samhället.
Revanschen består i en upplevd kränkning som västländerna utsatte Ryssland för under de svåra decennierna som följde på upplösningen av CCCP.
Denna kränkning är både psykologisk som materiell. Det upplevs som att väst har dragit fördel av den period av svaghet som Ryssland var inne i, vilket är den psykologiska biten; ungefär som att slå på en som ligger (vilket iofs verkar vara helt ok bland dagens degenererade ungar, men inte ok i gammal sovjetrysk moral).
Den allvarliga biten är den innehållsliga kränkningen. Denna består i att NATO flyttat fram sina stridsladdningar utmed den ryska gränsen, utan några buffertländer emellan - så som var fallet under perioden före 1991. Detta är ett konkret hot mot Ryssland, en inringning som ryssarna givetvis nu när de är mycket starkare revanscherar sig för.
USA hade kanske förstått vad som komma skulle i Ukraina men jag är övertygad om att de imbecilla ledarna inom EU inte hade en susning om att Putin skulle ställa Väst till svars för sitt grävande i kakburken.
Kakburken Ukraina var Putins "red line", så som också Georgien var 2008. Till skillnad från Obama så står Putin upp för sin övertygelse (troligen en sådan där gammeldags moral igen); ett streck i sanden är ett streck i sanden, hit men inte längre och det har fått till följd att väst nu får dra sig tillbaks med svansen mellan benen.
Tyvärr verkar inte väst ha lärt sig av bakslaget, ty om det hade lärt sig - då hade det inte börjat skramla med ett helt dysfunktionellt och för alla parter skadligt sanktionshot, som ändå inte kommer att genomföras i mer än symbolisk omfattning.
Lärdomen är förstås att man bör tala med Ryssland om det som händer i Europa istället för att med hjälp av miljarder dollar och underrättelsetjänster destabilisera länder i Rysslands närhet. Att USA förstås kommer att fortsätta med detta, ligger i sakens natur då USA är en expansionistisk supermakt som lägger sig i alla länders angelägenheter (som bekant spionerar USA även på sina allierade). Men att EU skall ställa upp på denna linje är förstås både skadligt för de egna intressen och direkt farligt för världsfreden.