Reflexion om dig själv

Var din senaste mer omfattande reflexion om dig själv positiv eller negativ och vad handlade den om?

För min del var den mer åt det negativa hållet och handlade om att jag har svårt att komma människor nära - även om jag vill. Kom fram till att det nog handlar om att jag inte bottnar i mig själv. Det finns inget tydligt "jag" och då finns det inte heller något att komma nära.


"Reflexion betecknar inom filosofin tankens riktning på en viss sak, eftertanke, betraktelse, eftersinnande; i tysthet gjord anmärkning" Wikipedia

Vad tänkte du om dig själv senast och vad kom du fram till?

Att jag har det väldigt bra i alla fall, tillräckligt bra för att vara väldigt glad. Sedan att jag kan bli glad av att tänka på det. Jag har varit i omotiverad extas sedan i förmiddags. Det faktum att det är i praktiken omotiverat är en motivation i sig själv, och således har jag alltid anledning och möjlighet att vara glad.

Sedan att det är mycket trevligare att vara trevlig mot andra. Detta är ingen ny upptäckt i sig själv, men jag har upptäckt nya sätt att vara trevlig mot folk, som breddar och fördjupar den trevlighet jag tillgodogör mig och andra.

Idag kände jag mig väldigt glad. Reflekterade över hur enkelt jag har för att konversera när jag väl är på gott humör. Sämre går det när jag mår dåligt. Men som sagt idag var allting positivt

Fan vilken skön uppgående spiral! Motiverande!

Visst är det skönt när det flyter på!

Underbart

Tänkte på mixade minnen från barndomen.
Slutsats - Funderade på hur smärtsamt det vore att förblöda till döds. Sedan tog jag en cigg.

Mitt liv är verkligen betydligt mera intressant än vad jag någonsin har haft en aning om!

Det är mycket märkligt!

Att jag ibland kan vara väldigt nedsättande till folk utan att jag tänker på det. Känner mig som en skitstövel när jag tänker tillbaka på de situationer jag betett mig illa mot andra. Försöker motarbeta det beteendet varje dag.

Jag har fått fram bilden av mig själv att folk ser mig som en självsäker kille med humor men egentligen är jag en sorgsen och ensam människa. Det är bara med humorn jag är duktig på dölja min osäkerhet.

Min självreflektion imorse handlade om hur barnslig, lekfull och "random" jag ofta är. Den var negativ för trodde jag var på väg till att bli mer respekterad och manlig.

Jag tror det är viktigt att inte lägga för mycket vikt på sina självreflektioner för de är oftast en illusion tagen ur hur man mår för tillfället. Om man är förkyld, hungrig eller inte har varit fysiskt aktiv man ofta bli mer negativ med sina reflektioner. Vad jag vill säga är livet inte är trappa man går upp på genom att tänka utan det är mer en våg man rider på som har både toppar och dalar.

Allt jag tar i blir udda. Jag ser ner på människor, egentligen fel uttryck, utan jag begär mer av dem - som de har, jag vill bara att de skall utnyttja sin fulla potential. Och de ser väl min blick..

Girls just want to have fun. Gäller ju även mig. Jag är perfekt normal, bara lite understimulerad, inga psykiska sjukdomar, alltid glad, alltid grälsjuk, alltid förmanande, alltid på, men kan alltid stänga av - jag tar utrymme, och folk försöker begränsa det. Ingen lätt ekvation. Och därför skiter jag i det.. Vilket gör hela paketet lite drygt.

Var dig själv, jag klarar av det.

Jag skulle gärna vara en 70-talets brittisk gentlemanna komiker. Men jag känner inte att plattformen är den korrekta. Även fast Europa skriker efter det gamla Europa. Kritisera inte mig, kritisera dig själv - och jag kan hjälpa dig på traven.