Ondska inget man föds med

Ska hålla en debatt om att ondska är inget man föds med, och att psykiskt sjuka personer har lättare att begå allvarliga våldsbrott än dom som inte är det.

Har ni några bra argument för det här? Har hittat en hel del men kan vara intressant om ni också har något att komma med.

Skriv vad du har hittat så kan man diskutera det med.

Om du med ondska menar våld, så är det inte mer komplicerat än att varje individ naturligtvis drivs av överlevnadsinstinkt och kan reagera olika rationellt men också olika konstruktivt vid hot eller provokation.

De beror alldeles på vad som egentligen utlöser det irrationella, då ondska är ett så religiöst infekterat begrepp, tycket jag att irrationellt elelr desperat reaktion eller panikartad reaktion bättre kan förklara vad ondska är, alltid beroende på vilka faktorer som medspelar innan olust stegras till konkreta handlingar och därifrån till organiserade handlingar och hur det också kan tillföras spekulationer i sådan snöboll.

Om man tar kalla kriget som en modell för hur ondska spelar, så är det ju et myller av aktiviteter i system, där individen är en kugge som spinner på - men om man istället för med svanskotan svarar på den omedelbara behovstillfredsställelsen att istället förhandla med intellektets förmåga att samla sig till resonemang.. kan mycket ondska avfärdas till att ha sin uppkomst i enkla faktorer som stress, misförstånd, iver och övertolkning.. och den berömda polemiken antingen-eller-spelet..

alla förmår agera ont, märks i sandlådor.. att den som inte är dum, förr eller senare dras in och på någon vänster ändå får behov att antingen ge igen, eller motvilligt dras in och därför mer eller mindre i delar av sitt liv fastnar i tankarna över att t.ex hämnas eller om så i tankarna, få åsamka andra något riktigt ordentligt kännbart.

många har gud till just att skicka eller delegera förpassa sina önskningar åt henom istället ... good luck.

men ondska har sina grader precis som helveten.. ignorans är väl redan det ett steg i rätt rikting om man nu vill bli riktigt fullfjädrat ondsint.

Föra tt återknyta til religion.. sekter förvägrar unga att leka med varandra, p.g.a relöigionen.. på något sätt tillskrivs andra som inte värdiga att leka med.. då man har andra uppdrag av gudabenådat slag... som urskiljer en sorts bedjande männsikor att separera sig från andra, det är också om än blygsamt, ett steg mot att ens förmå bli så ond att inte se varandras likheter.

Andra religioner kränker tidigt, ett perfekt barn föds.. men man väljer att omtolka utefter egna drömmerier och designar om könet på gossar.. det är att tro gott men göra ont, då det förorsakat otroligt mycket lidande och försatt många i hämningar.. med helt onödiga känslor att vilja hämnas..

Men TS.. vad menar du egentligen med ont i kontexten religion?


Kan du mena avundsjuka el. svartsjuka? att en lag som jantelagen kom till, för att försöka "mota olle i grind" ?

göra upp med den inbillade ondskan som ligger så syndigt där för varje levande icke värdig att ta sig ton i tron att den kan försöka överträffa gud?


ondska, i relation till VAD egentligen.. koranen, bibeln, veda.. hare hare.. sikhism med sina knivar inpå kroppen, alltid misstänksamma att något ont vill dem ont.. eller vad, jehovas.. som ser ont i fest och glädje och fest?

Hur ?

Om det är du som skall argumentera emot att någon föds ond så kanske följande kan vara till hjälp, då det är en slutsats som vaskats fram bland 'de lärde' (har inte källan tillgänglig så se det som en etisk slutsats, bland flera):

Ondska anses någon göra sig skyldig till om de omedvetet begår ett misstag/en för andra allvarligt destruktiv handling, och inte väljer att rätta till det eller väljer en annan väg när de förstår konsekvenserna, utan medvetet fortsätter i samma spår. En samvetsfråga, med andra ord.

Om du skall argumentera för:

Det finns barn som plågar t ex djur på mycket sadistiska sätt, men hurvida det skall avfärdas som ondska, eller en psykologisk och/eller emotionell defekt beror nog på om man lätt avskriver människor eller tror att de kan förändras, t ex kan 'lära sig' empati. Vissa människor klarar inte av att förändras.

Du kommer att hamna i en flaskhals om du inte först försökar komme med en definition av "ondska" (om det finns etiska 'absoluter' eller inte), och sen vad dom etiska värdekritierierna skulle vara utanför ett absolut etisk system.

Vad vi är bestäms av samspelet mellan generna och miljön. Psykopati är till 90% beroende av det biologiska arvet. Majoriteten av dom intagna på fängelserna är där på grund av sina gener.
Målet för religionen är att göra människan fri från drifter och begär.

Jag håller med Bogomil.
Definiera ondska först.

Ta Hitler till exempel. Han ansåg sig göra rätt. Var han ond? Han gjorde säkerligen elaka saker mot många människor, men ansåg han sig någonsin vara ond?

Vad är ondska? Avsaknad av empati? Sadism där man får nöje av att se någon annan lida?
Finns ens ondska eller är det bara ett ord som underlättar kommunikation av våra subjektiva uppfattningar?

Att skada andra. Så som Hitler och Stalin gjorde till exempel när de dödade massa människor och försökte påtvinga människor att leva på ett visst sätt.

Ondska är bara en illusion för personer som inte har tillräckligt med erfarenhet för att se att allt är grått.

Elsydeon, det där är ett icke-svar. Nån form av etiska värdekriterier måste presenteras för att kunne tala om "skada".

Det är kanske ondska för dig, men Hitler och Stalin ansåg sig vara rättfärdiga i sitt handlande.
Ondska är inte universalt eller objektivt.

Säkert en fin tanke, men i praktiken så har ondska känts igen som den medvetna viljan att orsaka lidande hos andra.