I en märklig passage i
Det populistiska manifestet tar Åsa Linderborg och Göran Greider upp Hitlers hundår i Wien 1907-13 och de fattiga miljöer han såg där (och delvis själv levde i). Hitler berättar i
Mein Kampf om sina observationer av hur hundratusentals människor från landsbygd och småstäder kom till metropolen Wien och försökte ordna jobb och en karriär där, och hur dessa arbetare hölls nere av borgarna och av att behöva stå med mössan i hand: de var förtryckta både mentalt och ekonomiskt. För Hitler är det visserligen inte en fråga om klasskamp i socialistisk mening, men han ser och beskriver (halvt i förbigående) denna misär och den lägre borgarklassens rädsla och förakt för knegarna, just därför att de visste att de själva riskerade att ramla ner dit om de inte såg upp.
Nå, vad är det som är märkligt med det här? Jo, helt enkelt att
Greider och Linderborg stödjer sig på Hitlers observationer och helt utan omsvep säger: även om det är Hitler så har han rätt i sak i just den här beskrivningen, så här ser klasshatet och den påtvingade ekonomiska misären ut när det inte finns någon säkerhet kring att man kan få behålla jobbet. De påpekar naturligtvis att Hitler var antisemit och att det de anför inte är något viktigt inslag i
Mein Kampf - men för de allra flesta svenska kulturskribenter eller offentliga personer ö h t hade det varit helt uteslutet att hänvisa till uttalanden av Hitler eller andra nazistledare för sakpåståenden om samhället.

Inte ens i ett meta-sammanhang ses det som okej.
Jag har inte sett någon på sociala medier som har plockat upp det här och häpnat - kanske kom de flesta inte så långt in i boken?