vara i valet och kvalet - om snusandet

Jag har nu varit snusare i ett år. Jag har tidigare försökt sluta ett par gånger men det psykologiska beroendet har varit alltför stort. Jag kunde sluta medan jag kunde. Men nu har även det fysiska beroendet tagit över. Förut när jag la ned snusandet i kortare perioder ville jag inte se mig själv som en snusare inom de tjugoåren framöver. Nu kvittar det. Dilemmat nu är den avsmältning i tänderna snusandet orsakar. Men det kan lika gärna bero på sockerätandet. Men min fråga är: hur upplever ni snusare därute kring snusandet? Funderar ni att sluta eller fortsätta snusa för resten av era liv? Big deal or no big deal?

Jag gifte mig med det för det verkade för jobbigt att göra slut

Tänker inte så överhuvudtaget, nu snusar jag imorgon snusar jag och om en månad snusar jag (troligen)..
-Ett liv kan ta slut när som, en snusdosa vet man mer bestämt att den tar slut den eller den dagen, kanske även ett klockslag..
- När min tar slut i morgon har jag ca: 1,5kg till i garaget så att, lever jag om en månad så lär jag väl stå och göra nytt då ;-)

Varför ska man sluta? för tänderna blir gula? Det blir de av kaffe med så det är kört på den fronten, förstår inte varför man skall sluta med något som är gott om man inte är i konstant hot av det

Jag har snusat i cirka 8-9 år och börjar fundera på om det ska räcka så. Ska nog försöka sluta efter denhär dosan.
Tycker f.ö att varken tandkött eller tänder tagit nån skada, så för att svara TS - snusa vidare, du kan alltid sluta senare