Hur man övervinner sig själv

Det har sagts att den som besegrat sig själv, är mäktigare än någon som segrat över 1000 fiender. Det finns också en direkt koppling mellan att ha övervunnit sig själv, och att ha yttre fiender. Någon som funnit inre frid, behöver inte slåss med andra heller. En yttre fiendes attribut består ofta av inre saker man förnekar hos sig själv som istället projiceras utåt. De flesta vill inte slåss mot sig själv, men det kan vara nödvändigt att göra det.

Jesus kallades en dag att gå ut i öknen där han mötte...Satan. Jesus stod emot och övervann djävulen som frestade honom. Rent psykologiskt kan det ses som om Jesus besegrade en del av sig själv. I Jungs psykologi finns arketypen Skuggan som består av allt vi förnekar hos oss själva. Jung verkar inte tycka den ska förintas, men integreras. Trots detta är processen farlig enligt Jung, då det kan sluta med att man istället blir slav under Skuggan. Hur som helst bör man en dag i någon form, konfrontera och övervinna sidor hos sig själv.

Själv har jag under en längre tid hållit på med en del introspektion. Jag har även gjort saker som jag inte till fullo förstått varför jag gjort, förrän i efterhand. Att utsläcka allt begär, är det som enligt Buddha leder till frigörelse. Detta är lättare sagt än gjort, då den största delen av människor livs går ut på att tillfredsställa diverse behov och drifter.

Jag fastade i över tre veckor för några år sedan. Hade då lite vaga skäl till varför jag gjorde det. Ville helt enkelt testa... Sen åt jag under en längre tid ofta inte under 24h eller mer. Resultatet är att jag "lärt mig" att klara mig utan att äta under längre perioder. Jag äter gärna men känner sällan kraftig hunger. Så möjligt är att "syftet" var att jag skulle överkomma detta behov.

Bröt även kontakten med de flesta jag kände i ett år. Detta verkar kanske hemskt men... Det lärde mig att jag klarar mig bra utan människor. Visst, jag gillar att umgås med folk men jag behöver inte göra det. Att behöva något eller någon är en svaghet.

Undvek även all from av sexuella aktiviteter i...1,5 år eller mer. Det gick utmärkt. Detta kan ju verka korkat men det har gjort mig friare. Någon som börja få panik om hen inte haft sex på en vecka, blir kanske motiverad att gå ut och hitta en partner. Detta är kanske positivt.. Det kan dock också bli så att personen blir en slav under sina drifter. Samma sak med onani. Någon som närmast tvångsmässigt "måste" onanera flera gånger per dag är inte så fri som hen skulle kunnat vara. Själv har jag inget emot att ha sex (i någon form) men jag känner inget tvång att ha det.

Ytterligare är vad man måste göra. Folk tror att det finns en massa "måsten", men egentligen finns inga alls. Är man villig att ta konsekvenserna, finns inget man behöver göra. Man kan (om man så vill) sitta i en stol och stirra in i en vägg tills man dör. Vet man att detta är sant, att det inte finns något alls man är tvingad att göra, blir allt man gör något man gör av fri vilja. Detta synsätt ökar ens känsla av frihet och det blir dessutom roligare att göra dessa saker. "Jag måste göra detta." "Nej, det finns inget alls du måste göra. Förstå att allt du gör är din vilja."

Väldigt läsvärd text, du bröt ditt slavande för dig själv ungefär. Sociala, fysiska och psykiska kedjor är inte starka nog för att hålla dig bunden.

Bra skrivet!
Det gäller att släppa allt motstånd, ju mer motstånd man ger sig själv, desto starkare växer sig problemen. Ju mer motstånd du ger dina fiender i yttre världen, desto starkare blir de i sin övertygelse om att hata dig. När man har vunnit sin inre kamp och förstått att tankar bara är tankar och att man är observatören över dessa, desto lättare blir ens stund här i världen av form, man frigör sig själv från sitt mentala fängelse.

När man är medveten om vilket ansvar man här här i världen så agerar man, oavsett fast man vet att det finns miljoner människor där ute som lever sina liv på ett omedvetet sätt. Mitt ansvar här på jorden är att vakna upp ur drömmen, det är det enda ansvar jag behöver kraftsamla på. Många människor ser ondska i "andra" människor, "hell is the others" som nån filosof sa. Folk gör halva världen till sina fiender.

Å ena sidan, de som är omedvetna och inte vet vad de gör, kan inte heller hållas ansvariga för sina handlingar. Som Jesus sa på korset: "De vet inte vad de gör". Med andra ord är de fångade av omedvetna krafter eller omedvetna mentala känsloströmmar, de vet helt enkelt inte vad de gör.
Då säger såklart majoriteten av människor: "Jo, de ska hållas ansvariga!"

Nej, hur ska de kunna hållas ansvariga när de inte förstår eller är medvetna om vad de gör? Hur som helst, även fast de inte vet vad de gör så betyder det inte att de inte lider av sina omedvetna val, de genererar lidande och lidande är den eld där Egot brinner upp, det kollektiva Egot och det personliga Egot.

Det är den långa och långsamma vägen, den smärtsamma vägen till uppvaknande.

Tack! Jo... Men när jag gjorde dessa saker så förstod jag inte helt syftet, eller snarare vilka effekter de skulle ge. Så jag har väl blivit lite friare genom detta och mer nöjd med mig själv.

Jag håller med om det du skriver. De flesta människor är faktiskt som djur och styrs av sina känslor, drifter och behov men främst av vanor. De gör saker men tänker inte alls på vad de gör. "Uppvaknande" är att få ett perspektiv över detta. Jag hävdar inte att jag är bättre än någon annan, och det jag "gjort" är bara små steg på vägen. Det att jag sällan hatar någon och i stort sett aldrig är avundsjuk, kommer väl också av detta.

Dessa små saker jag gjorde handlar helt enkelt bara om att utmana sig själv. Effekterna (om man klarar det) är dock mycket positiva.

Bra skrivet. Det feta ovanför var något jag också kom fram till efter typ 20 år av ångest och det infann sig den dagen då jag inte orkade må dåligt längre. Ställde mig frågan vad jag kämpade mot och kom fram till att jag levde och försökte upprätthålla något för andras skull.
Det finns inga måsten. Jag likställer det här med "surrender" inom Zen.
Men det krävdes en hel del "mod" och smärta för att ta sig dit och verkligen ta in den insikten till 100%.

Ok! Jag kom fram till detta när jag studerade och delvis anammade nihilismen. För min del var det inte smärtsamt utan bara något jag kom på, och som jag sen förstod var sant.

Första gången jag skrev om det på Flashback var i detta inlägg.

(FB) The nihilistic social club.

Om jag förstår dig rätt har du systematiskt motsatt dig olika behov och lyckats med detta, varpå du dragit slutsatsen att det inte finns någonting som man är tvingad att göra. Din slutsats är falsk. Den är falsk eftersom du alltid måste göra dina egna val och aldrig kan välja att inte välja. Du är dömd till att vara ansvarig för det du väljer att göra och således till att vara fri. Du kan aldrig övervinna dig själv såtillvida du existerar som din egen frihet.

Nej, den insikten (att man inte behöver göra något) kom till mig i samband med kontemplation av nihilismen. Den stämmer faktiskt men grundar sig inte på det du nämner.

Såklart man är ansvarig för sina val. Detta att det inte finns något man behöver göra, ökar faktiskt ansvaret. Frihet innebär inte avsaknad av ansvar. Skillnaden beror på att man insett att varje handling är en akt av fri vilja, och att man inte kan tvingas till något.

Du är tvingad till att välja såtillvida du är fri. Ditt påstående att det inte finns någonting som man behöver göra är alltså falskt.

Det beror på om man ser väljandet som att göra något eller inte. En nihilist ser dock alla handlingar som likvärdiga. Om man verkligen i grunden tycker att det inte spelar någon roll om man gör något eller inte, så blir "valet" mer något slumpmässigt. Är lite ur form nu så jag har svårt att förklara det men läs gärna en dialog jag skrev där jag tar upp detta.

(FB) The nihilistic social club.

Även om du som fastställer att alla handlingar är 'likvärdiga' och 'slumpmässiga' förändrar inte detta faktumet att det är du som gör dina val. Är det inte du som gör dina val är du inte fri, och då kan inte heller överkomma dig själv eller ta något ansvar.