Till låginkomsttagare och outbildade

Är 27 år.
Gick ut gymnasiet med 15 IGn
då jag tyckte det var roligare att åka bräda
än att gå i skolan.
Jobbar i butik nu.
Älskar mitt jobb, jobbar typ 4ggr i veckan, (får ut runt 15)
kan dra och åka snowboard när jag vill,
kan ta ledigt när jag vill.
Köpt och sålt 3st lägenheter.
Bor just nu i en avbetald 2a med tjejen 10 min från Västerås Centrum.

I love my life.

Kunskap ger makt, men inte nödvändigtvis ett välbetalt jobb.

Kan du berätta lite mer om "makten" man får genom kunskap?

Är 25, gick ut gymnasiet med värdelösa betyg men ändå godkänd examen. Gick ett program där jag hade behövt pluggat vidare för att bli något - tröttnade på området halvvägs igenom och sket i det. Önskar jag valt något yrkesförberedande!

Haft en jävla massa ströjobb sedan dess, en månad här, fyra månader där, två veckor här, osv. Har de senaste åren läst upp mina betyg på komvux för att kunna börja studera på universitet till hösten. Allt jag någonsin har önskat mig är en FAST inkomst och ett FAST jobb. Men det är fruktansvärt svårt. Jag får ta månad för månad och är riktigt jävla leds på det. Därav att jag ska börja på universitet till hösten.
Jag är inte speciellt bra på att hålla i pengarna heller. Har jag pengar så bränner jag dom. Lånar säkert 500 i snitt varje månad av någon närastående, det är riktigt pinsamt då jag borde klara av att snåla lite mer men vill liksom inte. Hade sambo två år men bor ensam nu.

Bor i en hyresrätt, till min tröst har jag många fina dyra möbler och sånt.

Det är jobbigt nu när man kommer upp lite i åldern och märker att de som började plugga direkt efter gymnasiet har riktigt feta jobb nu, eller de som gick yrkesförberedande som har jobbat i 6 år och börjar köpa hus/feta bilar eller vadfan de vill. Känner att jag liksom ligger efter i livet. Det är det jobbigaste.

Ni är grymma!

64 år förtidspensionär. Låg pension. Har nu äntligen blivit fri efter 20 år på sluten psyk. avd. (oskyldigt dömd)

Det där låter sju resor värre än andra historier här. Vad ska du göra nu med don nyförvärvade frihet?

Det vågar jag inte avslöja på detta forum.
Med vänlig hälsning. Sture

Haha, du är inte tråkig i detta läge!

Nä man kan ju inte hänga läpp nu när sambon väntar i Uppsala.

Intressant tråd. För några år sedan så kände jag mig allmänt stressad. Nu pratar vi 10 år sedan. Hade ingenting förutom ett jobb med skaplig lön.
Idag har jag sambo, 2 barn, hus och allt som hör till.
Ca 73% av huset är belånat. Enligt avbet.planen så är vi kvitt alla skulder året jag fyller 65. Känner mig jävligt nöjd med allt!
Pengarna som blir över efter räkningar, barn, mat, sparande etc. lägger jag på thaimassage

Vad jobbar du själv med och vad har du i lön?