Transexuell och känner att jag vill ta livet av mig.

En enkel fråga: Hur känns det att bryta naturens lagar?

Det är naturligt att man känner äckel över transsexuella då det inte är naturligt och då princip transsexuella är naturens missfoster.

Du kan ju åtminstone erkänna att du är bög.

Din mor måste vara mycket stolt över dig.

Jag är 18 år och gått under utredning i 2 år nu för könsbyte, det enda som jag väntar på nu är operationerna och personnummer ändrings osv osv. Jag passerar bra antar jag, har haft tillfälliga strul på fester och sånt där ingen har märkt under hög musik och sånt att jag "varit kille". På internet passerar jag ännu bättre där min röst inte kan bli något som "avslöjar" mig.

Det går väll rätt bra antar jag fast ändå inte... jag känner hur längre jag kommer i processen desto mer börjar jag fundera på om jag verkligen kommer klara av att leva såhär... Jag har känt mig som en tjej sen jag var 4 år och sådant men att behöva leva som något som vissa kommer hata mig för, hota mig för och äcklas för vet jag inte om jag klarar av, jag har suttit mycket och funderat på sådana saker dom senaste veckorna. Jag kan inte ändra på samhället, folk kommer hata mig, folk kommer inte acceptera mig, folk kommer inte se mig som en kvinna osv. Jag försöker acceptera det men det går inte. Allt det här har lett till att jag isolerat mig socialt. Jag går inte i skolan längre även om det är något jag verkligen vill, jobbar inte, träffar inte människor längre, går knappt ut, rädd för att svara i telefon, rädd för att träffa nya människor osv. För varje månad som går blir det bara värre känns det som.

Jag är bara så rädd för att folk ska döma mig, jag vill ju trots allt leva som en kvinna, det jag har känt mig som i nästan hela mitt liv +nu ser jag knappast manlig ut längre vilket gör mig mer orolig eftersom det inte finns en enda chans att jag kan gå tillbaka till att "vara kille". Det är något jag funderat lite på men då har det varit inte för att jag ångrar mitt val, utan för att jag funderar om jag verkligen kommer att klara av att leva under en massa problem i resten av mitt liv, transfobi och sådant som jag tog upp nyss. Jag bara förstår inte varför folk måste hata, varför folk inte kan acceptera, varför det till och med är en politisk fråga i vissa fall. Varför kan man inte bara få leva ifred? normalt? utan all skit. Jag har gjort misstag i mitt liv som när jag sålde mig själv för att jag trodde jag skulle få bättre självförtroende av det eller när jag tagit ur all min ilska, sorg osv på min familj eller när jag skärt mig själv osv och det är självklart inget jag är stolt för.

Dom senaste veckorna har jag också tänkt på självmord, jag känner liksom att ifall jag stannar som tjej så kommer jag få stå ut med allt jag nyss skrev om, ifall jag försöker som kille kommer jag bara misslyckas, jag kommer må dåligt då över det beslutet plus att det har blivit oerhört svårt för mig att se ut som en kille. Men egentligen vill jag inte ta livet av mig, men känner att jag har inget val ifall jag måste leva med att isolera mig själv och må dåligt och gråta på nätterna och vara rädd.

Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra hur ska jag ens göra för att våga vara social och allt det där som jag var innan jag bestämde mig att ändra på mitt liv totalt? Jag behöver verkligen hjälp, jag kan inte och kommer inte acceptera att leva som jag gör... jag dör hellre

Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra.

Jag tycker du ska akta dina ord mycket noga!!! fattar du inte att du sårar folk som har det jobbigt. Transsexuella är inte naturens missfoster, dom är lika välkomna som alla vi andra. vad har det med saken att göra om hon är bög eller inte? Klart att hennes mor ska vara stolt över henne..men din mamma kanske inte är lika nöjd med hur du uttrycker dig och förnedrar folk på sajter. Skärp till dej!

Jag gjorde den här "könsbytet" för att jag känner att jag är född i fel kropp

Jag är 18 år och gått under utredning i 2 år nu för könsbyte, det enda som jag väntar på nu är operationerna och personnummer ändrings osv osv. Jag passerar bra antar jag, har haft tillfälliga strul på fester och sånt där ingen har märkt under hög musik och sånt att jag "varit kille". På internet passerar jag ännu bättre där min röst inte kan bli något som "avslöjar" mig.

Det går väll rätt bra antar jag fast ändå inte... jag känner hur längre jag kommer i processen desto mer börjar jag fundera på om jag verkligen kommer klara av att leva såhär... Jag har känt mig som en tjej sen jag var 4 år och sådant men att behöva leva som något som vissa kommer hata mig för, hota mig för och äcklas för vet jag inte om jag klarar av, jag har suttit mycket och funderat på sådana saker dom senaste veckorna. Jag kan inte ändra på samhället, folk kommer hata mig, folk kommer inte acceptera mig, folk kommer inte se mig som en kvinna osv. Jag försöker acceptera det men det går inte. Allt det här har lett till att jag isolerat mig socialt. Jag går inte i skolan längre även om det är något jag verkligen vill, jobbar inte, träffar inte människor längre, går knappt ut, rädd för att svara i telefon, rädd för att träffa nya människor osv. För varje månad som går blir det bara värre känns det som.

Jag är bara så rädd för att folk ska döma mig, jag vill ju trots allt leva som en kvinna, det jag har känt mig som i nästan hela mitt liv +nu ser jag knappast manlig ut längre vilket gör mig mer orolig eftersom det inte finns en enda chans att jag kan gå tillbaka till att "vara kille". Det är något jag funderat lite på men då har det varit inte för att jag ångrar mitt val, utan för att jag funderar om jag verkligen kommer att klara av att leva under en massa problem i resten av mitt liv, transfobi och sådant som jag tog upp nyss. Jag bara förstår inte varför folk måste hata, varför folk inte kan acceptera, varför det till och med är en politisk fråga i vissa fall. Varför kan man inte bara få leva ifred? normalt? utan all skit. Jag har gjort misstag i mitt liv som när jag sålde mig själv för att jag trodde jag skulle få bättre självförtroende av det eller när jag tagit ur all min ilska, sorg osv på min familj eller när jag skärt mig själv osv och det är självklart inget jag är stolt för.

Dom senaste veckorna har jag också tänkt på självmord, jag känner liksom att ifall jag stannar som tjej så kommer jag få stå ut med allt jag nyss skrev om, ifall jag försöker som kille kommer jag bara misslyckas, jag kommer må dåligt då över det beslutet plus att det har blivit oerhört svårt för mig att se ut som en kille. Men egentligen vill jag inte ta livet av mig, men känner att jag har inget val ifall jag måste leva med att isolera mig själv och må dåligt och gråta på nätterna och vara rädd.

Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra hur ska jag ens göra för att våga vara social och allt det där som jag var innan jag bestämde mig att ändra på mitt liv totalt? Jag behöver verkligen hjälp, jag kan inte och kommer inte acceptera att leva som jag gör... jag dör hellre

Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra.

Tråden är riktigt gammal och jag vet inte ens om det är en ide att skriva i den eller om nån ens bryr sig men jag tänkte ge en liten uppdatering på min psykiska situation

Saker och ting har blivit bättre, just nu lever jag så kallat stealth och har ett jobb, varken vänner eller arbetskamrater vet om något. Jag dejtar även en snubbe och om det blir mer känsloaktigt och jag känner mer förtroende osv så ska jag nog berätta om min bakgrund, får hoppas allt kommer gå bra bara


Min sociala fobi har gått bort i princip helt, nu går jag ut och festar, går på krogen, blir uppraggad osv osv. Allt börjar kännas bättre.

Tror att grejen var att jag var så insnurrad i transgrejerna så det var det enda jag tänkte på och gav mig deppression. Nu försöker jag sluta tänka på transgrejer osv och bara se mig som en tjej, det har funkat och jag funkar mycket bättre socialt nu +ingen tror eller misstänker ens att jag är trans vilket gör mig glad.

Tack ni flashbackare som pratade med mig i PM och lugnade ner mig (ni vet vilka ni är) och även tack till er andra och även tack till er troll och transfobiska basement dwellers, ni gjorde mig starkare och nu blir jag i princip aldrig påverkad av transfobiska kommentarer

<3

Du är en kvinna. Låt ingen övertyga dig om motsatsen.

Tycker förövrigt att Flashback är ett orimligt forum att söka hjälp på. Här är de flesta transmisogyna sexister och nazister. Byt forum, här kommer man ingen vart.

Jag är 18 år och gått under utredning i 2 år nu för könsbyte, det enda som jag väntar på nu är operationerna och personnummer ändrings osv osv. Jag passerar bra antar jag, har haft tillfälliga strul på fester och sånt där ingen har märkt under hög musik och sånt att jag "varit kille". På internet passerar jag ännu bättre där min röst inte kan bli något som "avslöjar" mig.

Det går väll rätt bra antar jag fast ändå inte... jag känner hur längre jag kommer i processen desto mer börjar jag fundera på om jag verkligen kommer klara av att leva såhär... Jag har känt mig som en tjej sen jag var 4 år och sådant men att behöva leva som något som vissa kommer hata mig för, hota mig för och äcklas för vet jag inte om jag klarar av, jag har suttit mycket och funderat på sådana saker dom senaste veckorna. Jag kan inte ändra på samhället, folk kommer hata mig, folk kommer inte acceptera mig, folk kommer inte se mig som en kvinna osv. Jag försöker acceptera det men det går inte. Allt det här har lett till att jag isolerat mig socialt. Jag går inte i skolan längre även om det är något jag verkligen vill, jobbar inte, träffar inte människor längre, går knappt ut, rädd för att svara i telefon, rädd för att träffa nya människor osv. För varje månad som går blir det bara värre känns det som.

Jag är bara så rädd för att folk ska döma mig, jag vill ju trots allt leva som en kvinna, det jag har känt mig som i nästan hela mitt liv +nu ser jag knappast manlig ut längre vilket gör mig mer orolig eftersom det inte finns en enda chans att jag kan gå tillbaka till att "vara kille". Det är något jag funderat lite på men då har det varit inte för att jag ångrar mitt val, utan för att jag funderar om jag verkligen kommer att klara av att leva under en massa problem i resten av mitt liv, transfobi och sådant som jag tog upp nyss. Jag bara förstår inte varför folk måste hata, varför folk inte kan acceptera, varför det till och med är en politisk fråga i vissa fall. Varför kan man inte bara få leva ifred? normalt? utan all skit. Jag har gjort misstag i mitt liv som när jag sålde mig själv för att jag trodde jag skulle få bättre självförtroende av det eller när jag tagit ur all min ilska, sorg osv på min familj eller när jag skärt mig själv osv och det är självklart inget jag är stolt för.

Dom senaste veckorna har jag också tänkt på självmord, jag känner liksom att ifall jag stannar som tjej så kommer jag få stå ut med allt jag nyss skrev om, ifall jag försöker som kille kommer jag bara misslyckas, jag kommer må dåligt då över det beslutet plus att det har blivit oerhört svårt för mig att se ut som en kille. Men egentligen vill jag inte ta livet av mig, men känner att jag har inget val ifall jag måste leva med att isolera mig själv och må dåligt och gråta på nätterna och vara rädd.

Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra hur ska jag ens göra för att våga vara social och allt det där som jag var innan jag bestämde mig att ändra på mitt liv totalt? Jag behöver verkligen hjälp, jag kan inte och kommer inte acceptera att leva som jag gör... jag dör hellre

Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra.